"There comes a time in your life, when you walk away from all the drama and people who create it.
You surround yourself with people who make you laugh.
Forget the bad and focus on the good. Love the people who treat you right, pray for the ones who don't.
Life is too short to be anything but happy. Falling down is a part of life, getting back up is living."
José N. Harris

söndag 31 januari 2010

En helg med diabetes*****A weekend with diabetes

Jag har fått lära mig både det ena och det andra i diabetesväg, i helgen har jag ju "bara varit mamma". Sova kunde jag ju glömma, hade inte en aning om att man ska kontrollera blodsockret nu i början kl 23, 02, 05 och sedan äta frukost 08. =)Vilka rutiner man måste ha, tur att jag gillar rutiner och ordning och reda! Högar med blodsockerstickor, kanyler, och insulin har hämtats ut på apoteket. Daglig kontakt med sjukhuset och läkarens privata mobilnummer- diskussioner hit och dit om varför blodsockret är si och så. Total utrensning av maten hemma, inköp av ny mat enligt dietistens råd. Max är fortfarande inte utskriven, men har vi tur får han och Per iallfall vara hemma nästa vecka med dagliga besök på sjukhuset. Frukostbordets diskussioner med en snart 6-åring är intressanta- rör sig runt diabetes och cancer...vem hade trott det för 4 veckor sedan? "Mamma, när jag blir frisk..."- jag försökte på ett pedagogiskt sätt förklara att frisk från diabetes typ 1 blir man inte, men med medicin varje dag känner man sig frisk..."Så ska jag ta sprutor tills jag dör då? Okej då!" mer konstigt än så är det inte för ett barn. Barn har ett fantastiskt sätt att se på livet. Max och andra barn är och förblir (som alltid) mina föreblider! Nästa fråga var "Mamma, när blir du frisk från din cancer?" Ja, vad svarar man på det inom en sekund sådär? Jag valde att åter igen fokusera på här och nu,förklara att först blir jag nog sjuk av medicinen som ska göra mig frisk, tappar håret osv (fick veta i fredags vid mitt återbesök att så blir mest troligt fallet. Vet definitivt den 11 feb.)- sedan när det växer tillbaka... vid det laget hade Max redan fått svar på den delen av sin fråga som var viktig för honom och var sysselsatt med ett intressantare Nintendo Wii projekt! Puh! Carpe Diem!!*************
*************************************************************************************
I have had to handle all kinds of things in the world of diabetes. This weekend I have "only been a mum". Sleep for mum was not on the schedule... I had no idea you had to check the bloodsugar in the beginning at 11pm, 2 am, 5 am and then eat breakfast at 8am. =) Wow, you need to be so organised and have super clear routines, a good thing that I am like that I guess! Loads of diabetes equipment such as needles, insulin etc have had to be fetched at the pharmacy. Daily contact with the hospital and the docs private cell phone number- discussions high and low on why the bloodsugar is this and that way. A total clear out of all the food at home, and of to buy new food- dietician guidance. Max has still not officially left the hospital. If we are lucky Max and Per can stay at home next week with only day trips to the hospital. The discussions around the breakfast table in the Kjeller family with a soon 6 year old to be are interesting- with topics such as diabetes and cancer. 4 weeks ago we didn't even think of these things ! "Mum, when will I get well again?"- I tried in my best teaching way to explain that you don't get well from diabetes Type 1 but with the help of daily medicin you feel great and super well. "Will I have to have shots every day until I die then? Ok." To a child this is all it is. Accepts the fact and moves on! Children are amazing and Max and other children will (and have always been) my role models. The next question was "Mum, when will you get well from your cancer?" What do you answer in a split second? I decided to once again focus on "here and now", I explained that before I get well I might get very sick from my medicin (hair loss etc. On Friday my doctor told me that this will most likely happen with my treatment. Definite answer Feb.11). When my hair grows back... then Max was already gone, of to an intersting Nintendo Wii project. He had gotten the answer to his question, that was important to him. At that moment he didn't need any more information... Carpe Diem!

fredag 29 januari 2010

De 3 musketörerna...***The three musketeers...

