Skalman*** Shell-man

Mitt alter ego. En illamående Skalman, men med jobb- och sovklockan redo- istället för ät- och sovklockan! Det är allt jag gör nuförtiden, jobbar och sover. Och då jobbar jag 25%... Tjoho, vilket liv! Förvisso ett bra liv om det betyder att cellgiftstabletterna håller Fru Cancer i öronen.
Men attans vad illa jag mått på sistone. Tror faktiskt att jag får gå tillbaka till monstercellgiftskurdieten. Äta ofta och lite.
Igår var jag riktigt förbannad på hela cancerskiten- fick ställa in en konsert med kören för att illamåendet inte gick över. Och sjunga mår jag så bra av. Idag lyckades jag iallafall både jobba och ta mig till körsångsträning. Nu ringer sovklockans alarm! ;))
Later dudes!
***
My alter ego. A nauseous Shellman (Shellman is a character in the Swedish cartoon Bamse and his friends). But instead of his food- and sleep clock I must say that I've packed my shell with the work- and sleep clock! That's all I do these days, work and sleep. And consider then that I work 25%...Yihaa what a life! I guess it's a good life as long as the chemo tablets keep Mrs Cancer at a distance.
Oh dear, I've been so nauseous lately. I really think I need to bring back the diet I had during the monster chemo treatments. To eat often and small portions.
Yesterday I was extremely tired of this cancer shit. At the last second I had to cancel a concert with the choir, I couldn't get the feeling of sickness to pass. And I feel so good from singing. Today I did succeed to both work and attend choir practise. And now, the alarm on my sleep clock goes off! ;)) Later dudes!

Så Mycket Kärlek***So Much Love

Om det är något positivt denna cancer resa har gett mig så är det vetskapen om hur mycket kärlek det finns i världen!
Jag är definitivt omringad av otroligt många kärleksfulla människor-familj, släkt, gamla och nya vänner, cyberspacevänner, grannar, kollegor etc.
Jag blir så rörd av alla mail, sms, telefonsamtal, chat, personliga besök och kommentarer. Som ni bryr er om mig! Och som det värmer! Jag är lyckligt lottad och väldigt tacksam.
Herr Ångest försvann, mycket tack vare vetskapen att jag skulle iväg till jobbet. Jag kunde liksom inte längre ödsla tid på honom och även om jag var hur trött som helst så hjälpte det att känna sig nyttig på jobbet.
Det är bara till att gräva djupt efter nya friska tag och positivism, att möta utmaningarna några i taget. Det finns inget annat val!
Min inkontinens är definitvt något som dykt upp de senaste 4-6 veckorna. Jag är själv övertygad om att det har att göra med att min kropp gått på cellgifter i över ett år nu. Slemhinnorna är väldigt påverkade och därför tror jag att musklerna också kan vara det? Dessutom är ju kroppen full av vätska...kanske har det ett samband?
***
If there is one positive thing this cancer journey has given me it must be the knowledge of all the love in the world! I am definitely surrounded by so many loving people- family, relatives, old and new friends, cyberspace friends, neighbours, colleagues etc.
It really touches me- all your sms, email, chats, phone calls, visits and comments. You care so much about me! And it makes me feel so blessed and grateful!
Mr Anxiety disappeared, thanks to me knowing that I had to go to work. I didn't have time to deal with him anymore. Even though I was extremely tired it helped to feel useful at work.
I have no other choice than to dig deep again, find strength and my positivism and meet the challenges one at a time.
Being incontinent began only 4-6 weeks ago. I am convinced it is somehow connected with the fact that I've been on chemo treatment for over a year now. My mocous membranes are very affected and that's why I think maybe even the muscles might be? Besides, my body is full of fluid... could it be a connection there?

