"There comes a time in your life, when you walk away from all the drama and people who create it.
You surround yourself with people who make you laugh.
Forget the bad and focus on the good. Love the people who treat you right, pray for the ones who don't.
Life is too short to be anything but happy. Falling down is a part of life, getting back up is living."
José N. Harris

onsdag 28 april 2010

Livsglädje***The Joy of Living

På sistone har jag brottats med mycket tankar om livet, döden och ett liv efter detta. Allt har ställts på sin spets för mig i och med denna cancerdiagnos, och framförallt nu när kroppen verkligen inte lyder eller fungerar som den ska. Det blir väldigt påtagligt hur skört livet är! Så är det kanske för alla som får veta att de har en allvarlig sjukdom? Man måste ta tag i den otänkbara tanken om döden. Vid 37 års ålder förstår jag slutligen helt och fullt meningen i Ingemar Bergmans film "Det sjunde inseglet" (ja, James F om du läser detta. Nu uppskattar jag den!=) Jag har läst en fantastisk bok av cancerläkare Peter Strang "Livsglädjen och det djupa allvaret". Den fick mig att börja tänka på de avtryck vi lämnar efter oss här i världen, när vi har levt färdigt (oavsett när det nu är). Jag känner starkt att jag har mer "avtryck" att göra, mer jag vill uträtta- därför upplever jag nog just nu cancern som en enorm kränkning. Men sen tänker jag att kanske är det precis tvärtom? Kanske får cancern mig att sätta igång med all de där drömmarna, projekten, ideérna? I vilket fall så vill jag be om er hjälp, (en förmåga jag inte hade innan cancerdiagnosen men som jag verkligen lärt mig- att be om hjälp!). Jag tänker skapa en superlativ/ avtrycksbok om mig själv. =) Att ta fram i dödsångestögonblick för att bli påmind om livet och livsglädjen. Så snälla ni, skulle ni vilja skicka kommentarer på hur ni ser på mig, vilka avtryck jag gjort/gör, kanske skulle kunna göra osv. Barndomskompisar, vad var det positiva med mig som liten? (Jag vill inte ha några negativa omdömen, de är jag väldigt väl medveten om! ;))Sms:a, maila, ring, skicka brev, kommentera här på bloggen, ja hur ni vill. Tack för hjälpen.****
Lately I have been having many thoughts about life, death and a possible after life. These existencial questions have grown larger every day since the cancer diagnosis, and they have become central now when my body is in pain. It becomes very clear that life is fragile! Maybe this is the way the thoughts go for all people finding out about a serious illness? You are forced to think these unthinkable thoughts about death. At the age of 37 I finally understand the message in Ingemar Bergmans movie "The Seventh Seal" (yes, James F if you read this. I get it now! =) I just finished a very good book written by the Swedish oncologist Peter Strang "The joy of living...". It made me think of how we will be remembered when we die (whenever that is), what impression we made in this world . I feel strongly that I have more impressions to create, more things to be remembered by- maybe that is why I feel that the cancer is such a violation to my life. On the other hand maybe it is the opposite? The cancer will in the end help me get started with my dreams, projects and ideas? Either way, I would like to ask for your help, (an ability I didn't have pre cancer diagnosis- to ask for help!). I am going to create a "Joy of living" book about myself, with only positive comments to bring out when the death anxiety visits. Please sms, email, comment on the blog, write a letter etc your thoughts about how you view me, what impressions have I made/ make?, good actions I did so far and things I might do in the future etc. Childhood friends, what were my positve attributes as a child?
(No negative judgements. I am very well aware of them! =) Thank you for your help.