...är tillsammans igen! Max och Per har fått permission från sjukhuset över helgen.
En helt vanlig fredagsmyskväll har vi haft- den första på många, många veckor.Så härligt att få vara tillsammans! Max ligger nu och pratar med alla sina miljoner gosedjur- en i taget. =) Jag hoppas på att äntligen få sova, kan ta en sömntablett nu, behöver ju inte köra bil och hälsa på Max imorgon! Per är familjens diabetesexpert och helt fantastisk på det. Jag borde kunna slappna av. Sov gott!***************************
...are together again! Max and Per have a leave from the hospital during the weekend. We have had a completely normal, cosy Friday evening. The first one in many, many weeks. Max is now in bed, having a conversation with each and everyone of his soft animals. =) I hope to finally get some sleep. I can actually take one of my sleeping pills since I don't have to drive to the hospital tomorrow to visit Max!Per is the fantastic diabetes expert of the family. I should be able to relax. Sleep tight!

torsdag 28 januari 2010

Jag är stolt över mig själv*****I am proud of myself

"Tearless grief bleeds inwardly" ~Christian Nevell Bovee
Idag är jag stolt över mig själv, stolt för att tårarna äntligen kommer. Det måste ut!!! All skit som hänt de senast 4 veckorna måste bara ut. Jag gråter för allt och inget. Besökte kuratorn på Sahlgrenska idag som talade om för mig att det är helt normalt med tanke på den livskris jag befinner mig i. Normalitet tackar vi för!
Dagens positiva: Max och Per kom hem på permission ett par timmar. Så skönt att ha dem här! Max var så glad, sprang iväg till kompisar direkt! =)
Tack till er fantastiska människor i "dagens meny" nätverk som alltså levererar middagar hem till oss på löpande band. Ni anar inte hur mycket det hjälper och betyder!!!!!!!
Tack också till den blomsterleverans som kom idag, dock utan avsändare så jag tackar här! =)********************************************************************************
Today I am proud of myself, proud because the tears are finally coming. I have to get it all out of my system- all that has happened the past 4 weeks. I cry for everything and nothing. I visited the therapist at Sahlgrenska today and she told me that my reactions are perfectly normal considering the life crisis I am in the middle of.Thanks for that- normal is good!
The positive things of the day: Max and Per were home for a few hours this afternoon. So good to have them here! Max was so happy and ran off to play with friends! =) Thank you to all of you fantastic people involved in the "Dinner Menus", that deliver dinners to us on a regular basis. You have no idea how much that helps and means to us!!!!!!! Thank you also for the beuatiful flowers that came today. I had no sender on them and that is why I say thank you here! =)

onsdag 27 januari 2010

Glömde...****Forgot....

...det positiva!! Max mår bättre och bättre och kommer förmodligen hem på permission en stund imorgon.Ja, Per också alltså! =) Jag som haft så svårt att sova somnade som en stock i soffan framför Tv:n! God Natt!************************************************************************
...the positive things!! Max is feeling better and better and will most likely be home for a few hours tomorrow- together with Per of course! =) You know I have had trouble sleeping lately- I fell sound asleep on the couch in front of the TV this evening! Sleep tight!

