Imorgon börjar jag mitt nya jobb. Jag är nervös som ett barn inför första dagen i skolan.
Det är stort- en chef som vågar anställa mig som ännu inte är friskförklarad och som kommer med lite "bagage" och trixigheter i form av bl a en son med svårinställd diabetes. Intervju och anställning inom en vecka- arbetslöshet i 7,5 vecka räckte för mig ;-)
Tack gode gud för att det finns modiga människor som anställer! Jag har varit fullkomligt livrädd över att inte hitta ett jobb.
Nu ska jag bidra med massor av kompetens, kunskap och livserfarenhet! Mina arbetsuppgifter blir i nuläget att finnas där för barn behov av stöd på en F-5 skola samt att inneha pedagogistauppdrag.
Jag har valt att arbeta 80% och även mina företagsplaner börjar ta form.
Mer om dem senare men föreläsningsdelen är i stort sett klar. Jag kommer att finnas där för er, bröstcancersystrar!
Det måste upplysas och öka förståelsen mer om de olika delarna i vår kamp genom sjukdomsbesked, behandlingar och framförallt rehabilitering och vägen tillbaka till livet. Om stödet till våra anhöriga- då tänker jag i synnerhet på barnen men även andra familjemedlemmar naturligtvis! Stöd och kunskap till arbetsgivare samt myndigheter. Jag är på gång!
Jag kommer att anpassa mina föreläsningar/ workshops enligt kundgruppernas olika önskemål.
Livet- här kommer jag äntligen!!
***
Tomorrow morning I start my new job. I am nervous like a child the first day at school. I am still a bit chocked- a manager that dares to hire me, still not declared well and that bring some baggage and "difficulties" such as my own child with diabetes among many things. The interview and the hiring process happened in a week. 7,5 weeks of unemployment was enough for me ;-)
Dear God, thank you for brave people that hire! I have been terrified over the thought of not finding a job. I will contribute with lots of educational competence and knowledge as well as life experience.
I will work at a school with children age 6-11, assisting children with additional needs as well as performing Pedagogista aimed duties (Reggio Emilia approach). I have chosen to work 80% and in addition- my business plans are progressing.
I will tell you more about those plans later but the lecture part is almost finalized. I will be there for you, breast cancer sisters!
There need to be more education and enlightenment in our society about the different parts of a cancer journey and in particularly in regards to the rehabilitation and returning to life as well as in regards to the support to near and dear ones, especially the children. I am on to it!
I will adjust my lectures and work shops according to the customers need.
Life- I am finally on my way!!
"There comes a time in your life, when you walk away from all the drama and people who create it.
You surround yourself with people who make you laugh.
Forget the bad and focus on the good. Love the people who treat you right, pray for the ones who don't.
Life is too short to be anything but happy. Falling down is a part of life, getting back up is living."
José N. Harris
söndag 2 februari 2014
söndag 12 januari 2014
Lev!*** Live!
Jag skulle kunna summera hösten med att beskriva allt som hänt och fokusera på det som varit så svårt. Det tänker jag inte göra, för då vinner det svåra. I cancerns framfart är det ju inte bara rent medicinskt vi drabbas utan det är hela livet i övrigt- allt ställs på sin spets och pressas till det yttersta- relationer med bekanta, vänner, familj, jobb, värderingar, vägval etc.
Ur denna 4 år långa "erfarenhet" reser sig nu en kvinna med full värdighet, självrespekt och enorm livsglädje. Jag mår bra till slut, jag har lärt mig att leva med det som blev, jag har bearbetat det som varit, jag praktiserar acceptans, förlåtelse och tacksamhet, jag har hittat min andliga väg och tro. Jag väljer att se det positiva och inte fokusera på det svåra. Det är mitt val att se till att resten av livet blir bra. Jag är helt övertygad idag om tankens kraft och vikten av att emellanåt bryta ihop, tillåta sig att sörja och "ful"gråta ut smärtan. Det är inte svaghet, det är en enorm styrka! Kom ihåg det!
Idag har jag många strategier och tankebanor för att ta mig ur dödsångest och de tuffa situationerna, det som förr tog dagar eller veckor kan idag ta endast 1h eller några minuter. Det är insikten om att jag aldrig kan ändra andra människor eller deras beteende eller livets skeenden-jag kan bara ändra mitt förhållningssätt till det som sker.