tisdag 27 april 2010

En Morgonrutin I Cancerland*** A Morning Routine In The Land of Cancer

Vaknar, blöder näsblod. Försöker sträcka ut min 90 åriga kropp och ställer mig försiktigt upp, för att se om fötterna, knäna håller (känns som om de ska gå mitt av). De håller. Efter 10 min är jag såpass att jag kan ta mig upp och väcka familjen,äta smärtstillande och fixa frukost. Har fått svampinfektion i munnen- tungan är helt vit, kan inte svälja maten så bra pga torra slemhinnor. Äter inte mkt. Måste till apoteket och hämta ut medicinen mot svamp idag. Vinkar adjö till familjen. Lägger i en tvätt, tar mig upp för trappan i en snigels takt, in i duschen, duschar utan att blöta ner piccline omläggningen för mycket. Sköter om mina naglar med det nya nagelkittet jag fick på onkologen (Denna behandlingen av Taxotere kan bla få naglarna att trilla av!).Smörjer in mina spruckna händer och fötter. Tittar mig i spegeln och ser att håret har växt ut så där patetiskt lite och skört, jag ser ju sjuk ut... ;))
Nej, nu får det vara nog! Då kommer den, glimten i ögat!!!!!!! Jag ser den glittra emot mig i spegeln! Jag ska banne mig raka mig på huvudet igen och se coolt flintskallig ut. Så det gör jag. Nu doftar jag Pers raklödder och sitter här med min flint och är ändå lite nöjd. Jag har återtagit en mikrodel av mig själv igen. ***
I wake up with a nose bleed. I try to stretch out my 90 year old body. I try to stand up and check if my feet and knees will carry me (it feels like they are going to brake). They are ok. In another 10 minutes I am finally ok to be on my way to wake up the family, eat pain killers and make breakfast. I have got a yeast infection in my mouth and throat, my tounge is all sore and white. I can't swallow the food so well due to the dry throat. I don't eat much. I need to get to the pharmacy today to pick up the yeast infection medicin. I say goodbye to the family. I load the washing machine, walk upstaris in the pace of a snail, shower- I try not to get the piccline bandages wet. I take care of my nails with the kit I received from the oncology departement (this chemo, Taxotere, can among many things make your nails fall off!). I put lotion on my very dry hands and feet. I look in the mirror and notice that my hair has grown out to a pathetic length, very short and frail- I look sick for real!! ;))
Enough! And then, there it is, finally, the spark in my eye. I can see it glisten towards me in the mirror. Ha,I will shave my head again into a cool, bald look. And that is what I do. Now I smell from Per's shaving creme and I sit here with my bald head and feel satisfied. I have regained a micro part of myself again.

måndag 26 april 2010

Ont***Pain

Jag har inga ord faktiskt för att beskriva hur jag mår. Att ha ont, en molande skelett- och ledsmärta är nog något av det värsta jag varit med om hittills i smärtväg. Då har jag ändå brutit ett ben, fött barn och lite annat smått och gott i livet. Suck vilken ensam värld det här är. Jag är så trött på det!***
I have no words to describe how I am feeling. To be in pain, a solid skeleton and joint pain is probably one of the worst things I have experienced so far in terms of pain. And then you should know that I have a life history of a broken leg, child birth and "other small" things. This is such a lonely place to be. I am so tired off it!

lördag 24 april 2010

Varför?***Why?

Jag längtade och väntade i så många år på ett syskon till Max. Jag fick cancer istället. Nu sitter smärtan efter sprutan i ländryggen, exakt där jag hade mina starka värkar under Max förlossning. Fru cancer driver med mig! Natten har erbjudit lite sömn blandat med riktigt konstiga drömmar om små spädbarn som behövde mig. Tårarna trillar och just nu funderar jag faktiskt i banor som "Varför?". Dessutom verkar mensen ha försvunnit på riktigt nu, och någon form av klimakterie infunnit sig. Så var det med det. Tala om prövning!
Ja, Fru Cancer, min dag börjar faktiskt till solsken och fågelsång. Jag ska trotsa värksmärtan med Panodil och vara en riktig mamma på Max allra första fotbollsträning om några timmar, så det så! Jag är Annika, en canceröverlevare!***
For years I longed so strongly after that sibbling for Max. I got cancer instead. The pain after the syringe is located to my lower back, exactly where I had my strong contractions when I gave birth to Max. Mrs. Cancer makes fun of me! The night offered me some sleep together with really weird dreams about infants that needed me. My tears are falling at this minute and I must admitt that I have thoughts like "Why?". It also seems like my period is gone for real now and some kind of menopause has entered. That was that. Talk about being tested!
Well, Mrs Cancer, my day actually begins with sunshine and birds singing.In a few hours I am going to ignore the pain with pain killers and be a real mum to Max, attending his very first soccer practise- no more making fun of me. I am Annika, a cancer survivor!

fredag 23 april 2010

Spruta***Syringe

Jaha, då hade jag också en spruta att ta i magen. Benmärgs stimulerande (ska hjälpa till att återbilda vita blodkroppar). Jag har lite svårt för sprutor, och jag ska bara ta en enda under en tre veckors period. Max tar 4-6 i magen och 1 i låret varje dag!!
Min kämpe och förebild. Han visade mig hur jag skulle göra och det gick bra. =))
Psykologen ringde, fick en tid om en vecka. Inte så pjåkigt. Har dessutom bokat själavård nästa vecka och sökt kuratorn! Nu ska jag ta min väldigt värkande kropp in till grannarna och dricka cocktail (kan man det med cellgift? Nåja, om man tänker efter vad skulle kunna hända? he he)***
So, now I also have a syringe to take in my stomach. To stimulate the bone marrow to create new, white blood corpuscles. I am a bit whimpy with syringes in general, and I am only going to take one during a three week period. Max takes 4-6 in the stomach and 1 in his thigh every day!! My hero and role model. He showed me how to do it today and it went well =)).
The psychologist called, I have an appointment in a weeks time. Not that bad. I also scheduled an appointment for "health care for my soul" next week. My plan for now is to move my aching body into the neighbours and a cocktail drink at theirs (is that even possible with chemo poison in the body? Well, really what could happen? he he)