Mamma****Mother

Att som mamma inte kunna hjälpa mitt barn eller att vara rädd för att vara ensam med honom är något utav det värsta jag utsatts för tror jag. Jag vet verkligen inte hur jag bäst tar hand om honom nu när han har diabetes. Han frågade mig om han fick äta en banan- "Eh, jag vet inte..."!! Jag ligger ju 1,5 vecka efter i utbildningen och fortfarande känns hjärnan som mos.Så många tårar idag...men personalen på Max avdelning är fantastiska. De (och Per naturligtvis) har stöttat mig hela dagen och lyckats lära mig en del av all diabetes teknologi! Jag var helt slut när jag kom hem. Oroade mig för hur jag skulle kunna skotta bort all snö som fallit idag från vår uppfart, med bara en fungerande arm. När jag kommer hem står de fantastiska grannarna Karin och Ingrid där med snöskyfflar i högsta hugg! Tack snälla. Så då grät jag för det! =)))*******************************************************************************
To be a mother and not to be able to help my child, or to be alone with him wihout fear, is a horrifying experience. One of the worse ones I've had!I really don't know how I best take care of him in regards to the diabetes. He asked me if he could have a banana "Well, I don't know...". I am 1,5 half weeks behind in the training and my brain still feels like mashed potatoes. So many tears today...but the staff at the hospital are amazing. They (and Per of course) have been so supportive today and they have even managed to teach me some diabetes technology stuff! I was completely exhausted when I got home. In the car on my way home I worried about how I would manage to shuffle all the snow that fell today, (with only one functioning arm) off our drive way in order to park. When I arrived my two lovely neighbours Karin and Ingrid were assisting me with that! Thank you so much! And then I cried because of that! = )))

måndag 25 januari 2010

Ingen bra dag******Not a good day

Oerhört jobbig dag. Sov knappt någonting inatt pga mardrömmar.Jag har dessutom ont i bröstet som är borta? kan man verkligen ha fantomsmärtor? Jag är bara trött, så innerligt trött. BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!!!!!!!!!!!!
Ok, dagens positivitet (jag ska tvinga mig själv att hitta den varje dag): Dränaget är borttaget. Skönt!
Åkte en stund till Max och Per. Allt snurrar,hjärnan är som bedövad, jag kan inte ta in all information om diabetes. Vad är det som händer med mig?****************************
A really difficult day. I hardly slept last night due to terrible nightmares. I also have a pain in the removed breast... is that even possible? I am just so tired, so very tired. AAAAAAGGGGGGGGHHHHHHHHHHH!!!! Enough, the positive thought of the day (I will force myself to find it every day): The drainage is removed. Lovely! I went to visit Max and Per. My brain is like wax, I can't take in any information about diabetes. What is happening to me?

söndag 24 januari 2010

Max uppdatering*****Max update

Max mår bra igen!Vår gamla coola, tuffa, lillgamla, pratglada, roliga, envisa och bestämda Max är tillbaka. Han har en diagnos diabetes Typ 1 och kommer att få ta insulin med sprutor resten av livet, men vet ni vad- det kunde varit värre! Tankarna går då framförallt till alla barn vi träffar med en cancerdiagnos eller världens katastrofer där barn lider så oerhört! Det tar tid att ställa in insulinet och lära sig hantera sjukdomen så han och Per lär få stanna på sjukhuset ett bra tag till.
Vår familj är väldigt väl omhändertagen med tanke på omständigheterna och har ett helt team av läkare,sjuksköterskor, kurator och psykolog som hjälper oss.Jag får bli diabetesutbildad när jag orkar. Jag ska aldrig mer klaga på skatten jag betalar. Nu vet jag exakt vad den används till och vilken fantastisk hjälp man får när man är riktigt sjuk. Det kostar oss knappt ett öre! Carpe Diem och krama era familjer mina vänner!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!********************************************************
Max is ok again! Our old, cool, "full of attitude", "know it all dude", talkative, fun and stubborn Max is back. His diagnosis is diabetes Type 1 and he will have to have insulin shoots for the rest of his life. But you know what- it could have been worse! My thoughts are with all the children that we meet daily with a cancer diagnosis or the children of the world that is suffering (Haiti etc)!Per and Max will have to stay at the hospital for some time to be taught how to handle the diabetes- it also takes time to get the amount of insulin correct for Max's body. Due to the current circumstances our family is very well taken care of by a team of doctors, nurses, therapist and psychologist. I will never again complain about the Swedish taxes. I know now exactly what it is used for and what kind of help you get when you are seriously ill. It doesn't cost us many kronor!I will receive my diabetes education when ready and a bit stronger. My friends- Carpe Diem and hug your families! video

