"There comes a time in your life, when you walk away from all the drama and people who create it.
You surround yourself with people who make you laugh.
Forget the bad and focus on the good. Love the people who treat you right, pray for the ones who don't.
Life is too short to be anything but happy. Falling down is a part of life, getting back up is living."
José N. Harris

fredag 20 april 2012

En M åt alla!*** M- Everyone should have one!

Ja alltså en själavårds-Madeleine!

Själavårdsmötena gör så gott i mig, jag känner mig trygg och kan liksom vrida och vända ut- och- in på mig själv och M finns där. Hon lyssnar, stöttat, ger näsdukar, analyserar, återberättar min historia och lösningar på vägen och bara är en helt fantastisk medmänniska/ terapeut/ präst.
Jag har henne att tacka för mycket.
***
I mean a health-care-for-the- soul Madeleine!
Those appointments mend me. I feel safe and I can twist myself inside out, upside down and M is there to pick me up or untangle the mess. She listens, supports, hands me handkerchieves, retells my story and steps of solution and is just a beautiful human being/ therapist/ priest.
It is thanks to her I am still standing strong through all this.

Varje dag kämpar jag, mycket. Ungefär så här:
***
I fight every day, a lot. A bit like this:

When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

...

Helt rätt. Det är Coldplay och deras låt Fix You. Ni ska få äran att lyssna på hela sången, men inte med Colpdplay- utan med min kör Loud'n Proud och solist Fredrik (ni hittar mig längst upp till höger).
M är mitt ljus och guide, med hennes hjälp kommer jag att så småningom "fixa till mig själv". Det måste ordna sig och bli bra!
***
Correct, it's Coldplay and their song Fix You. I am going to give you the honor to listen to the full version, but not with Coldplay... With my choir Loud'n Proud and soloist Fredrik (you'll find me up in the right corner).
M is my light and guide, with her help I will fix myself, eventually. Everything must be all right!


video




















fredag 13 april 2012

Knyta en knut*** Tie A Knot

When you get to the end of your rope, tie a knot and hang on. Franklin D. Roosevelt


Jag gör ju det. Knyter knutar för brinnande livet. Hänger liksom fast med allt jag äger och har. Fast med stil- som Jane i Peter Pan.
***
That's what I am doing. I am tying knots until my fingers are bleeding. But I do it with grace- like Jane in Peter Pan.
Picture from the internet
Min kropp är i smärta. En lång historia som jag inte orkar dra nu men jag har bla fruktansvärt ont i och under fötterna (hälsporre, inflammation etc) och jag är så förbannat trött på att ha ont. Det påverkar mig och det gillar jag inte. Nu räcker det! Vad är det som händer? Varför nu? Vart tog JAG vägen? Vem styr mitt liv? Den som styr glömde fråga mig vad jag tycker om allt det här! HALLÅ?!
Jag skulle utöva fysisk aktivitet för att må bättre under sjukskrivningen och helst gå ner den jäkla cellgiftsövervikten. Nu går ju inte det så bra när man inte kan gå. Pratade idag med min personlige tränare (jodå, jag har en sådan och tränar flitigt) att nu är det tillbaka till början ytterligare en gång för att skona kroppen. Bassängträning och promenader i vatten. Fan. Jag vill inte tillbaka till början. Min hjärna är ju mycket längre fram i träningsprogrammet. 
Jag kan ju lätt verka gnällig inser jag när jag läser stycket här ovan, men i bloggen har jag rätt att gnälla. Den eviga smärtan och ångesten att ha så ont tar mig rakt in i Taxotere helvetet igen. Jag vill inte dit och jag vill inte bli påmind om det heller. VILL INTE MER- JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ ALLT DU HAR GJORT MOT MIG, FRU CANCER!!
De senaste veckorna har jag varit så ARG- på det som blev och blir, och att det inte är det jag hade valt. Arg på vänner som vänt mig ryggen i den svåraste tiden i mitt liv. Arg på folk i min vardag som inte vill förstå, som tar sig rätten att såra utan att tänka sig för. Arg på allt. Men så fick jag kloka ord från en vän. Hon påpekade att jag nog fastnat lite, som en gammal LP skiva med hack i. Och då såg jag det, hur rätt hon hade/ har. Ilskan rann av mig den dagen. Jag vill inte ödsla tid på att vara arg- min tid är för värdefull för det. I nöden prövas vännen heter det ju. Trodde det var en klyscha men så är det och vilka fantastiska vänner jag har. För många vågade stanna och många har tillkommit. Ni bär mig!
***
My body is in pain. It's a long story and I am too tired to tell the entire story now, but I have tremendous pain under and in my feet (plantar facitiis, inflammation etc). I am extremely tired of being in pain. It affects me and I don't like it. It's enough! What's going on? Why now? What happened to ME? Who runs my life? That whom forgot to ask my permission before all the changes. HELLO?!
I was supposed to cure my burned out syndromes with physical activity and preferably loose all that chemo weight. That isn't going so well when I can't walk. Spoke to my personal trainer today (yes I have one and I am active with my training)- now I have to go back to the beginning yet another time. To spare my body. Aqua training with walks in the water. Damn. I don't want to go back to the beginning. My brain is way ahead in the training program.
I might seem whiny, but I have the right to whine in my blog. The constant pain and the anxiety of having such pain brings me straight back to the Taxotere hell. I don't want to go there and I don't want to be reminded of it. DON'T WANT TOO ANY MORE- I AM SO TIRED OF EVERYTHINg YOU'VE DONE TO ME, MRS CANCER!!
The past weeks I've been very ANGRY- at what happened and what came out of it, choices I wouldn't have made. Angry at friends that walked out on me when I needed them the most. Angry at people in my every day life that aren't willing to understand and who hurt me big time, probably just because they were ignorant towards my situation. But then I spoke to a dear friend. She enlightened me that I might have gotten just a little bit stuck in my anger. She opened my eyes, I saw it and when I did, all the anger disappeared. I don't want to waste my precious time to be angry. In difficult times the real friends are tested. Many of my friends are still there and many new ones have been added to my life. 
You all carry me!
picture from the internet