Sömnlös*** Lack of sleep

Ingen sömn inatt. Men faktiskt ingen Mr. Ångest heller. Fröken Ledsen knackar däremot på dörren. Det är svårt att släppa in henne, men jag vet att jag borde. Den berömda masken är svår att ta av sig, men jag börjar bli så trött på den. Vad ska den vara bra för? Den har funnits så länge i mitt liv och jag har använt den väl. Jag tror det är dags att säga adjö till den. Masken hjälper inte direkt i dessa starka tankar om liv och död. Just därför bad jag om en remiss via onkologen igår för professionell psykologhjälp, att ta bort masken och ta fram Fröken Ledsen på riktigt. Döm om min förvåning när jag fick veta att det är 6 veckors väntetid. Gamla, envisa jag dök faktiskt upp en stund "Eh, ursäkta men om sex veckor behöver jag inte hjälp. Jag behöver det NU!! Vänligen ordna en tid till mig snarast!" Psykologen ska se vad hon kan göra och ska ringa tillbaka idag. Det var på samma sätt jag fick min tidiga mammografitid i december, genom att ringa varje dag och stå på en återbudslista. Ville inte vänta två veckor. Och vi vet ju vilken ultratur det var!
Nattens positiva: Gör den sista touchen vid vår köksplanering. I helgen drar det igång på riktigt! Så skönt, heja livet och framtiden! Glömde jag att nämna att vi hade ännu en vattenläcka? Varmvattenberedaren sprack samma dag vi skulle åka till Sth. Låååång historia. Vatten måste betyda ngt stort i vår familj-en god vän fick mig in på det tankespåret! Jag är ju enormt Feng Shui intresserad, Feng= Vind Shui= Vatten. Hm...Vatten flöde...jag får fundera vidare i den positiva symboliken. För jag ser det faktiskt så, alla läckor har hittats tidigt och kunnat åtgärdas långt innan de har gjort stora skador, av rena tillfälligheter!***
Haven't been sleeping tonight. But on the other side no Mr. Anxiety showing up either. Miss Sadness is knocking on the door though. It is hard letting her in but I know I should. The famous mask is not easy abandoning, I am starting to get very tired of it. It has been with me for a large part of my life and I have been using it well. I think it is time saying goodbye to it, the mask doesn't really help with the powerful thoughts of life and death. I was asking for a referral yesterday wanting to see a psychologist at the oncology department, assisting me bringing out Miss Sadness for real and removing the mask. I was very surprised hearing that I had to be waiting 6 weeks for an appointment. Old, stubborn me was showing up for a short moment there explaining that I am not waiting that long- I am needing help NOW! I am expecting a phone call with an adjusted appointment tomorrow (read Friday).
That stubborn me was getting me that mammogram appointment in December earlier than what was expected. We all know the importance and luck of that!!
Tonight's positives: I am doing the final touch of our kitchen renovation design.It is kicking off for real this weekend! Wow, wonderful- celebrating life and the future! Did I forget mentioning that we had another water leak? Our hot water tank was bursting the same morning we were off to Stockholm. Loooong story! A dear friend of mine was pointing out the importance of water to our family. I haven't been thinking of that before. I am very Feng Shui interested, Feng= wind Shui= water hm... water flow...I am continuing thinking about the positive symbolism in this. Because that is how I am viewing it. We have been detecting the water leaks early and mending them before they have been getting a chance of doing great damage. Pure coincidents!

torsdag 22 april 2010

Behandlingsdag*** Treatment Day

Jag är väldigt trött och "seg i huvudet" efter behandlingen idag. Jag måste se det som ett tecken på att prinsessan Lea åter igen vann och att ännu fler förbannade cancerceller är förstörda och döda för alltid! ***
I am very tired and "slow in my brain" after today's treatment. I must take it as a sign that Princess Lea won once again and that further cancer cells are destroyed and dead forever!

