 |
| *The colored text below will link you to related blog entries |
Julen kom med all sin fägring. Friden sänkte sig till slut över det Kjellerska hemmet. Slutet av december är en tuff tid för mig. För exakt tre år sedan fick jag min diagnos, hade varit på den där mammografin två veckor innan. Cancer vid 37 års ålder. Helt oförberedd. Fanns inte på kartan. Jag mår lite illa och blir lite deppig varje år nu vid den här tiden, som tur är älskar jag julen och alla förberedelser. De goa känslorna vinner. Dessutom hade jag en MR Hjärna att genomföra nu i december, för att mäta tillväxten på den där godartade tumören jag har (som upptäcktes förra hösten vid en CT hjärnröntgen pga yrsel. Då trodde jag åter igen att mina dagar var räknade, om ni minns). Jag orkade inte ens skriva om MR kallelsen på bloggen, var så jäkla rädd att det skulle hittas andra elakartade "fynd" i hjärnan, nu när jag äntligen börjar må bra. Jag vågade liksom inte riktigt tro på att jag kunde slappna av och sänka garden mot cancern- det kändes då som om den kommer att slå till med full kraft från ett helt oväntat håll. Men jag bestämde mig där och då, liggandes i den där klaustrofobiska maskinen med huvudet fastspänt. Om resultatet blir bra så är jag värd en medalj. Då ska jag fira ytterligare en milstolpe på denna äckelresa. Fy fan vad jag har kämpat dessa tre åren!
***
The peaceful Christmas feeling came to the Kjeller household in the end. The end of December is a tough time for me. Three years ago, on the day, I received my diagnosis- I had been to that mammogram two weeks earlier. Cancer at the age of 37. What? Now I feel a bit sick and depressed every year at this time but thankfully I love Christmas and all the preparations and those cosy feelings win. On top of it I had a MRI Brain scan to do this December- to check the growth of the benign tumor I have there (last years discovery due to dizziness). I couldn't even write a blog entry about it, I was terrified they would find new little malignant bastards in my brain, now when I am finally starting to feel strong and good again. I couldn't relax and let the guard against the cancer down- it felt like f I did it would hit me with full force from behind. But I decided there and then, laying trapped in that horrifying machine with the head fastened- if the result is good I deserve a medal. I will celebrate another mile stone on this disgusting journey.
Bloddy hell- I have faught so much these three years!!
 |
| I really had no clue how sick I was. Christmas Bazaar at work. The day before the bleeding breast. Life is strange. Full of cancer and absolutely didn't know. I miss life before cancer! |
 |
| Christmas Eve 2009- I cried all day. I knew I had cancer. My body and mind were screaming it. People told me lumps in the breast are usually not to worry about. I will be fine. I wasn't. Three days later I had my diagnosis. Please note: most lumps in the breasts ARE nothing to worry about! |
Resultatet blev bra!! Inga nya fynd, det godartade fanskapet har inte växt en millimeter. Svar kom på posten inom en vecka. Jag är imponerad av snabbheten. Jag kunde slappna av och fira jul!! (Nåja, om vi då bortser från att sonens diabets typ 1 är ett heltidsjobb och att Per och jag inte sover en enda hel natt. Men det är en helt annan bloggberättelse).
***
And the result was good! No new discoveries and the benign tumor isn't growing. I received the answer within a week. I could relax and celebrate Christmas!! (Well, if we disregard my sons diabetes type 1 that is. That illness is a full time job and Per and I don't sleep one full night. But that is a story to tell in a completly different blog).
 |
| Love, cuddles and kisses |
 |
| Peace, snow and candles |
 |
| More love, cuddles and kisses |
Innan jul fick jag träffa en oerhört kunnig sjukgymnast (mitt eget initiativ) samt en ortopedtekniker. Bägge två nickade igenkännande när jag beskrev mina smärtor i underben och fötter (hälar, bindväv). "Om du visste hur vanligt det är för cellgiftsbehandlade. Fötterna och bindväven tar stryk. Det tar lång tid att läka om det läker alls. Nervsmärtorna kanske inte försvinner men hälsporren hoppas vi kunna hjälpa dig med". What the f...?! Allt skit jag har fått ta från vissa i min omgivning som tror jag simulerar smärtan- alla gånger jag misströstat detta året för att jag inte kan gå normalt, träna etc- varför har ingen berättat att detta är vanligt?!!!!!!!!!! Smärtan är så intensiv att jag gråter varje morgon när jag går ur sängen, i 10 månaders jävla tid! Helvete! Ja, jag är arg men jag inser också hur stark jag har blivit som klarar av det och allt annat samtidigt som jag känner att det går framåt med min rehabliering!
Fötterna får äntligen behandling av folk som har kunskap! Ultraljudsbehandling mot kronisk hälsporre (orskad av inflammerad bindväv pga cellgifter samt överansträngning). Jag är på väg, jag är på väg...
***
Before Christmas I met, my own initiative, a very knowledgable physiotherapist and an orthoped- technician. Both of them nodded as if they knew what I was talking about when I described my pain in the legs below the knee and my feet (heels, tissue).