Familjen tillsammans**********Together with the family

Idag söndag ska familjen Kjeller spendera tid tillsammans ensamma för första gången sedan lördagen den 16 jan. Vi är lika förväntansfulla alla tre! =) Vinkade av mamma och pappa imorse. Tack för all hjälp- mamma som varit hos mig denna veckan, pappa som lade färdigt vårt vardagsrumsgolv igår! (Ja, vi renoverar också, samtidigt med allt annat!!!)Dränaget sitter kvar, suck. Lite jobbigt att välja kläder efter dränaget...igår tappade jag pyjamasbyxorna eftersom dränaget blev för tungt (jag fäster det i byxorna med en säkerhetsnål).Dessutom måste jag tänka på vilka toppar jag använder eftersom hålrummet efter det bortopererade bröstet syns. Ni som känner mig väl vet att denna klädesväljarprocess nu blir komplicerad och enormt irriterande för mig. Men dagens positiva tanke kryper på: Det måste ju betyda att jag absolut har ett behov av att shoppa nya kläder? He he =))) När mina krafter återvänt- finns det någon shopping kompis där ute?
***************************************************************************************
Today it is Sunday and the Kjeller family will be together alone for the first time since Sat. Jan 16. We are so excited, all three of us!=) I said goodbye to mum and dad this morning. Thank you so much for all your help- mum that has been with me this week and dad that finished laying our living room floor yesterday. (Yes, we are in the middle of a major renovation as well!!) My drainage is still there... It is hard to match clothes with the drainage- yesterday my PJ pants fell down because of it (I am attaching it to my pants with a safety pin). I also have to think of the tops I am choosing now, becuse there is a "hole" after the removed breast and that shows in certain tops. For those of you that know me well you can imagine how irritating this clothes process is for me! But, the positivt thought of the day must then be: Does this mean I have to go clothes shopping? Yes it does!!! he he =) When I feel a bit stronger, anyone out there eager to come along shopping?

fredag 22 januari 2010

Blommor***********Flowers

video

Tack så mycket för all omtanke och alla vackra blommor ni skickat!********************************
Thank you so much for all your caring thoughts and beautiful flowers you've sent!

torsdag 21 januari 2010

Vardag****** An ordinary day


Jaha, vad gör man nu då? Vardag med cancer...tja, det känns ju skit! Gräver djupt in efter de positiva tankarna denna morgon. Ska till distriktssköterskan och tömma dränet och ta av bandaget. Ta av bandaget!!!! Är de kloka? Jag vågar för fasen knappt titta på eländet. Jag lyssnar på vad ni alla säger, jag är ju stark. Kom igen nu fegis!
Jag gjorde det!!! Tog av bandaget och inspekterade borttagningskonsekvenserna efter 3 tumörer. Inte så farligt faktiskt, men sorgligt. Det var liksom en liten bit (och ja, den var liten. Har aldrig haft stor byst =) av Annika som försvann. Jag sörjer den försvunna biten idag. Kommer det att ändra mig mycket? Jag ska få träffa Max ikväll!!!! Världens gulligaste sjuksköterska på hans avdelning har ringt runt till Smittskyddsenheten etc för att jag ska få komma.Jag saknar honom så! Mamma kör mig dit. Tack lilla mamma för all hjälp.*************************************************************************
Ok, what now? An ordinary day with cancer...well, that sucks! I am digging deep to find my positive thoughts this morning. I am going to my local nurse to empty the drainage and remove the bandage. Remove the bandage?! Are they nuts? I don't even dare to look at my crapy chest yet. I am listening to all of you that are telling me that I am strong. I am strong, knock it off, get going girl! I did it!! I took the bandage off and inspected the "removing of 3 tumors damage" that has been done. Not that bad, actually, just sad. It is a small piece (and I mean small, I never had a big chest!) of Annika that is gone for ever. I am grieving that missing piece today. Will it change me much? By the way, I get to see Max tonight! A wonderful nurse at his department has arranged for me to come in a day early to see him. I miss him so much! Mum will drive me in. Thank you mum for being here!

