Vi har fjällvandrat (nåja, gått några turer med denna gamla kroppen), hälsat på familj och vänner i Svea Rike och bara varit med varandra. Liksom tagit vara på livet. Jag har blivit oerhört ödmjuk inför det faktum att livet har vi till låns. Insikten av att jag är dödlig är något jag har väldigt svårt att förlika mig med. Jag får liksom ett sug i magen varje gång jag är med om underbara ögonblick, roliga stunder eller vackra vyer. Jag tror inte jag har bearbetat cancerinvasionen färdigt. När blir man klar med det? Blir man någonsin klar med det?
***
A summer without chemo. My appetite has returned. It is wonderful to feel hungry. Just like that. At times it is like none of this cancer crap ever took place, that I've dreamt it all.
We have been hiking in the mountains (well no master trails but a few small ones that this body could handle), we have been visiting family and friends all over Sweden and we have just enjoyed being together. Lived every second. I have become extremely humble over the fact that life is something we borrow for a short while. The insight that I am mortal is a hard one to get over. I can still get sad butterflies in my stomach when I experience awsome moments, beautiful nature and happy gatherings. I don't think I am done with my rehabilitation of the cancer invasion in my body. When am I done with that? Will I ever be done with it?
Jag är tillbaka på jobbet, 50 % sedan tre veckor tillbaka. Det är väldigt roligt men också oerhört tufft. Jag besitter definitivt inte samma förmågor som förr och att arbeta enbart på engelska ställer höga krav på en hjärna som är cellgiftsskadad. För det är den. Jag skulle gärna vilja ta del i forskning om vad cellgiftet egentligen gör med hjärnan...
Så, precis som när jag började arbeta 25% så sover jag all ledig tid. :-)
Men vet ni vad, jag lever. JAG LEVER!!!! Livet är gott.
***
Since three weeks ago I am back at work 50%. It is a lot of fun but also very, very hard. I definitely doesn't carry around the abilities I used to have. And then to work in my second language, English, puts my brain under pressure- that poor, chemo damaged brain. Because I am convinced it has been damaged. I would love to read up on studies on the brain after chemo treatment...
But you know what? I am alive. I AM ALIVE!!!! Life is good.
