lördag 30 oktober 2010
Happy Halloween
Två av oss häxor på gatan (?) bestämde oss för att ordna en rolig Halloween kväll för barnen. Nu tror ju jag att alla föräldrar hade minst lika roligt som barnen... så härligt att få skratta!! Vilken fantastisk gata vi bor på!
***
Two of the witches that live on this street (?) decided to arrange an exciting Halloween afternoon/ evening for the children. I do suspect that all the parents had just as much fun as the children... It was wonderful to laugh that much! What an amazing street we live on!
torsdag 28 oktober 2010
Jaha...***Well, well...
...som många av er mycket riktigt har skrivit till mig och sagt- det blir bättre när väl läkarbesöket är avklarat. Och det blev det! =) Det är en sådan ångestfylld tid innan för mig, allt kommer tillbaka. All väntan på besked. En livsdom som man inte själv styr över. Man går antingen därifrån lättad och glad eller så gör man inte det.
Allt var bra, levervärdena var bättre än någonsin efter vårens avslutade cellgiftsbehandling. Grundlig undersökning och inga fler knutor upptäcktes. Tack gode gud för det! Jag tar en månad i taget, det måste jag.
Cellgiftstabletterna ger mig lite biverkningar i form av trötthet och illamående, men det är ingenting jämfört med hur jag har mått.
Jag tänkte på det igår kväll, det är nu allt det svåra börjar för mig på ett sätt, med att passa in i livet utanför. Allt jag varit igenom detta året har varit en transportsträcka. Nu ska man plocka upp spillrorna, bearbeta och bli en människa igen- samtidigt som många tror att bara för att det växer hår på huvudet och man kan sminka ögonfransarna är man som vanligt och man förväntas lägga allt detta bakom sig och se framåt. HELLO!!!!!!!!!! Tro mig, jag ser framåt i den mån jag vågar. Jag tar tillvara på ögonblicken i livet och njuter av här och nu! Carpe Diem!
***
...as many of you wrote to me and stated: You will feel better when the doctor's appointment is over. Sure enough, I did! =) The hours before such an appointment is for me so full of anxiety, everything comes back. All the waiting for test results I've done. A life sentence I am not in charge of. You either leave the doctor's relieved and happy or you don't.
Everything was fine, the test results on my liver was very good. The best they've been since I ended the chemo treatment in June. I had a thorough examination done and no more lumps were found. Thank God! I handle one month at a time, I have to!
The chemo tablets I'm eating give me a few side effects such as tiredness and feeling nauseous, but hey, it's nothing compared with how I've been feeling before!
A thought came to my mind last night- now is really the time for me when all the hard work begins. The hard work of fitting in to the real life on the outside. Everything I've been through so far has been like a transportation. Now I am supposed to pick up the pieces, rehabilitate and become a real person again. At the same time some people think that just becuase you have hair on your head and you can put mascara on your eye lashes you are back to normal and you are expected to put all this behind you. HELLO!!!!!!!!! Please, I try hard to be able to believe in a future. I sieze every moment of every day! Carpe Diem!
One way of believing in the future- a kitchen renovation! =) It is almost finished. Hugs and kisses to all of you that have helped us with this project. It's amazing- our own Extreme Home Make Over, without Ty ;) but with all of you! Love you!
Allt var bra, levervärdena var bättre än någonsin efter vårens avslutade cellgiftsbehandling. Grundlig undersökning och inga fler knutor upptäcktes. Tack gode gud för det! Jag tar en månad i taget, det måste jag.
Cellgiftstabletterna ger mig lite biverkningar i form av trötthet och illamående, men det är ingenting jämfört med hur jag har mått.
Jag tänkte på det igår kväll, det är nu allt det svåra börjar för mig på ett sätt, med att passa in i livet utanför. Allt jag varit igenom detta året har varit en transportsträcka. Nu ska man plocka upp spillrorna, bearbeta och bli en människa igen- samtidigt som många tror att bara för att det växer hår på huvudet och man kan sminka ögonfransarna är man som vanligt och man förväntas lägga allt detta bakom sig och se framåt. HELLO!!!!!!!!!! Tro mig, jag ser framåt i den mån jag vågar. Jag tar tillvara på ögonblicken i livet och njuter av här och nu! Carpe Diem!
***
...as many of you wrote to me and stated: You will feel better when the doctor's appointment is over. Sure enough, I did! =) The hours before such an appointment is for me so full of anxiety, everything comes back. All the waiting for test results I've done. A life sentence I am not in charge of. You either leave the doctor's relieved and happy or you don't.
Everything was fine, the test results on my liver was very good. The best they've been since I ended the chemo treatment in June. I had a thorough examination done and no more lumps were found. Thank God! I handle one month at a time, I have to!
The chemo tablets I'm eating give me a few side effects such as tiredness and feeling nauseous, but hey, it's nothing compared with how I've been feeling before!
A thought came to my mind last night- now is really the time for me when all the hard work begins. The hard work of fitting in to the real life on the outside. Everything I've been through so far has been like a transportation. Now I am supposed to pick up the pieces, rehabilitate and become a real person again. At the same time some people think that just becuase you have hair on your head and you can put mascara on your eye lashes you are back to normal and you are expected to put all this behind you. HELLO!!!!!!!!! Please, I try hard to be able to believe in a future. I sieze every moment of every day! Carpe Diem!
One way of believing in the future- a kitchen renovation! =) It is almost finished. Hugs and kisses to all of you that have helped us with this project. It's amazing- our own Extreme Home Make Over, without Ty ;) but with all of you! Love you!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)