En Välsignelse...*** A Blessing...

...att få fylla 40 år.
Man får lite annat perspektiv på livet när man har varit svårt sjuk. Jag tillhör den lyckliga skara som får ha hoppet kvar, hoppet om att bli friskförklarad. För varje dag som går ökar hoppet och remissionen (5 år efter cancerdiagnos) blir lättare att hantera. Livet kommer åter. Och det är så skönt.
Jag är dock smärtsamt medveten om att marginalerna är hårfina- mellan hoppet och kronisk cancer. Dessa marginaler ger mig den enorma livskvalité jag har idag. Födelsedagar har en helt annan betydelse för mig idag än de hade för 2,5 år sedan. Jag lever.
Shit, jag lever!! Det är stort.

Livet gör ett avstamp här, den 12 november 2012. 40 år. Dagen kom med sol och blå himmel. Jag firade med min fina, lilla familj på Varbergs Kurort. Vi var tillsammans, njöt av ögonblicken och vågade försiktigt prata framtid. Det är en välsignelse det med.
Det är väldigt få personer som sett mig ligga i fosterställning och skrika/ gråta ut min fysiska och mentala smärta och skaka av dödsångest. Per har sett det. Max har jag skyddat från det värsta, men han har sett mycket.
Sådana upplevelser skapar starka band. Det är fantastiskt att vi kan skratta igen.

Jag har blivit så uppvaktad. Tack alla ni!

Det är fantastiskt att få fylla 40 år. Hipp, hipp hurra för mig och för livet!!

***

... to celebrate my 40th birthday.
After being seriously ill I have changed my perspective on life. I feel very lucky to be among the people that still have a hope of becoming declared healthy and cancer free. (I am currently free from cancer but not until the remission- 5 years after diagnosis- is over can I call myself cancer free. ).
Every day that passes gives me more hope, life returns to my cells and it feels good.
The knowledge of knowing the small difference between hope and chronic cancer is painful, but it is this knowledge that gives me life quality these days. Birthdays have a different meaning today than they did 2,5 year ago. I am alive. Wow, I am alive! That is huge!!

November 12, 2012- 40 years old. Amazing. The day arrived with sunshine and blue sky. I celebrated with my gorgeous family at a nearby Spa Resort. To be together, to laugh and to enjoy every moment and carefully talk about the subject "future" is true happiness, a blessing itself.
Not many people have seen me laying on the floor, crawled up like a fetus crying out my physical as well as mental pain and tremble from death anxiety. Per has seen that. I have protected Max from the worst parts but he has had to experience more than most people.
Those experiences create strong connections. It is a miracle that we can laugh again.

Thank you to all of you contributing in making my birthday absolutely wonderful.

It is a great feeling having celebrated my 40th birthday. Happy Birthday, Me! Cheers to life!!

It is 2 years and 3 months ago...

...I looked like this. I have a hard time believing it myself.
It's awful actually. The body is amazing in its powers to recover .