En härlig lördagmorgon. Sitter här med en kopp kaffe och är bara helt enkelt väldigt tacksam för livet. Det är en vacker novemberdag, jag tror faktiskt inte att jag någonsin kallat en novembermorgon för vacker tidigare.
"I was aiming for the sky but ended up flat on the ground
Once again the sun is raising, I better keep on walking, keep on walking..."
En sång jag älskar och som beskriver precis hur jag känner mig. Även videon beskriver min kamp så bra. Upp igen, res dig, det är tufft men du fixar det. Det kommer hela tiden nya hinder, ny skrämmande rapporter- som min underbara väninna
Ingrid som fått en ny bröstcancer i det kvarvarande bröstet. Hon har opererats och fått veta att det är spridning till lymfkörtlar. Måste opereras igen och troligtvis gå igenom cellgift en gång till. Det kunde lika bra varit jag och faran lurar hela tiden bakom hörnet.
Jag måste lära mig att leva med den faran och acceptera hotet. Vända erfarenheten till något positivt. För hotet kommer inte att försvinna. 5% av kvinnor under 40 får bröstcancer och den tilltalande överlevnadsstatistiken tillhör inte oss. MEN det betyder inte att vi inte tror att cancern håller sig borta, eller tom kan försvinna- för mig handlar det dock om att vara väldigt medveten om att fanskapet kan komma tillbaka när man minst anar det.
Det hotet tillåter jag dock inte förstöra min livskvalité, det hotet ökar faktiskt kvalitén betydligt. Jag har bestämt mig för att ta bort mitt andra bröst. Det som faktiskt blödde en gång i tiden och varnade mig om cancern i det andra. Det är en aningen förhöjd risk för mig att få cancer i det bröstet. Det räcker, jag vill ha bort det. Tänker inte gå omkring med en tickande bomb.
Jag tror jag tar mig en påtår, solen skiner, livet är gott!
***
A marvelous Saturday morning. I am sitting here with my cup of coffee and I'm feeling very grateful for life. It is a beautiful November morning in Sweden. I can't recall that I've ever called a November morning in Sweden beautiful. Today I do.
"I was aiming for the sky but ended up flat on the ground
Once again the sun is raising, I better keep on walking, keep on walking..."
A song I love and that describes exactly how I feel these days. Even the video is a vision of my fight against Mrs Cancer. Get up once again, you can do it even though it is tough. On this journey there are constant stops, one more frightening than the other. My wonderful friend
Ingrid has just found out that she has cancer in her remaining breast and it has spread to her lymphnodes. She needs another surgery and probably chemo once again. It could just as well have been me. The threat is just around the corner.
I have to learn to live with and accept that threat. Use the experience and transform it into a positive outcome. Because the threat wont disappear. 5% of women under the age of 40 are diagnosed with breast cancer and the "great" statistics of survival doesn't relate to this group. However, THAT doesn't mean that we don't believe in great health and full recovery -to me this means that I have to acknowledge the fact that the cancer crap can return out of the blue.
I don't allow that threat to destroy my quality of life though, not at all- it is actually the complete opposite- my life quality is so much better. I have decided to remove my remaining breast. The breast that originally blead and made me aware of the cancer in the other one. I have a slight higher risk of getting cancer in that breast. That's enough, I want it removed. I have no interest in walking around with a ticking bomb.
I think I'm going to have another cup of coffee- the sun is shining- life is good!