onsdag 20 januari 2010

Hemma********Home

Åh så skönt att komma hem! Tack snälla Josefina för all hjälp, inte dumt med en privat sjuksköterska;) Mamma var tvungen att åka iväg till Max innan jag kom hem, annars hade hon fått sitta i karantän ytterliggare 48h pga vinterkräksjukan. Jag kan träffa Max tidigast på fredag, då har jag haft min karantän. Det är nog lika bra att han inte får se mig så här. Shit pomfritt( hur stavar man det då?)vad knäppt allting är och blev!
Idag har jag förstått det, jag har cancer. Det blir liksom lite tydligt när man tittar sig i spegeln och ett bröst är borta. Annars får man ju hoppas att de hade lämnat det kvar, om jag inte var sjuk menar jag. Det var humor, gott folk! För den har jag kvar i glimtar. Är så trött- dåligt blodvärde, har ont i min arm (de tog ju bort mina lymfkörtlar också) och har ett dränage hängande i byxorna.Dränaget läckte blod på badrumsmattan och jag fick panik. Ringde in till Josefina. Hon kom som ett skott och fixade det som behövdes fixas. Herregud, jag klarar ju ingenting längre.Ok, jag har gnällt färdigt!Men det är skönt att gnälla ibland, jag tycker jag gör det så sällan... (undrar om Per håller med om det=))Mamma lagar mat. Dags att äta.*******************************************************************
I am finally at home! Home sweet home! Thank you so much Josefina for all your help, not bad to have your own private nurse;) Mum had to go to Max before I came home since I am now in quarantine for 48hours before I can see him, all due to the lovely Winter Vomit Illness. I can see him Friday. I think that is for the best anyway, not to see me like this. Everything was and still is totally screwed up!!
Today it finally hit me, I have cancer.It became vare clear when in the mirror I noticed that a breast was gone. I mean if I wasn't sick in cancer they hopefully would have left the breast intact. That is a joke, folks! Japp, my bad sense of humour is still in there. I am incredibly tired- low iron, pain in my arm (they took out the lymph nodes as well) and I have a drainage hanging in my pants. The drainage leaked blood on my bathroom rug, I paniced. Called Josfina-she came, fixed it and calmed me down. Man, I can't handle anything anymore! Ok, I am done whining. It is nice to whine once in a while though, I hardly do it ( Per would probably not agree on that point...=))Mum is cooking dinner. Time to eat.

tisdag 19 januari 2010

BröstlösBreastless

Läget är lite bättre. Har fått titta på mitt nya utseende. Inte så skrämmande som jag trodde. Bara att aceptera. Har fått prova ut en tilfällig bomulls protes. Om 3 veckor när såret är läkt får jag en riktig silikonprotes. Nya underkläder med har jag hört!Idag har de kunnat dra ett av mina två dränage. Det till fd bröstet lär få sitta kvar några dagar till. Tänkte på det, detta är faktiskt lite som en amputation man varit med om. Tur att det inte var ett ben! Nu har jag fått order att göra min sjukgymnastik för armen innan läggdags.

I am feeling a bit better now. Together with a nurse I inspected my new chestlook. Not as bad as I thought. I also had a "fake cotton boob" ( (don't know the word in English) tried out. A silicon one is coming later. I could remove the tube from my armpit, have one left in my exbreast. I thought about it, it is like an amputation I have been through. I am grateful it isn't a leg!! I have order to do my physiotherapy exercises for my arm before bedtime. I appologise for my crappy English grammar at the moment!

