Kroppen talar*** The Body Talks

Gårdagens avslappning öppnade nog alla sinnen och kroppen talade om imorse att den behöver vila mer. Under natten bröt ytterliggare en förkylning ut och en kraftig ledvärk kom tillbaka. Det var bara att vila, vila och vila idag. Jag tror att jag emellanåt glömmer att jag fortfarande varje dag stoppar i mig cellgift. Min kropp har däremot blivit väldigt bra på att tala om för mig vad som gäller, eller är det så att jag äntligen respekterar och lyssnar bättre på den?
***
Yesterdays relaxation opened all my senses and my body told me this morning that I needed further rest. During the night another cold appeared and a strong joint pain returned. There was nothing else to do today then rest, rest and rest. I think I forget at times that I am still putting chemo poison in my body every day. My body on the other hand has become extremely successful at informing me about what's going on and what I should be doing. Or could it be that I am finally respecting and listening better to my body?

Himlen***Heaven

Jag har varit i himlen idag tillsammans med goa, underbara söstra Ingrid. =) Ja alltså, i ett ljusterapirum på halvdagsspa här i Göteborg. Vi unnade våra sargade kroppar och själar det. Fortfarande känner jag mig helt avslappnad och lugn inombords.
När vi satt i ljusterapirummet var Ingrids kommentar oslagbar: "Nu är vi i himlen!"
För oss hade den kommentaren en oerhörd kraft både till skratt direkt från hjärtat, till total eftertanke av dödsångest och bisarr verklighet. Att sedan få vila i ett mörkerrum, med porlande vattenljud och i en varm vattensäng bredvid en människa (i varsin säng alltså... =)) som vet exakt vad denna cancer resa handlar om- det fick mig att börja gråta, på ett sätt tror jag det är livet... Jag har inte en enda gång sedan min cancerdiagnos känt mig så trygg som jag gjorde just där idag. Som ett foster tillbaka i mammas mage, totalt beskyddad från livets faror.
***
I've been to heaven today together with my lovely and amazing breast cancer sister Ingrid. =) Well, we visited a light therapy room at a local spa. We gave our mangled bodies and minds that gift. I still feel completely relaxed and calm from today's experience.
When we sat in the light theraphy room Ingrid stated that by now famous comment: "We've gone to heaven!" To both of us that comment meant laughter directly from our hearts, a reflection of our death anxieties as well as of the odd reality we are living in. Our adventure continued into the dark therapy room. We were surrounded by water sounds and rested in a warm waterbed (one each...=)). To lay there beside a person that knows exactly what this cancer journey is all about made me cry and was also in a way a proof of life... I haven't once since I was diagnosed felt so safe and secure as I did in that room today. Like a fetus back in his/her mother's womb, completley protected from all the dangers in life.


Photos taken by Ingrid