

...på denna Cancerresa räcker länge...! Det finns så mycket att bearbeta och rehabilitera.
Fotona är tagna med nästan exakt ett års mellanrum. När jag ser på dem inser jag ju att jag mår bra mycket bättre nu än vad jag gjorde för ett år sedan. Usch, jag var så dålig, framförallt fysiskt. Inte visste jag att lilla jag kunde hantera så mycket smärta och elände. Och alla ni som lyckades övertyga mig om att jag inte såg så värst sjuk ut. Ni lyckades faktiskt och jag får ge er en eloge och 1:a pris i gåvan att använda en vit lögn! Tack för det! Mentalt har det varit tungt, på olika sätt i olika faser. Det är nog nästan jobbigast för mig nu, när jag förväntas vara så "frisk och lycklig över att cancern är borta". Det glädjeskuttet ser ni mig kanske ta om sisådär en 5 år...
Idag när det endast återstår tre dagar av min totala cellgiftsbehandling inser jag att fysiken faktiskt är mycket bättre trots allt. Det är lätt att fastna i eländet och tycka att de rostiga lederna aldrig blir bättre. Så ikväll i ett ögonblick av klagan och svärande över min orörlighet kom jag på den briljanta idén att jämföra foton. Se, det hjälper.
Små mål, ett litet steg i taget.
Biljetten räcker tydligen hur länge som helst!
***
...on this Cancer Journey lasts a long time! There are so many things to work on and rehabilitate.
There is almost exactly one year between the photos. When I look at them I realize how much better I am feeling today than I did a year ago. Oh, I was so sick. My physical state was horrible. I had no idea that Little Me could handle so much pain and misery. And all of you that convinced me that I didn't look that bad. You succeeded and for that you deserve a 1st prize in the contest of telling a white lie very well! Thank you! Mentally this journey has been draining in different ways at different occasions. I think that now is my hardest mental challenge. I am supposed to be "so healthy and happy that the cancer is gone". Well, that leap of joy you wont see me take for at least another 5 years...
Today, when I have only 3 days left of my total chemo treatment I do notice that my body is recovering well after all. It's easy to get stuck in the complaint mode of achy and stiff joints that never get any better. Well, this evening in a moment of such complaining I got the brilliant idea to compare photos of myself. And yes, it helps.
Tiny goals, one step at the time.
This ticket obviously lasts a very long time!