Tårar, tårar, tårarTears, Tears, Tears

Visste inte att man hade så många tårar. Fick till slut prata med kuratorn.Allting blev bara för mycket! Stannar här tills imorgon även om jag skulle åkt hem idag.

Didn't know that the amount of tears in the body were so many. Finally had to speak with the therapist. Will stay here until tomorrow. Was supposed to go home today.

måndag 18 januari 2010

Gråten kommer nu...........The tears are coming now

Tuffa Kjellers tårar kommer nu. Alltid ångest på natten, idag etter värre. Jag mådde så bra när jag kom från operation vid 18.30 ändå. Allt gick bra- ett bröst och lymfpaket mindre. Gör inte så ont, värre var allt plastikoperationen efter förlossningen i min ända...där kan vi snacka om ont, och jag är grymt smärttålig. När kl nu blev snart midnatt bad jag om hjälp för att sova. Är så ledsen! Ups nu börjar det verka, får skynda mig att skriva färdigt! =) här går vinterkräksjuka på avd. Gott med eget rum, decinfinieras ofta. Inga besök tillåtna pga det. Sov gott! Det ska jag...

ok my english speaking supporters- feel a bit "high". I could crac you any joke now! =) been given sleepingpills and pain reliefer. Tough Mrs Kjeller is crying now. The anxiety is here again. A hopeless partner. You will go away with My pills. Ha! I have My own room. No visitors let in. Mr Winter Vomit Illness has attacked the hospital. ABC- desinfect everything you can tomorrow- hands, doorhandles, etc. The surgery went well. I was back up in My room at 6.30pm- boobless, ate dinner made the necassary phonecalls. I am a bit in pain, but not to compare with the butt-plastic- surgery after giving birth to Max. And I am very tolerante to pain. Tomorrow I Will speak further with the surgeon. Sleep tight! I Will!! 

Jag sov*********I slept

Jag sov gott. Känns skönt att bloggen är ute ; )) Nu ska jag hoppa i duschen och sterilisera mig. He he Positivt tänkande, mina vänner!!!!!!!!!!!!!!!********************************
I slept well. Feel great that my blog is done and out. ; )) Time for shower and a super desinfection. He he Positive thinking, dudes!!!!!

söndag 17 januari 2010

Hantera livet*********Handle life

Det är bara att gräva djupt och hantera livet idag också. Är med Max på sjukhuset. Han och Per lär få stanna där i 1-2 veckor! Min modiga, underbara lilla kille. I love you!!! Var stark! (Han är starkare än mig just nu). Vi ses snart! Imorgon är det dags gott folk, då ska cancertumörerna bort! Önska mig lycka till!**************************
My only choice is to dig deep and handle life today as well. Have been with Max at the hospital. Max and Per have to stay there at least 1-2weeks. My brave, beautifly boy. I love you! Be strong! (he is stronger that me right now) I will see you soon!
Tomorrow it is time for my surgery, to get rid of the tumors. Wish me luck!

lördag 16 januari 2010

Max

Max har druckit och kissat konstant hela natten. Vad händer? Barnkalaset nu på förmiddagen fick sjuksköterskorna på gatan att reagera. Max drack konstant. Han måste in och kontrollera sitt blodsocker. Josefina tar tag i allt tillsammans med Per, jag orkar inte. Bryter ihop när de kört iväg. Snälla gode Gud låt inte Max vara sjuk!!!!
Jodå, samtalet kom. Max har diabetes... DIABETES!!! NU!!!!! Mitt i alltihopa. Detta är lagen om all jävlighet.Jag som skulle förbereda mig inför min egen operation... Hjälp någon! Jag ringer mamma- snälla mamma kom. Hon kommer imorgon.
Max får eget rum på sjukhuset, blir väl omhändertagen och får insulin. Han slappnar av och mår till slut bättre. Både Per och jag gråter. Hur mkt klarar man egentligen? Mycket tydligen. Jag åker hem och sover, Per stannar hos Max. Behöver jag säga att jag tar en sömnpilla!*************************************************************************
Max has been drinking and peeing all night. What is going on? At the birthday party this morning the nurses on our street reacted. Max was constantly drinking. He needs to go to the hospital and check his bloodsugar. Josefina and Per handle it, I can't do it. I totally break down after they are gone. Please dear God, don't let Max be sick! Sure enough, he has diabetes... DIABETES!!!!!!!!!!!! NOW!!! In the middle of everything!! This is not happening, I was supposed to prepare myself for surgery!Someone help.. I call my mum. mum please come. She is coming tomorrow.
Max gets his own room at the hospital, he is well taken care of and is starting to feel better with insulin. Per and I are crying. How much more can we take? A lot apparently. I am going home to sleep, taking a sleeping pill. Per stays with Max.