Visst gör det förskräckligt ont ibland, men jag bär idag med mig vetskapen om min inre styrka och att jag har en förmåga ett se nya dörrar öppnas där de verkar ha stängts för gott.
Min tacksamhet för all hjälp jag och min familj har fått är så stor- det finns verkligen änglar "där ute". För att inte tala om all professionell hjälp, alla timmar hos terapeuter, psykologer och själavårdare. Det är 4 års personlighetsutveckling! Otroligt positivt! Tveka aldrig att be om hjälp- det är varken skamfyllt eller bevis på svaghet. Åter igen är det precis tvärt om- en styrka! Har man inte följt mig på nära håll dessa år så har man ingen aning om vem jag är idag och vilka kvaliteér som fått se dagens ljus.
Jag och min lilla familj är i en nyorienteringsfas, vi håller på att landa detta enorma rymdskepp som sjukdomsresan varit. Vi mår bra, vi har humorn kvar precis som förr. Vi är lite halta och lytta, lite omplåstrade och smutsiga men segern är här- ge oss en dusch, lite nya kläder, värme och kärlek och familjen Kjeller återhämtar sig- inte för att bli som förut utan för att hylla det som vi är idag!
Framtiden vet jag inget om- jag kan bara förhålla mig till det som sker här och nu. Carpe Diem kan kännas som en klyscha, men sanningen bakom orden är stor. Ta vara på dagen.
Du som läser det här och är mitt uppe i en tröstlös kamp. Ge aldrig upp!
***
I could make a summary of the fall and in detail describe all the difficulties that occurred. I won't. I will never let the difficulties win. In the trail of cancer the entire life and all aspects of it change, not only the medical challenges but also- friends, family, work, values, life strategies and so on and so fort.
From this 4 year long "experience" a woman full of dignity, self worth and gigantic exuberance rises. I finally feel great. I've accepted and learned to live with the consequences, I practice gratefulness and forgiveness, I've found my spiritual path and views on life, I choose to focus on all the positive things around me. It is my choice to make sure my life turns out great. I am fully convinced today about the power of our thoughts and the importance of allowing ourselves to break down, grief and "ugly" cry when needed. That is not a sign of weakness! Don't let anyone ever tell you that!
Today I have a bank full of strategies and positive thoughts to get me out of the difficulties. It could take me days or weeks to get out of of death anxiety or worries, today I handle it in an hour or even minutes. It is the knowledge of knowing that I can't change the life occurrences or other people's way of acting/ being- I can only change my own reaction to it.
I am not saying it is easy or it doesn't hurt like hell, it can be extremely painful at times. Today, I carry the knowledge of my inner strength with me and the ability to open new doors where they seem to be closed for ever.
My gratitude is enormous to all the help given to us- there are true "angels" out in the real world! And all the professional help we've been given through therapists, psychologists, priests…Wow! That is 4 years of true personal development on a very high level! Extremely positive in many ways! Don't ever hesitate to ask for professional help- it is not an action of weakness or shame. Once again- it is the opposite- a sign of strength! If you haven't followed me closely on this journey you have no idea whom I am today or the additional qualities I possess.
My family and I are in the "new direction" phase. We are currently landing this huge spaceship of trauma and illness. We feel good and the humor is still there. We might be a bit bruised and battered but the victory is here- give us a shower, clean clothes, love and tenderness and the Kjeller family will fully recover- not to become what they ones were: to cherish and honor what they are today!
I know nothing about the future- I can't worry about it, I need to live today. Carpe Diem might be a cliché but the words are true. Seize the day.
If you are in the middle of a difficult battle- don't ever give up!
Ur denna 4 år långa "erfarenhet" reser sig nu en kvinna med full värdighet, självrespekt och enorm livsglädje. Jag mår bra till slut, jag har lärt mig att leva med det som blev, jag har bearbetat det som varit, jag praktiserar acceptans, förlåtelse och tacksamhet, jag har hittat min andliga väg och tro. Jag väljer att se det positiva och inte fokusera på det svåra. Det är mitt val att se till att resten av livet blir bra. Jag är helt övertygad idag om tankens kraft och vikten av att emellanåt bryta ihop, tillåta sig att sörja och "ful"gråta ut smärtan. Det är inte svaghet, det är en enorm styrka! Kom ihåg det!