onsdag 21 april 2010

Vuxengosedjur*** Soft animal toy for adults


Har tänkt på en sak idag i min visualiseringsprocess. Prinsessan Lea har ju Chubaka som sin beskyddare och gosedjur. Varför har vi vuxna glömt bort att använda oss av gosedjur? Jag tror det är väldigt underskattat.=) Vi bara stressar på och ska vara starka och duktiga jämt (ja, jag pratar förstås om mig själv!). När jag tittar på Max och ser hur han hanterar allt det svåra med hjälp av sina djur, pratar med dem och igenom dem blir jag avundsjuk. Jag vill också ha ett gosedjur att gråta hos! Min egen Chubaka. Hm, jag började leta i skrymslen och vrår men jag måste erkänna att mina gosedjur har tyvärr fått gå vidare till andra "breddgrader" i ett obevakat vuxenögonblick. Korkat!! Jag säger som Pippi "Lilla fina krumelur, jag vill aldrig bliva stur!" Äta Krumelur piller och aldrig växa upp. Är det kanske försent redan? =) Jag får väl låna ett gosedjur av Max... =)*****
I thought about one thing during my visualisation process today. Princess Lea has her own "protection" and soft animal toy- Chubaka. Why have adults forgotten to use soft animal toys? I think they could use that comfort very much indeed. =) We are just pushing ourselves all the time, trying to be strong and hardworking and becoming stressed out (yes, I am of course speaking for myself!). When I look at Max I envy him- in his ability to handle the really tough information/ questions through discussions with and through his soft animal toys. I also want to have my own soft animal toy. My own Chubaka. Hm, I started searching in the back of all our closets and drawers for my childhood soft toys. In a sad and tragic adult moment I probably threw them out! How dumb!!
I think I have to do like Pippi Longstocking, eat Krumelur pills- then I never have to grow up. Is it too late maybe? =)
I guess I have to borrow a soft toy from Max... =)

tisdag 20 april 2010

Introduktion... *** Introduction...

...ja alltså den diabtetsintroduktion jag aldrig fick i januari fick jag idag. Jag har inte orkat förrän nu. Chocken har varit total. Nu känner jag mig iallfall redo för att få samma grundinformation som Per har och så får vi försöka klura ut resten av diabetesdjungeln tillsammans.
Blodprov togs det också idag, inför torsdagens behandling. Jag måste erkänna att jag är rädd och nervös inför det. En ny sorts cellgift, Taxotere. Ska äta en miljon (nåja, men nästan) kortisontabletter dagen innan, behandlingsdagen och dagen efter. Kan vänta mig att bli lite "speedad", alltså dåligt med sömn. Prinsessan Lea har en del jobb att göra med visualiseringen, kan inte låta Herr Ångest få fotfäste!
Tyvärr känns det inte så positivt för mig att vara halvvägs igenom intensiv behandlingarna, det känns oerhört tungt att jag har tre stycken kvar (efter dem ska jag ju dessutom äta cellgifts tabletter i ett år)! Mår illa bara jag tänker på det. Jag är så trött på att ha cancer!! Men det är bara att acceptera situationen och försöka göra det bästa av det. Tack för allt fantastiskt stöd jag får av gamla och nya vänner!! =)******
...yes, today I got the diabetes introduction I never received in January. I haven't had the mental strength until now to receive it. I've been in total chock I guess. At least I am ready to learn the basics, the same basic information that Per has got. After that we can support each other further in the diabetes djungel and all the procedures as well.
I had blood tests done today in preparation for the treatment on Thursday.
I have to admit that I am scared and nervous. A new type of chemo drug, Taxotere, is going to be used. I have to eat a million (well, almost...) of cortisone tablets the day before, the treatment day and the day after- with the side effect of probably no sleep. Princess Lea has a lot of work to do with her visualisation, she can't let Mr Anxiety get a grip of her!
Sadly it doesn't feel at all positive for me to be half way through the intense chemo treatment (after the six treatments I am going to eat chemo tablets for a year). I feel like throwing up when I think about it. I am so tired of having cancer!! I guess there is nothing else to do than to accept the situation and try to do the best I can. Thank you for all the amazing support I receive from old and new friends!! =)

måndag 19 april 2010

Åter från Stockholm***Back from Stockholm

video
Vi är tillbaka i vardagen och kom hem lagom till dagens picclineomläggning. Det har varit så skönt att få ta en paus från cancerhelvetet!! Jag ignorerade tröttheten, den värkande kroppen, picclinen, hårlösheten, mardrömmarna, ångesten etc och bestämde mig för att ha kul och LE precis hela tiden!Tack familj och vänner!***
We are back into our normal routine. We got back just in time for the weekly maintenance of my piccline. It has been absolutely lovely to take a break from the cancer hell!! I ignored the tiredness, my aching body, the piccline, the no hair situation, the night mares, the anxiety etc and I decided to have fun. I just SMILED the entire time. Thank you family and friends!!

söndag 18 april 2010

Njuter***Enjoying

Jag NJUTER av en fantastisk helg i Stockholm med min man och mitt barn, mina föräldrar och mina två bröder med familjer!! =)******
I am enjoying a wonderful weekend in Stockholm with my husband and child, my parents and my two brothers and their families!! =)

onsdag 14 april 2010

Fantastik läkare!*** Fantastic doctor!

