Japp, adieu och definitivt inte au revoir. Madame Piccline har varit snäll mot mig och på ett enkelt sätt hjälpt mig att få i mig cellgifterna och emellanåt att dra ut litervis med blodprov. Jag har varit lyckligt lottad, inga proppar eller strul. Hon har varit en "exquise" Team Lea vapendragare sedan februari. Jag var tvungen att rita en bild av henne- i min visualiseringssvärld påminner hon mycket om Madame Fjädervippa från Disneys "Skönheten och Odjuret".
Elisabet, jag lånade din idé rakt upp och ner och filmade min picclineutdragning. Denna dagen har jag väntat på sedan jag såg din film!
Kvalitén är inte den bästa och känslorna stormade från en flintskallig Barbamamma degklump men här är filmen- döpt till "Adieu Madame Piccline!":(en liten varning till känsliga tittare)***
Yes, adieu and definitely not au revoir. Madame Piccline has been very nice to me and she has made it easier with the chemo poison procedures as well as assisted me in all the blood sample tests taken. I have been lucky, no blood clots or other major fuss. She has been an "exquise" team Lea member since February. I had to draw a picture of her- in my visualisation world she reminds me of Madame Featherduster in Disney's "Beauty and the Beast".
Elisabet, I borrowed your idea to film the procedure while she got removed. I have waited for this day since I saw your film!
The quality of the film is not the best and you can witness strong emotions from the bald Barbamum looking like a playdough lump, despite all that, here it is- called "Adieu Madame Piccline": (a warning goes out to sensitive viewers)
9 kommentarer:
Stark film som vi nyss har sett. Känns som en bra startpunkt för att vända blickarna framåt - du vinner kriget, prinsessan Lea!!
Hälsningar /Mamma och Pappa
Herregud, Annika... Så duktig du har varit!!!!
Jag grät igenkännande tårar och är så glad för din skull!
Slogs av insikten om hur snabbt ändå kroppen och hjärnan går tillbaka till sitt friska jag. Det kändes som det var mycket länge sedan jag gjorde samma sak som du har gjort idag. Nästan ett annat liv... fast samtidigt lever man ju med vetskapen om att den tiden förändrade mig. Även om jag aldrig kommer få sjukdommen igen så har den ändå förändrat mig.
Lååång kram
Elisabeth
Ville bara säga att du varit jätte duktig :-)
/Många stärkande bröstsysterkramar från Annika i Skåne
Blev också alldeles tårögd...vad mycket det är med cancerbehandlingar som man går lyckligt ovetande om i vanliga fall.
Nu förstår jag teckningen, precis så ser hon ju ut!
kram
Anna B
Ledsen gumman - du vet hur jag är med sådant här. Vågar inte titta, säker på att jag skulle svimma och trilla av kontorsstolen :-) Men visst måste det vara skönt att säga hejdå? och ta en riktig dusch!
Kramar
Tack Annika för att vi får vara med på din resa.
Det måste vara skönt att bli av med den men va lång den var.
Tack för fotona på Max
Sköt om dig Kram
Kerstin
Hej Annika,
På något vis är det där dragandet av picc-line ett avstamp mot en ny fas. Saknar lite att jag inte fått göra det. För mig blir det när port-a-cathen opereras ut, men först om ett år när jag är klar med Herceptinet.
Välkommen ut på andra sidan! Nu slipper du snart ifrån alla biverkningar. När du läker ihop efter denna behandlingen är det på riktigt. Du läker inte för att sedan bryta ner det igen, utan nu är det för framtiden.
Kraaaaam
Viktoria
Wow- you are SO brave- I had no idea the piccline was so long!
This must have been a huge and very emotional step forward....I remember when my nephew had his removed....we were so thrilled and so scared at the same time- it felt like a life line had been taken away. Trust them though- they know what they are doing! Stay strong and brave- you are on the road to recovery:-)
Det var starkt, berörde mig djupt. var stark prinsess Leia! kram Helena Bartmar
Skicka en kommentar