Trött*****Tired

Max blev utskriven från sjukhuset i måndags och fick äntligen komma hem på riktigt. Tyvärr har min lille grabb nu fått en öroninflammation och feber som ställer till blodsockret lite grann. Vi vet ju fortfarande inte riktigt hur hans "normala" värden är, det tar ett tag att ställa in. Men han mår bra och är så glad över att vara hemma!
Per och jag är trötta, fysiskt och psykiskt. Efter att ha levt i en konstig plastbubbla de senaste veckorna börjar nu verkligheten komma ikapp oss. En rå verklighet som framförallt jag försöker förstå och greppa om. Det är informationsstopp i mitt huvud. Tankarna flyger och far och ger mig huvudvärk. Armen ger mig armvärk! Nervtrådar högt och lågt som spökar. Ingen känsel i armhålan och en bit ut i armen och nu kommer det värsta- jag får inte raka armhålan på ytterliggare 1 vecka. Tjoho!
För att försöka sortera i allt detta åkte jag ikväll tillsammans med Josefina och Ingrid på Taize mässa i Råda kyrka. Så vackert, så stilla, tid för eftertanke...och tårar. Ett långt och fint samtal med den kvinnliga prästen avslutade kvällen och vi skuttade faktiskt hem skrattandes i snön. Snön är fantastisk, har ni tänkt på det? Inte en grå dag på flera veckor, bara vitt och fint!!************************************************
On Monday Max left the hospital "for real". He was so happy to finally come home! Sadly, my little boy has got an ear infection and fever and that doesn't help with the blood sugar monitoring. We still don't know exactly what his normal blood sugar in certain situations should be. But Max is over all doing great!
Per and I are tired, physically and mentally. We have been living in a "plastic bubble" the past weeks and reality is now hitting hard. A tough reality that especially I am trying to understand. I really can't get any more information in my head, my thoughts are all over all the time. It gives me a headache.My arm gives me an arm ache! Lost nervs all over! I have no feeling in my armpit and in parts of my upper arm, and I can't shave my armpit for at least another week- gross!!
To try and bring some clarity in all this me, Josefina and Ingrid decided to visit our local church and their Taize mass this evening. So beautiful and quiet, time for reflection...and tears. A long and very good conversation with the female priest ended our evening and we actually went home laughing and jumping in the snow. The snow is amazing, don't you think? Not a gray day in weeks, everything is white and bright!