Besök hos onkologen. Information om de tre återstående, tuffa cellgiftsbehandlingarna och framtiden. Det är bara att bita ihop och gilla läget. Fick veta att jag inte är knäpp i huvudet iallafall, värk i kroppen och gammal tant känsla är en riktig och vanlig beskrivning. =) Alltid något. Man kan tydligen gå in i ett tidigt klimakterium... undra om Per blir glad över att höra det? =) Tuff information av en helt fantastisk läkare. Hon är SÅ bra, hon avslutade besöket med en kram. Vilka underbara människor det finns! En varm tanke skickar jag också till Josefina och Vidar som följde med mig idag. Hade inte klarat det utan er!! Det är så skönt att vi kan skratta och gråta oss igenom dessa tuffa besök.
Mår hyfsat ok fysiskt idag, speciellt nu efter en 2h vila. Känner mig inte riktigt glad dock, tunga tankar som kommer och går. Har planer på att umgås intensivt med min familj de närmaste dagarna, bara hitta på roliga saker! Så om ni inte hör från mig vet ni varför. Jag har roligt!!*********
Today I had an appointment at the oncologist. I received information about the three remaining, tough treatments and the future. There is no other way than to accept it and get through it. At least I found out that I am not completely crazy in regards to my body ache. Aches and tiredness, feeling like an old lady are common sympthoms with chemo treatment. =)Thanks for that info! It is also possible I will enter menopause early... I wonder what Per has to say about that? =) Difficult information from a fantastic doctor. She is SO good, she ended my appointment with a hug. There are such wonderful people in the world! Warm thoughts go as well to Josefina and Vidar that came with me today. I couldn't have done it without you!! It is amazing that we can laugh and cry us through these difficult times together!
I feel ok physically today, especially now after a 2h rest. Sadly I don't feel to happy, heavy thoughts come and go. I have big plans to hang out with my family the next couple of days and just do fun things! If you don't hear from me you know why. I am having fun!!

tisdag 13 april 2010

Heltidsjobb*** Full time job

Det är verkligen ett heltidsjobb att vara cancerpatient. Ni ska se min almanacka, läkartider högt och lågt. I måndags hade jag blodprover att ta, idag bjöd på en picclineomläggning på vårdcentralen och imorgon bär det av till stora sjukhuset och onkologläkaren. Puh! Dessutom så orkar jag inte mer än en sak/ dag sedan är jag helt slut. Äntligen läker min hud ihop iallfall. Så skönt! Återhämtningsveckan börjar bra.
Vet ni, på vårdcentralen har de en egen låda till alla mina saker...=) Vem hade kunnat ana att jag skulle bli stamkund där? Jag som aldrig brukade vara sjuk och bara uppsökte läkare om det var absolut nödvändigt. Det föranledde till dagens gapskratt hos mig. =))Lite komiskt är det, håll med om det!*********
It is a full time job being a cancer patient. You should see my calendar, doctor's appointments all over. On Monday I had blood tests to do, today it was time for the weekly maintenance of my piccline at the local doctor and tomorrow I have an appointment with my oncologist at the main hospital. Phiew! Since I can handle about one thing/ day and then I need to rest this is pretty much all I do. My skin is heeling at least. Lovely! The recovery week kicks off in a good way. You know, at my local doctor they have a box for all my things... =) Who would have thought I was to become a regular customer there? I never used to be sick and only went to the doctor's if it was absolutely necessary!It really made me laugh today. You must agree that it is a bit funny, isn't it?

måndag 12 april 2010

I'm still standing!

Jag är tillbaks mentalt (kroppen talar vi inte om!)! Äntligen! Vaknade upp med samma, gamla kämparglöd. Mr.Ångest kom inte alls denna omgången, men däremot hans fruktade vän Herr Död. Att stirra honom i vitögat är tufft men tyvärr ett måste på denna resa. Jag gjorde det och känner mig modig. Det modet tog jag ut i trädgården och njöt av solen (ja, med solskyddskräm för att inte få blåsor.) I am still standing!!********
I am back mentally (wont talk about the physical!)! Finally! I woke up with my normal, old fighting spirit. Mr. Anxiety didn't show up at all this time, but his friend Mr. Death did. To stare him in the eye isn't pleasant but clearly a must on this journey. I did it and I feel brave. Today I took my courage outside to the sunshine in the garden (yes, I used sunscreen to avoid blisters). I am still standing!!
video

söndag 11 april 2010

Paj***Pie

Jag gjorde det, tog mig själv i den berömda kragen och drog upp mig ur ledsamhetseländet en stund. Bakade paj och bjöd grannarna på fika ute i vårsolen. Skratt, prat och umgänge gör gott. Nu är jag helt slut, men glad. Ska bara njuta av den känslan så länge den varar.***
I did it. I pulled myself up from the sadness misery I've been living in the past few days. Baked a pie and invited the neighbours over for a cup of coffee in the sun outside. Laughing, talking and socalising helps. It feels good. I am totally drained now, but happy. I will sieze the moment in this happy emotion, hope it lasts long.

lördag 10 april 2010

Cancer suger!*** Cancer sucks!