Nattligt Besök*** A Night Visitor

Vad är nu detta?!!!! Vaknade nu mitt i natten av att Herr Ångest drog av mig täcket. Bara sådär. Försökte återgå till den varma sängen och tänka bort honom med alla tekniker jag lärt under åren. Det gick inte. Han är här, F..ING kl 4 på morgonen och jag ska jobba imorgon. Hur ska jag någonsin få dessa två världar att gå ihop? Var sjutton kom han ifrån, jag mådde ju så bra efter vår semester. Betyder detta att man verkligen inte ska ropa hej, eller? Uttalade jag inte tom orden för några dagar sedan att jag under enstaka ögonblick kan känna mig frisk för första gången på flera år? Jag vill ju så gärna känna mig frisk. Jodå, och nu slår det tillbaka med full kraft. Herr Ångest hånler åt mig. Jag vet ju inte ens vad det är som utlöste hans besök!!
Inte är det specifika cancer tankar tror jag. Fast, vete sjutton om det inte är just det när jag tänker efter. Kroppen strejkar lite just nu, jag har ignorerat detta faktum ett tag och jag är allt annat än en frisk 38-åring: hjärnan är mos-riktig blaskig potatismos, för många saker på en gång och den får fullständig kortslutning, mensen har försvunnit igen, hela kroppen är full med vätska och jag väger mer än någonsin förut- jag är trött på att inte kunna ha mina vigselringar!,jag mår illa och har ingen aptit, jag har helt plötsligt börjat bli inkontinent på ett väldigt dramatiskt sätt (japp, detta är min blogg och jag är helt ärlig. Sorry för den detaljerade informationen) och igår var jag efter remiss från onkologen hos gynekolog för att kontrollera detta.
Kan det vara detta besök som satte dörren på glänt för Herr Ångest? Jag är så förbannat trött på att gå till läkaren.
Men Herr Ångest, far åt pipsvängen då!!!!!
***
What now?!!!! Woke up in the middle of the night when Mr Anxiety pulled of my blanket. Just like that. I tried to go back to sleep in my cosy bed and "think" him away, using all the techniques I've learned during the years. It didn't work. He is still here, F...ING 4 o'clock in the morning and I am going to work tomorrow. Will I ever succeed in merging these two worlds? Where did he come from? I felt so good after our holiday, really good. Does this mean that I'm being punished for feeling good for a few days? The other day I think I even said something about me feeling healthy and strong during a few moments here and there, for the first time in years. I really want to feel healthy and strong. Yes, I said that and now I am eating durt for that statement. Mr Anxiety is mocking me. I don't even know what pulled the trigger to his visit!!
I don't think it is specific cancer thoughts. Or maybe it is, deep down inside? My body has decided to strike a bit at the moment. Side effects from chemo tablets perhaps?...
I've ignored it for some time and I have to admit that I am far from being a healthy 38-year old: my brain is like mashed potatoes- the not so tasty kind, to many things at once and it experience a short circuit, my period is gone again, the body is full of fluid and I am heavier than I've ever been- I am sick and tired of not being able to wear my wedding rings!, I feel nauseous and have no appetite, all of a sudden I have become incontinent in dramatic way (yes, this is my blog and I am honest with you. Sorry for the detailed information) and yesterday I had an appointment with the gynecologist (a referral from my oncologist). Is it that appointment that slightly opened the door to let Mr Anxiety in? I am so extremely fed up with doctor's appointments!
Oh but please, Mr Anxiety just go away!!!!

Såpbubbla*** Soap Bubble

"Livet är en vacker såpbubbla" Carl von Linné (1707-1778)
"Life is a beautiful soap bubble" Carl von Linné (1707-1778)


Livet kan vara så vackert, härligt och fullkomligt underbart. Det är just det som gör det så skört, eller hur? Man vill inte att det ska ta slut. En sådan härlig livserfarenhet har familjen Kjeller haft förra veckan, på Kanarieöarna! Pers mamma fyllde 60 år och bjöd oss på resan! Den kunde inte ha kommit mer passande i tiden. Det var första semestern för oss sedan helvetet började. Vi har skrattat, lekt, kramats, ätit gott, socialiserat och bara varit. Carpe Diem!
***
Life can be so very beautiful, wonderful and just plain good. That is exactly what makes it so fragile, isn't it? You don't want it to end. Such a wonderful life experience has the Kjeller family had this past week, at the Canary Islands in Spain. Per's mum turned 60 and bought us the trip! It couldn't have been better timing. It was our first vacation together since all hell broke loose. We have laughed, played, hugged, eaten well, socialised and just been here and now. Carpe Diem!

Livet*** Life

Livet, var rädd om livet.
Det är så skört. Att få vara frisk och må bra är något människan är duktig på att ta för givet, så även jag innan jag blev sjuk. Jag var väldigt naiv, faktiskt. Det är även så att tom nu kan jag ibland trilla in i gamla spår, även om det bara är för en kort stund.
I och med jobbet hade jag börjat slappna av lite från cancer tänket och kände att har allt detta verkligen hänt mig? Är jag inte egentligen frisk nu?

Ikväll blev jag grymt påmind om vilken skör, skör tråd mitt liv hänger i. Nyheten om en vän som fått cancen tillbaka nådde mig.
Jag blev totalt nerslagen i betong golvet. Min vän är en kämpe, så är även jag.
Här ger jag dig min vän och mig själv och alla andra som kämpar mot cancer skiten ett visdomsord på vägen:

This quote comes from one of the most inspirational champions who continued to overcome the battles of cancer, Lance Armstrong. He said, “If children have the ability to ignore all odds and percentages, then maybe we can all learn from them. When you think about it, what other choice is there but to hope? We have two options, medically and emotionally: give up or fight like hell.” Lance Armstrong obviously didn’t give up. He fought with vigor and unstoppable belief in his recovery.
***
Life, cherish your life.
It is so fragile. To be healthy and feel good every day is something human beings often take for granted, myself included before my diagnosis. I was very naive in that case, actually. Even these days I find myself "falling back into old habits", even though it lasts only for a second. Starting work made me relax with cancer thoughts a bit. I even felt like did all this really happen to me? I might actually be totally fine now.