torsdag 14 januari 2010

Inskrivning för operation*****Preparing for surgery

Skrivs in för operation idag, får all information etc. Surrealistisk känsla att vara patient! Jag känner mig ju inte sjuk!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Söker upp kuratorn, ber att få råd och hjälp med Max. Han mår verkligen inte bra.
***************************************************************************************
Preparation for surgery today. I get all the info etc. A weird, not real feeling. I am not a patient!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! I find the therapist, need to get adivse on Max. He is really not feeling well.

onsdag 13 januari 2010

Vilket stöd***********Fantastic support

Vilket underbart stöd från alla håll och kanter. Jag visste faktiskt inte att jag är så omtyckt! Wow!***********************************************************************
What a fantastic support from everyone. I had no idea that people care that much about me! Wow!

tisdag 12 januari 2010

En bra dag***** A good day

En bra dag idag. Jag är stark för alla andra. =) Mkt produktiv på jobbet.
Sjuksköterskan ringer och undrar om jag har några frågor. Japp det har jag (jag som Googlar och läser allt!): 1.diestist 2, bröstrekonstruktion 3. Äggplockning för framtida syskon 4.Vad använder man för BH direkt efter operationen? Får svar på alla!
Däremot mår Max inte bra. Han har så svårt att somna på kvällarna nu, ängslig och orolig. Han sover i våra sängar. Det oroar mig.****************************************
Today is a good day. I am the strong one. A very productive day at work. The nurse calls to check if I have any questions. Sure I do (I Google everything!): 1.dietitian 2.breast rekonstruction 3. eggs for future babys 4. bra after surgery? I receive satisfying answers to all my questions.
I am worried about Max. He can't fall asleep at night, so worried and full of anxiety. He sleeps in our bed. What to do?

måndag 11 januari 2010

Idag är dagen...**********Today is the day....

...vi får veta. Per och Josefina (min underbara sjuksköterskegranne och vän) följer med mig till kirurgen på Sahlgrenska. Mår illa i väntrummet, så mkt tankar (har cancern spridit sig, vad ska hända nu? etc). Hatar att inte veta! Får träffa en fantastisk kirurg och sjuksköterska. Så raka i sin kommunikation. Blir grundligt undersökt. Får veta att han känner en förhårdnad i lymfkörtlarna som inte ska vara där. Hela vänstra bröstet måste tas bort plus även lymfkörtelpaketet.Höger sida är helt frisk. Operation redan måndagen den 18 januari! Snabba ryck! Jaha, vad gör man efter ett sådant besked? Skit! Åker hem och går en lång promenad med Josefina i det vackra vintervädret. Per kör tillbaks till jobbet. Vilken jävla dag!(Förälåt, men svära känns helt rätt!)**************************************************************
...we find out. Per and Josefina (my wonderful friend and neighbour that is a nurse) is my personal team this morning.Feel sick in the waiting room- so many questions (has it spread, what then? etc). I do not like not being in control!! The surgeon and the nurse are fantastic. So straight forward int he communication. After a thourough examination I am informed that there is "a hard lump" in my lymph nodes. They need to remove my breast and the lymph node package om my left side. The right side is fine. Jan 18 is the day fro the surgery, very quick! What now? Crap! Per goes to work and I decide to take a walk together with Josefina in the beautiful winter weather. What a f...ing day!! (Sorry, I really need to use a bad word)