Idag skulle jag ha gått på en väninnas baby shower. Tror ni att jag orkade det? Hade så sett fram emot att få vara lite vanlig för en stund. Jag blev så ledsen när jag insåg att det inte fanns en chans att jag orkade ta mig iväg. Kroppen värker precis överallt och denna förbannade trötthet som bara blir värre gör mig galen! Jag är ju i fas "noll immunförsvar"- vaknade med blåsor i munnen, ont i halsen och vattenblåsor i ansiktet efter gårdagens sittande i solen.
Jag är arg, sur och ledsen- det blir inget positivt idag. Orkar inte gräva så djupt.Tänker tillåta dessa känslor att vara för en dag.
Cancer suger fett!!!!!!!!!!!!!!!!***********
I was supposed to attend a friends baby shower this afternoon. Do you think I managed to go? I was really looking forward to being normal for a few hours. Instead I got so sad when I realised that there was no way I could find strength to go.
My body aches all over and this tiredness that is just increasing daily makes me crazy! I am in the phase of "zero" immune system- woke up with blisters in my mouth, a sore throat and water blisters in my face- probably from yesterday when I was sitting in the sun. I am angry, irritated and sad- today I wont dig deep to find positive thoughts. I am going to allow myself to feel this way for a day.
Cancer sucks big time!!!!!!!

fredag 9 april 2010

Ett morgonsamtal*** A morning conversation

Morgonsamtal mellan mig och Max. Sexåringar är fantastiska, så ärliga, raka och rättfram. Det är mycket funderingar i en sexårings huvud, så även i Max. Lyssna på detta:
"Mamma, får jag titta på ditt lösbröst? Vad är det gjort av? Tumör?"
Jag frågar naturligtvis vad han menar, vaddå tumör? "Jo, alltså materialet menar jag. Är det tumör eller?"
Ah, mamma hjärnan förstår att han har snappat upp ytterliggare cancerinformation någonstans. Jag förklarar pedagogiskt på en sexårings nivå vad en tumör är- det var ju de av cancersjukdomen gjorda kulorna jag hade i bröstet som opererades bort. Materialet i protesen heter silikon. =) " Ok, silikon. Kan det rinna ut eller? Varför är det mjukt? Kommer det att växa ut ett nytt, riktigt bröst på dig? Varför inte det?"
När jag svarat på alla frågor ropar Per att frukosten är färdig. Max avslutar då med " Mamma, idag kan du väl se ut som en riktig mamma? Ta på dig löshåret och lösbröstet, då ser du vanlig ut!" =)))))) Underbart! Eh, vi få nog jobba på vår sons kvinnosyn he he. "Skämt!"
Nu ska jag ta min trötthet och en kopp te ut i solen.******
A morning conversation between me and Max. Sixyear olds are amazing, so honest and straight forward. They think and reason a lot, Max as well. Listen to this:
"Mum, can I have a look at your fake breast? What is it made of? Tumor?" I ask what he means with the word tumor. " Well, I mean the material of course. The material it is made of. Is that a tumor, or?"
Ah, my mummy brain understands that this is yet another word he has caught somewhere in a cancer conversation. I explain in a teacher kind of way what a tumor is- it is the cancer illness marbles I had in my breast, that was removed in surgery. The material in the prosthesis is called silicone. =)
"Ok, silicone. What if it flows out? Why is it soft? Will a new, real breast grow out on your body soon? Why not?"
After I have replied to all the questions Per lets us know that breakfast is ready. Max then ends the conversation with:
" Mum, can't you look like a real mum today? Put on your fake hair and fake breast- then you will look real!" =))))))))) Wonderful! I guess we need to work on our sons view of women. He he "Joke!"
I am planning to grab my tiredness and a cup of tea and put them and myself in the sun outdoors.