"If you only knew how common this issue is for cancer (read chemo) treated patients. The feet and the surrounding tissue really suffer. It takes a long time to heal, if ever. The nerve pain we might not be able to help you with but the heels we can". What the F...? All the crap I've had to take from certain people claiming I'm only simulating the pain, all the times I've been in despair this year because I'm not able to walk or exercise- why haven't anyone told me it's common for us that have been on chemo?!!!!!!!! The pain is so intense that I cry every morning I stumble out of bed- for 10 bloody months! Damn it! Yes, I am angry but at the same time I realize how strong I've become in order to handle that and everything else and still feel that I am progresing in my rehabilitation.
My feet are finally getting treatment from professionals that know what they are doing! Ultra sound treatment against the plantar fasciitis (caused by inflamed tissue due to chemo and overstrain). I am on my way, I am on my way...
 |
| Vad finns i klappen "År 2013"? Ska bli spännande att öppna! What is inside my Christmas gift "The Year 2013". Exciting to reveal. |
7 kommentarer:
God Fortsättning på Julen och Gott Nytt År finaste Annika! Har tänkt på dig de senaste dagarna och undrade hur du hade det. Tänk att man ska behöva göra allt själv! varför har du inte fått en sjukgymnast tidigare? Jag vet vad du menar med att man blir stark av att klara av smärta under så lång tid, själv hade jag ischias i ungefär ett år, då jag inte kunde vända mig i sängen på natten utan att sätta mig upp och vända över benen och hur smärtsamt det var på morgonen innan man hade "mjukat" upp sig. och ingen vet hur ont man har för det syns inte på utsidan. jag hoppas verkligen att din hälsporre försvinner tillsammans med andra smärtor. you can do it :) du är så stark så jag vet att du klarar det. fika snart? vi har mycket att prata om :) stor kram Helena Bartmar
Vi önskar er ett gott 2013,med många fina roliga stunder. Du har varit oerhört stark som orkat igenom allt detta. Blev glad för din skull att tumören inte hade vuxit och att du äntligen fick hjälp med dina ben/fötter. Hoppas att det blir bättre med Max.
Tänker på er.
Ha ett gott slut och ett riktigt gott nytt år.
Kram Therese
Helena, jag gick till sjukgymnast redan i februari när hälsporren dök upp (nervproblemen har jag haft sedan cellgifterna). Tyvärr ingen som hade erfarenhet av det här m cellgifter och vad som händer när man felbelastar pga hälsporren. Resten av musklerna och bindväven i fötterna blir ju påverkade och inflammerade.
Hon skickade mig till en annan sjukgymnast för att göra inlägg, det gjorde jag- väldigt enkla sådana. Han sade att detta tar ju tid- du får hålla ut... Jag fick nog och googlade och hittade då sjukgymnaster som är experter på hälsporre och ultraljud (stötvågsbehandling). Bokade tid hos densamme efter rekommendationer (kommer att behövas minst 10 behandlingar för mina fötter) och han i sin tur skickade mig att göra riktiga (!) inlägg hos en ortopedingenjör med lång erfarenhet av denna problematik samt även cellgiftsbiverkningar. Tack Gode Gud. Det finns hopp! Kram
Hej! Känner igen det där... Kommentaren omatt det ev kommer att gå över och att man får försöka stå ut!! Kunnskapen om biverkningar efter cellgifter tycks vara näst intill obefintlig. Själv har jag stora problem med fötterna och höger axel efter alla turer. Fick tjata mig till hjälp av sjukgymnast det ska inte behöva vara så. Ibland skäms jag över att jobba i sjukvården :-( Många varma kramar /Lotta
Du starkaste och tappraste vän! Så mycket du tagit dig igenom. Önskar av hela mitt hjärta att julfriden får vara ett tag till och att 2013 bilr ett riktigt bra år för dig och din fina familj.
Kram Maria
God fortsättning, och bra gjort!!
Bindväv , gäller det andra kroppsdelar också (cellgiftpåverkan)???!
Kram
Hå
Hej kära Hå ;-)
Alltså, jag vill börja med att säga att jag inte är sjukvårdsutbildad... men jag är patient av stora mått, som du vet. För min del (och många andra jag pratat med) är bindväven ett problem lång tid efter cellgifter. Liksom väldigt "känslig". Personligen klarade jag själva cellgiftsbehandlingen väldigt bra mn har fått mycket problem efteråt, som inte verkar försvinna. Ett är benen från knäna och neråt samt fötterna. Både nerver och bindväv. När jag började äta antiinflammatorisk kost (Sanna Edihn) upplevde jag att bindväv och leder i resten av kroppen blev bättre. Det där rävgiftet vi fick för att utrota cancern gjorde förhoppningsvis sitt jobb, men jag är övertygad att andra delar blev mer påverkade än vi vet och att i vissa fall tar det lång tid att bli av med biverkningarna, om man alls blir det. Kram
Skicka en kommentar