söndag 10 januari 2010

Tuff natt/ Tuff dag******** Though night, though day

Max sover oroligt och kan inte slappna av. Kissar i sängen, blir så ledsen.Tror den psykologiska reaktionen kommer nu, vi har ju berättat för honom. Stackars lilla barn, att han ska behöva gå igenom detta! Min första, riktiga ångestattack kom inatt. Fruktansvärt! Jag bestämde mig för att det är bara att ta tag i och komma över! Det fungerade. Säkert mycket tack vare all min mentala träning genom åren.*****************
Max is restless in his sleep. He can't relax and wets himself in the bed. He knows about my illness. Poor child of mine! Why does he have to go trough this?
My first real anxiety attack came during the night. Horrible! I decided to get over it and after a while I did!! I have done a lot of mental training over the years, that helps now.

onsdag 6 januari 2010

Snölek hjälper***********A play in the snow helps

Okej, ångesten måste bort. Helgdag idag, ledig från jobbet. Går ut och leker i snön. Tur man har barnasinnet kvar. Det hjälper!!********************************************
Ok, the anxiety needs to go. Today is a red day of from work. I decide to go outside and play in the snow. Thank God I have my "childhood way of being" still. It helps!

tisdag 5 januari 2010

Ångest*********Anxiety

Hjälp vilken ångest jag har idag! Jobbar hårt för att få det positiva tänkandet att kicka in!******************************************************************************
Help! Major anxiety today! Working hard to get my positive thinking to kick in!

måndag 4 januari 2010

Tillbaka på jobbet efter julledigheten******* 1st day at work after the Christmas holidays

Vaknar till en vattenläcka i innerförrådet. Ett fruset rör! Tjoho! Har inte tid. Ska till jobbet, börjar 7:15. Får lämna över til Per, stackarn! Dagen jag fruktat är här- jobbigt att behöva berätta för alla, att förstöra deras dag. Har inget val, vill berätta, jag är en rak och ärlig person, så även nu. Bestämmer mig för att träffa personalen i smågrupper, då har jag tid att i lugn och ro prata. Det går bättre än jag trodde, även om många är ledsna. Jag är förvånansvärt lugn. Lättad! Nu är alla informerade. Får en otrolig huvudvärk och går hem tidigt. Har inte dåligt samvete över det som jag brukar. Tänk att jag skulle behöva få en cancerdiagnos för att känna så!! Inget ont... =)
Min läkare i Mölnlycke hjälper mig att kontakta Sahlgrenska. Får veta att det blir operation och att jag får kallelse med posten idag. Mycket riktigt, ska in till bröstkirurg teamet på mån den 11 januari, om en vecka alltså.**************************
I wake up to a water leak in the indoor shed. Great. Don't have time, need to get to work. I delegate to Per! I have been dreading this day, to have to tell the staff at work, to ruin their day. I have no choice. I want to tell them. I am always straightforward and honest, so here we go. I decide to meet them in small groups. It works well even though many of the staff are sad. i am very relieved when it is over.
Have an awful headache and decide to go home early. Don't feel guilty when I leave for the first time in my life. Imagine that I needed a cancer diagnosis to feel that way!! There is always something positive with everything! =)
My doctor in Mölnlycke assists me in contacting the main hospital, Sahlgrenska. Jan 11 is my date to meet the breast surgeon team. Definitely surgery!

fredag 1 januari 2010

Vackra Vinter Sverige!*****Beautiful Winter Sweden!





Kan det bli vackrare än så här? (ja, förutom grannen i vänsrta hörnet då...)*************
As beuatiful as it gets!! (Well, I don't count the neighbour in the left corner...)