Ja, vad sade jag i början av inlägget- med stil var det visst jag hänger fast i den där knuten. Man kan säga att jag är i änden på repet och mer om det berättar jag en annan dag. 
Men knyta knutar är jag bra på. 
Nya tag- kom igen!. Prinsess Lea och min väl fungerande visualiseringsteknik har jag bestämt mig för att damma av. Nu är det dags- kämpa, kämpa, kämpa. Det är dags att återta någon sorts kommando på detta skepp! Visst, krokodilen lurar i farvattnen, men då får den göra det då. Jag har lärt mig leva med det hotet.
***
Well, what did I say at the beginning of the blog entry- I hang onto the rope with grace. You could say that I am at the end of my rope and I will tell you more about the details anther day. However, I am skilled in tying knots.
It's time to dig deep again! I've decided to dust off and bring out Princess Lea and my successful visualization technique. It's time again to fight, fight, fight. I need to regain the command on my ship! Sure, the crocodile lurks in the water, but I am ok with that. I've learned to live with that threat. 
The crocodile from Peter Pan. Picture from the internet.


Nu måste jag få ett liv tillbaka. Det finns så många hjältar där ute som lever med än det ena, än det andra. Kan de så kan jag. Krämporna lär inte försvinna så jag måste överlista dem och lära mig hantera dem.
Jag börjar med mastektomi den 15 maj. Har begärt att få ta bort mitt andra bröst. Enligt mina egna efterforskningar är återfallsrisken mycket större i det kvarvarande bröstet. Det fick jag även bekräftelse på efter att jag bestämt mig. Har funderat mycket under ett års tid. Bröstet som är kvar äcklar mig, ett potentiellt dödshot jag går runt med. Så känner långt ifrån alla men för mig har det blivit så. Kanske för att jag inte kände cancern alls innan den upptäcktes av en slump. 
Jag utbildar mig mycket på min cancer, trippel negativ. Jag är rädd.
***
I need to get a life back. There are many heros out there, living every day with physical or mental difficulties. If they can do it, so can I. The side effects wont go away, I need to learn to live with them. 
May 15th I will begin the new path- with another mastectomy. I have requested to remove my remaining breast. According to my own research there is a clear increased relapse risc in the remaining breast. I even got that confirmed after my decision was made. I have been thinking of this every day the past year. The remaining breast disgusts me. It is a death threat I am walking around with. Not everyone feels that way, but I do. Maybe because I didn't feel my cancer at all when it was detected by a coincidence.
I educate myself a lot on my cancer type, triple negative. I am scared.


Jag vet oddsen. 
***
I know the odds.

Jag hade tänkt överleva.
***
My plan is to survive.