"There comes a time in your life, when you walk away from all the drama and people who create it.
You surround yourself with people who make you laugh.
Forget the bad and focus on the good. Love the people who treat you right, pray for the ones who don't.
Life is too short to be anything but happy. Falling down is a part of life, getting back up is living."
José N. Harris

fredag 9 mars 2012

Ett Barns Fantastiska Förmåga***A Child's Amazing Ability


"How are you?" Annika Kjeller. Hope you are feeling better."

This arrived in the post today, special delivery with the Kjeller DHL ;-). It was for me, from Max. 
The content in the letter is referring to how I am feeling since I've been home with the flu all week. I asked him how he felt when I was sick from the chemo. He ran up to his room, closed the door, asked to not be disturbed and came down with the following drawings:
***
Den här kom med posten idag. Från Max till mig. :-) Inte vilken post som helst, utan levererad personligen med Kjeller DHL ;-). Brevet syftar på influensan jag legat sjuk i denna veckan.
Jag passade på att fråga honom hur det kändes för honom när jag låg sjuk av cellgiftsbehandlingarna. Då sprang Max upp på sitt rum, stängde dörren, sade bestämt "stör mig inte!" och kom efter en stund ner med dessa alster:

"It was awful for you. Regards Max"

In the drawing you can see me during a chemo treatment. Please note the size of the chemo stand, large and scary, leaning over me- I am on my back, defenseless (I was always sitting up)- I am reaching my arms towards...
1. ...defending myself against the chemo monster
or
2. ...I am embracing the necessary help to become well again.
We have had many discussions around that. How the medicine that was supposed to help was making me so sick.
***
Bilden föreställer mig på cellgiftsbehandling. Notera storleken på ställningen med cellgiftspåsarna, stor och hotfull lutar den sig över mig- jag själv liggandes på rygg, försvarslös (jag satt alltid upp dock)- jag sträcker ut mina armar. Det där kan man tolka på två sätt 
1. jag försvarar mig mot cellgiftsmonstret    
eller
2. Jag tar emot den nödvändiga hjälpen att bli frisk med öppna armar.
Vi har pratat mycket om det där. Hur medicinen som skulle hjälpa gjorde mig så väldigt sjuk.

This is the drawing I love the most. 
Max and I are together, surrounded by balloons. Both of us are happy. I am happy even though I am dragging that chemo stand around (incredible that he found me happy at all during this period, I tried, God knows how hard I tried to be happy as well, but it was so, so tough).
In the big balloon Max has written "Max and Mum". Max is holding a gift for me in his hand.

You can "read" a lot from a child's drawing. I use this technique many times in my profession and it is  time to use it at home. It feels good to know that this is one of the many ways a child processes life and "it's happenings". Through their play is of course the major way for the child to process! 
We are processing things, Max and I. A lot at the moment.
***
Den här teckningen älskar jag mest av alla.
Max och jag bland en massa ballonger, vi är båda glada. Jag är glad trots att jag är kopplad till cellgifterna (helt fantastiskt att han upplevt mig även på det sättet, gudarna ska veta att jag verkligen har försökt och det har varit så svårt många gånger). I den stora ballongen står det "Max och Mamma". Max håller en present i handen. Den är till mig.

Man kan läsa mycket ur barns teckningar. Jag använder mig mycket av det i mitt yrke och nu får jag använda den kunskapen hemma. Det känns bra att veta att detta är ett sätt för barn att bearbeta, leken är naturligtvis ett annat. 
Vi bearbetar, Max och jag. Som bara den just nu.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Torkar en tår.
Känner igen mig i bilden din son ritat...den på sjukhuset.

Det är fantastiskt att han ritar av sig så här. Så bra! Och jag fascineras också av hur barn, då ord inte räcker till eller kan uttryckas, gör det genom bilder och lek.

Varm varm kram!
Älskar dom blåa ballongerna♥

Ann Viner sa...

Underbart :-)
Kramar

Anonym sa...

Oj oj oj...har inte läst bloggen på länge, men såg teckningarna nu och tårarna strilar!! Lille store Max...vad underbart att han kan processa det så i bilderna. Då har det ju någonstans gått bra, för honom, eller hur....
Kram
Anna B