torsdag 8 april 2010

Lagad***Fixed

Då har man en egen dusch igen efter 3, 5 veckors väntan. Tack kära grannar, ni tar inte bara hand om oss varje dag, vi blev duschvänner också ;))!! Men nu är det över. Läckan i duschen är lagad och imorgonbitti är det premiärtvagning hemma. Tur att man är hårlös, annars hade jag fått frispel för längesedan!
Dagen har bjudit på picclineomläggning med goa blåsor i huden efter tejpen (cellgifterna tar död på min hud!). BLÄ! Grät en skvätt över det, fråga mig inte varför. Det är förbaskat skönt att gråta. Det läker själen liksom, precis som att skratt. Måste nog se en komedi ikväll...*****
After 3,5 weeks we finally have our shower back. Thank you dear neighbours, you take care of us every day and recently we even have become shower friends ;)) !! But now it is over. The water leak is fixed and tomorrow morning we will become clean and fresh in our own house. It is actually good that I have no hair, otherwise I would have panicked a long time ago!
Today's happening was an exciting weekly piccline maintenance appointment- big blisters under the bandage (this chemo is killing my skin!). I cried some tears over that blister fact, don't ask me why. It feels really good to cry. It really heals my soul in the same way as it does to laugh. I think I have to watch a comedy this evening...

onsdag 7 april 2010

Ris*** Rice

Har precis avnjutit en lunch bestående av...ris. Japp, ris. Mums! Ingen mat smakar och av någon anledning är illamåendet tillbaka. Kroppen är helt slut, värk i lederna och absolut ingen ork. Det var ju detta jag fick information om men inte trodde gällde mig (?!), kroppen blir ju tröttare och tröttare ju längre in i behandlingen man kommer.
Prinsessan Lea är "vingabröden" (skånska, ring för förklaring =) idag.
Åh, nu räcker det med detta elände för idag! Ge mig ett par minuter och så återkommer jag med dagens positiva!
Dagens positivism: Jag sitter ute i det vackra vädret, utan jacka, i min fina trädgård och äter ris! =)Solen värmer gott och fåglarna sjunger bara för mig. Själavården igår var fantastisk och nu klurar jag på några kreativa tankar som startades då. Jag har börjat sticka. För stickande processens skull, inte för det färdiga resultatet. Carpe Diem! Låt mig tillägga att jag absolut inte kan sticka. Tog mig ett tag att komma på hur man lägger upp maskor. =) Men jag gjorde det!!!!!!!!!!!!!!!!!!****************
I have just finished a lunch of delicious...plain rice. Yes, rice. Yum! No food taste good and for some reason the nausea is back. My body is beat, my joints are achy and I have no strength. I was informed that this would happen during the treatment, I just didn't think it would apply to me (?!). The body gets weaker and more tired for each treatment it is going through. Princess Lea is not herself. Ah, enough of this! Give me a few minutes to find my positive thoughts.
There, today's positives: I am sitting outside in my beautiful garden eating my rice,in the gorgeous weather (without a jacket). =) The sun is warm and the birds are singing just for me. The Health Care For The Soul appointment yesterday was amazing and it gave birth to some creative thoughts of mine. I have started to knit. Just for the cause of knitting, not for the final result. Carpe Diem! May I add that I can't knit. =) It took me a while to figure out the technique, but I did it!!!!!!!!!!!!!!

tisdag 6 april 2010

Frågan kom*** The question came

Ja, imorse kom den då, frågan från Max som jag fruktat under denna resan. "Mina gosedjur tror att du ska dö mamma?" Snälla, fina lilla barn varför ska du behöva gå igenom så mycket?
Jag begriper inte hur jag kunde vara så lugn och stark i den kommunikationen. Får ge en eloge till min passion för barns utveckling och lärande. Jag svarade bara "Vad tror du, Max?"
Max studsar upp glad som vanligt och säger, "Nä, jag vet ju att medicinen gör dig trött, men frisk!"
Tack gode gud att jag har en tid inbokad till själavård om en stund för jag är så ledsen och rädd. Så här har jag inte känt förut- det liksom griper tag i hjärtat.***
This morning it came, the question from Max I have been dreading during this journey. "My soft animals think you are going to die mum?"
Dear, beuatiful child of mine why do you have to go through so much? I don't understand how I could stay so calm and be strong in that conversation. I have to thank my passion for children's development and learning. I only replied " What do you think, Max?" Max jumped out of bed happy as always and said " No, I know that the medicin makes you tired and will make you better and well again mummy!"
Thank you dear God that I have a "health care for the soul" apointment shortly today. I am so afraid and sad. I haven't felt it like this before- it completely grasps my heart.

söndag 4 april 2010

Ocensurerat*** Not edited

Dag 4. Jag bestämde mig för en stund sedan för att lägga ut en helt ocensurerad bild åt er på mig själv under cellgiftshelvetet. Man utvecklar nya sidor av sin personlighet hela tiden under denna resan och nu har sidan "mod" kommit till mig. Istället för att ta 50 digitalkamera bilder och välja den bästa till publikation (japp, sådan är jag= ))- här kommer jag, trött, illamående och eländig!*****
Day 4. I decided a few minutes ago to publish a completely "not edited" photo of myself for you, during my ongoing chemo hell. I develop new sides of my personality all the time during this journey and I guess we can call this new one "courage". Instead of having 50 pictures taken with my digital camera and choose the best one (yepp, that's me =))- here I am, tired, nauseous and miserable!

