Tårar Av Lättnad***Tears Of Relief

Ingen cancer i höften. Lättnadens tårar strömmar nerför kinderna. Helvete vilken tortyr de senaste veckorna har varit!
Jag önskar ingen att behöva gå igenom denna resa. Av hela mitt hjärta önskar jag att ni alla får behålla hälsan, njuta av livet och aldrig ens behöver snudda vid erfarenheten av cancer, cellgift och långtidsbiverkan cellgiftshjärna.
Livet är kort- njut av det!

Jag älskar ju visdomsord, detta har jag haft hängande på kylen de senaste veckorna:
"Someday everything will make perfect sense. So for now, laugh at he confusion, smile through the tears and keep reminding yourself that everything happens for a reason."
Det lär få hänga några veckor till...

***
No cancer in my hip. Tears of relief are streaming down my cheeks. It has been such torture the past three weeks!
I don't wish this upon anyone- to have to go through a journey like this.
From the bottom of my heart I hope that you'll always keep your health and live your lives without knowing anything different, not having to experience cancer, chemo and the long term side effect called chemo brain.

I love quotes. This one I have had up on my fridge the past weeks:
"Someday everything will make perfect sense. So for now, laugh at he confusion, smile through the tears and keep reminding yourself that everything happens for a reason."
It might just hang there for a little while longer...


Reality photo. Tears of relief at this minute. While waiting for news like this I walk around in the land of a total vacuum.
Maybe time for a shower now? Puh


I can't remember who gave me this gorgeous picture, but Thank You! And I will, I promise, to love my body even more. What a fighter, what an amazing body I have!! (Well, it's not in the shape of a movie star but still has star quality if you ask me?!! ;-))

Väntans Tider...*** To Be Expecting...

...betydde något helt annat för mig för bara 2 år sedan. :-) Idag betyder väntan på besked om jag är remissionsfasfrisk eller cancercellsinvaderad. Jag har blivit van vid denna förbannade väntan men timmarna innan är tortyr.
Just nu väntar jag på att min onkolog ska ringa angående besked om den skelettröntgen som jag gjorde förra veckan. Jag har haft/ har väldigt ont i min höft i över ett år, ont liksom i skelettet ont, och det ger inte med sig. Tänker inte gå närmare in på det mer än att jag ber om att det ska vara förslitning eller klimakterievärk jag känner, inte Fru Cancers återkomst.
Vad göra? Får ta och dricka några koppar kaffe till tror jag.
***
...meant something completely different to me two years ago. :-) Today it means expecting a phone call from my oncologist to find out wether I am still in remission or invaded by new cancercells. I have gotten used to this awful expecting time but the hours before are plain torture.
At this minute my oncologist is about to call with the results from a skeleton scint I had done last week due to my hip pain. I have had severe pain in my hip, in the bone parts, for about a year and it doesn't seem to go away. Let's not dig deeper. However I pray this morning that the result will be pain from a worn out hip joint or menopause abnormal ache, not the return of Mrs Cancer.
What to do? I guess I'll drink another 10 cups of coffee.

Bild lånad från internet/ Photo from the internet