Åh så skönt att komma hem! Tack snälla Josefina för all hjälp, inte dumt med en privat sjuksköterska;) Mamma var tvungen att åka iväg till Max innan jag kom hem, annars hade hon fått sitta i karantän ytterliggare 48h pga vinterkräksjukan. Jag kan träffa Max tidigast på fredag, då har jag haft min karantän. Det är nog lika bra att han inte får se mig så här. Shit pomfritt( hur stavar man det då?)vad knäppt allting är och blev!
Idag har jag förstått det, jag har cancer. Det blir liksom lite tydligt när man tittar sig i spegeln och ett bröst är borta. Annars får man ju hoppas att de hade lämnat det kvar, om jag inte var sjuk menar jag. Det var humor, gott folk! För den har jag kvar i glimtar. Är så trött- dåligt blodvärde, har ont i min arm (de tog ju bort mina lymfkörtlar också) och har ett dränage hängande i byxorna.Dränaget läckte blod på badrumsmattan och jag fick panik. Ringde in till Josefina. Hon kom som ett skott och fixade det som behövdes fixas. Herregud, jag klarar ju ingenting längre.Ok, jag har gnällt färdigt!Men det är skönt att gnälla ibland, jag tycker jag gör det så sällan... (undrar om Per håller med om det=))Mamma lagar mat. Dags att äta.*******************************************************************
I am finally at home! Home sweet home! Thank you so much Josefina for all your help, not bad to have your own private nurse;) Mum had to go to Max before I came home since I am now in quarantine for 48hours before I can see him, all due to the lovely Winter Vomit Illness. I can see him Friday. I think that is for the best anyway, not to see me like this. Everything was and still is totally screwed up!!
Today it finally hit me, I have cancer.It became vare clear when in the mirror I noticed that a breast was gone. I mean if I wasn't sick in cancer they hopefully would have left the breast intact. That is a joke, folks! Japp, my bad sense of humour is still in there. I am incredibly tired- low iron, pain in my arm (they took out the lymph nodes as well) and I have a drainage hanging in my pants. The drainage leaked blood on my bathroom rug, I paniced. Called Josfina-she came, fixed it and calmed me down. Man, I can't handle anything anymore! Ok, I am done whining. It is nice to whine once in a while though, I hardly do it ( Per would probably not agree on that point...=))Mum is cooking dinner. Time to eat.
2 kommentarer:
Välkommen hem gumman! jag förstår att det trots allt är skönt att få komma hem... men så svårt att inte få träffa Max förrän fredag :-( positivt är att det ger dig liiiite tid att bygga upp lite styrka och kraft. Och vilken kram det kommer bli!
Jag kan inte heller förstå att du har cancer.... ligger vaken mitt i natten och undrar vad det är som händer dig och er?!
Säg till när du orkar/känner fö besök eller träffas. Jag längtar efter att få ge dig en riktig kram
Många cyber kramar från Ann
Tänker på er....livet tar ibland hemska vägar. Hoppas att du kryar på dig och att Max tar sin diabetes bra. Vad gäller avsaknaden av bröst kan jag bara meddela att ungefär 50% av befolkningen (män) faktiskt inte har några och det går hyfsat. Hör av er när ni landat och känner för att träffas. /Niclas
Skicka en kommentar