lördag 3 april 2010

Att skratta*** To laugh


Vilken fantastisk medicin- att få skratta! Vilade hela dagen för att orka gå bort en stund på Påskaftonsmiddag hos goda vänner. Jag mådde illa och kunde inte äta så mkt av den goda maten, jag fixade inte all snabb konversation- hjärnan är för trög, jag kunde inte stanna fullt ut pga tröttheten (Per och Max stannade dock =) - men ack vad jag skrattade och hade roligt så länge det varade. Jag gick på ren vilja! Underbara, goa vänner- tack så mycket för en fantastisk kväll.
Dag 3 väljer jag därför att bara uppmärksamma genom kvällen, INTE dagen!!! Blä, avskyr dessa "dag 3" av cellgiftsbehandlingarna. Man mår tjyvens!*****
What a fantastic medicin it is to laugh! We were invited to an Easter dinner by friends. I rested all day in order to find strength to go. I felt nauseous and couldn't eat much of the yummy food, I wasn't as focused in the conversation as usual due to my slow brain, I couldn't stay the eveing- I was tired (Per and Max stayed though =)- but I had great fun and I was laughing so much as long as it lasted. I went on pure will power! Wonderful, amazing friends- thank you for a fantastic evening!
That is why I will only take notice of Day 3 for the evening part, NOT for the day part! Isch, I relly don't like these "day 3:s" in the chemo treatment. I feel like crap!

fredag 2 april 2010

Fläkt från Skåne*** Fresh air from south of Sweden-Skåne

Dag 2 slutade så fantastiskt bra. Ett överraskningsbesök från "hemma" Skåne.
Kära, fina Maria, tack för att du kom. En illamående dag slutade visserligen fortfarande illamående men ack så mycket skratt och prat! Skönt att få prata skånska redigt och känna sig som himma. Jag älskar mitt Göteborg, men Skaune ää Skaune!!!!!!!
Bilder: 1. Maria och jag...da!! =), 2.Skånska flaggan
3.Skånsk landskapsvy
*******
Day 2 ended in such a wonderful way. A surprise visit from "home" south of Sweden- Skåne.
Thank you dear, lovely Maria for coming. A nauseous day ended still in a nauseous way but with so much laughter and chat! Great to speak "skånska" (south of Sweden accent) for real and feel like home. I love my Gothenburg, but Skåne is Skåne!!!!!!
Photos: 1. Maria and me...da! =) 2.The Skåne flag
3. A view of Skåne










Hygglig sömn*** Decent sleep

Jag sov faktiskt hyggligt inatt! Tvingade i mig mat igår så gott jag kunde och det måste ha hjälpt. En natt utan Herr Ångest är avklarad. Eftersom jag numera lever för dagen så anser jag att det är bra! Jag väntar naturligtvis på att han ska komma, det är ju nu han attackerar när man är lite under isen. Illamåendet går enligt planerna- för jäkligt- men mot det har jag mediciner, tonvis. Så, då går jag en ny vilodag till mötes, dag 2 i behandlingen.Men tro mig, jag är så tacksam att jag går en ny dag till mötes!! Glad Påsk till er alla!******
I actually slept fairly well last night! I forced myself to eat as much as I could yesterday and it must have helpt. A night without Mr Anxiety is over. Since I these days strongly live after the motto to sieze the day I consider the night extremely successful! I am of course waiting for Mr Anxiety to show up eventually, he is always attacking when I am feeling under the weather. The nausea is going according to the plans- it is in full speed and awful- but I have tonnes of medicins to help with that. Ah well, I am heading towards a new day, day 2 in my treatment. But believe me, I am very grateful to wake up to a new day!! Happy Easter to all of you!

torsdag 1 april 2010

Pågående***Ongoing

Då var kriget startat! Går nu in i cellgiftsdvalan känner jag. Denna gången har jag accepterat det och jag ska bara vila och vila. Vi syns och hörs! =)
Dagens positiva: Jag är halvvägs igenom de 6 cellgiftsbehandlingarna nu!! Eller ja, jag är ju inte igenom nr 3 än men snart så...=)
***
Then the war has begun! I can feel that I am heading towards the chemo hibernation. This time I am accepting it and I will just rest and rest. I'll see you later. =)
Today's positive: I am half way through the 6 chemo treatments now!! Well, I am not through the 3rd one yet, but soon... =)