Idag har jag många strategier och tankebanor för att ta mig ur dödsångest och de tuffa situationerna, det som förr tog dagar eller veckor kan idag ta endast 1h eller några minuter. Det är insikten om att jag aldrig kan ändra andra människor eller deras beteende eller livets skeenden-jag kan bara ändra mitt förhållningssätt till det som sker.
Visst gör det förskräckligt ont ibland, men jag bär idag med mig vetskapen om min inre styrka och att jag har en förmåga ett se nya dörrar öppnas där de verkar ha stängts för gott.
Min tacksamhet för all hjälp jag och min familj har fått är så stor- det finns verkligen änglar "där ute". För att inte tala om all professionell hjälp, alla timmar hos terapeuter, psykologer och själavårdare. Det är 4 års personlighetsutveckling! Otroligt positivt! Tveka aldrig att be om hjälp- det är varken skamfyllt eller bevis på svaghet. Åter igen är det precis tvärt om- en styrka! Har man inte följt mig på nära håll dessa år så har man ingen aning om vem jag är idag och vilka kvaliteér som fått se dagens ljus.
Jag och min lilla familj är i en nyorienteringsfas, vi håller på att landa detta enorma rymdskepp som sjukdomsresan varit. Vi mår bra, vi har humorn kvar precis som förr. Vi är lite halta och lytta, lite omplåstrade och smutsiga men segern är här- ge oss en dusch, lite nya kläder, värme och kärlek och familjen Kjeller återhämtar sig- inte för att bli som förut utan för att hylla det som vi är idag!
Glädjen över livet ser ni här. Vilken kämpe, vilken positiv kille! |
Framtiden vet jag inget om- jag kan bara förhålla mig till det som sker här och nu. Carpe Diem kan kännas som en klyscha, men sanningen bakom orden är stor. Ta vara på dagen.
Du som läser det här och är mitt uppe i en tröstlös kamp. Ge aldrig upp!
***
I could make a summary of the fall and in detail describe all the difficulties that occurred. I won't. I will never let the difficulties win. In the trail of cancer the entire life and all aspects of it change, not only the medical challenges but also- friends, family, work, values, life strategies and so on and so fort.
From this 4 year long "experience" a woman full of dignity, self worth and gigantic exuberance rises. I finally feel great. I've accepted and learned to live with the consequences, I practice gratefulness and forgiveness, I've found my spiritual path and views on life, I choose to focus on all the positive things around me. It is my choice to make sure my life turns out great. I am fully convinced today about the power of our thoughts and the importance of allowing ourselves to break down, grief and "ugly" cry when needed. That is not a sign of weakness! Don't let anyone ever tell you that!
Today I have a bank full of strategies and positive thoughts to get me out of the difficulties. It could take me days or weeks to get out of of death anxiety or worries, today I handle it in an hour or even minutes. It is the knowledge of knowing that I can't change the life occurrences or other people's way of acting/ being- I can only change my own reaction to it.
I am not saying it is easy or it doesn't hurt like hell, it can be extremely painful at times. Today, I carry the knowledge of my inner strength with me and the ability to open new doors where they seem to be closed for ever.
My gratitude is enormous to all the help given to us- there are true "angels" out in the real world! And all the professional help we've been given through therapists, psychologists, priests…Wow! That is 4 years of true personal development on a very high level! Extremely positive in many ways! Don't ever hesitate to ask for professional help- it is not an action of weakness or shame. Once again- it is the opposite- a sign of strength! If you haven't followed me closely on this journey you have no idea whom I am today or the additional qualities I possess.
My family and I are in the "new direction" phase. We are currently landing this huge spaceship of trauma and illness. We feel good and the humor is still there. We might be a bit bruised and battered but the victory is here- give us a shower, clean clothes, love and tenderness and the Kjeller family will fully recover- not to become what they ones were: to cherish and honor what they are today!
The joy of life and living represent itself in this photo! |
I know nothing about the future- I can't worry about it, I need to live today. Carpe Diem might be a cliché but the words are true. Seize the day.
If you are in the middle of a difficult battle- don't ever give up!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)