This evening I became in a very cruel way reminded of the thin, thin thread my life hangs on to. A friend shared the awful news of the return of cancer. My friend is a fighter and so am I.
My friend, I give this quote to you and me and to all the rest of us fighting against this evil cancer shit:

This quote comes from one of the most inspirational champions who continued to overcome the battles of cancer, Lance Armstrong. He said, “If children have the ability to ignore all odds and percentages, then maybe we can all learn from them. When you think about it, what other choice is there but to hope? We have two options, medically and emotionally: give up or fight like hell.” Lance Armstrong obviously didn’t give up. He fought with vigor and unstoppable belief in his recovery.

Gott För Hjärtat*** Good For The Heart

Helgen bjöd på kalas i Skåne. Mamma fyllde år. Värmande för själen för att få träffa familj och släkt. Gott för hjärtat att få se lite Skånevyer.
***
During the weekend we went to mum's birthday party in Skåne, south of Sweden. Soothing for my soul to meet my family and relatives. Good for my heart to experience the flat, rural countryside of Skåne.


Mamma och pappa. =)
***
Mum and dad. =)











Måndag... jag har jobbat som vilken frisk och vanlig person som helst! Nåja, nästan iallafall. ;) Däremot krävde 3,5h jobb en 3h mitt-på-dagen-sömn. Så lär det antagligen vara ett tag fram över. En ny rutin att lägga till i erfarenhetslistan.
Måndagar är en toppendag nuförtiden som avslutas med kör repetition.
En dag god och varm för hjärtat, själen och framtida återhämtning!
***
Monday... and I have been working like any other ordinary, healthy person! Well, almost at least. ;) 3,5h of work required a 3h afternoon nap. I guess that is how it's going to be for while now. A new routine to add to my experience list.
Mondy's have become great days lately. As the cherry on top of the cake Mondays end with choir rehearsal.
A day soothing and good for my heart, soul and future recovery.

Check

Så, då var man kontrollerad igen hos min goa läkare och lika goa sköterska på onkologen. Känns alltid bra när man går därifrån, inte lika roligt inför besöket. Det känns som om man spelar rysk roulette- "ja grattis Annika, idag var där ingen knuta" eller
"Tyvärr Annika, här har vi hittat en liten ny cancerelakingsknuta". Jag börjar dock bli riktigt bra på att hantera den situationen, jag kanske skulle ge mig ut på en spelkväll på stan med mitt pokerface och nya talang. =)
Jag hann faktiskt inte få besök av Herr Ångest idag, och det kan jag tacka jobbet för. Åh så många goa ungar jag har kramat, personal och föräldrar med för den delen. Vi borde alla kramas mer, det gör så gott!!
Ja, jag älskar verkligen att var runt barn, dessa superintelligenta varelser som vi vuxna borde lära så mycket mer av.
Dagens kommentar: "Men Annika, varför byter du hår hela tiden? Jag känner ju inte igen dig!" =))))
Nu undrar ni naturligtvis hur kontrollen gick... jag hade riktigt bra värden och min lilla fina lever hade också bra värden. Den återhämtar sig och jag lyfter på hatten för denna fantastiskt kämpande kropp. Så, bra värden i levern betyder ju verkligen att den var trött av cellgifter, inte angripen av trippel negativ skitcancerceller som jag emellanåt fick för mig. Puh! Som sagt, man balanserar på en oerhört tunn lina, men idag höll den, och det med råge.
I bilen på väg till jobbet fick jag flera uppmuntrande tecken- ja, jag tror på övernaturliga krafter, skyddsänglar och någon form av högre makt. Jag var så trött och lite låg, satte på radion och precis då börjar "min" styrkelåt att spelas. (Om ni inte minns titta in på detta inlägg från december 2010). Samtidigt dras mina ögon från vägen (ups, läs inte detta pappa polis) och jag ser den vackra naturen och vyn över sjöarna i Mölnlycke, himlen spricker upp för ett ögonblick och det är precis som i en saga. Åter igen kommer rösten "Lilla vän, det kommer att bli bra". Den, mina kära bloggläsare, är det inte första gången jag hör under denna cancer resa. Om det är mina egna tankar eller inte låter jag var osagt, men om min skyddsängel läser detta så är jag jäkligt nyfiken på vem du är! =)
***
Well, a regular check up was performed today by my lovely doctor and nurse at the Oncology Department. It's always great to walk out from there, it isn't as fun to enter those doors. It feels like I am playing Russian Roulette- "ah, Annika, congratulations today we found nothing" or "ah Annika, sorry to say but we've found a new cancer lump". I am getting good at handling the situation though- maybe I should head to the city for an evening of games with my poker face and new talent. =)
Mr Anxiety didn't get a chance to visit today, I was to busy at work. Oh wow, I've hugged so many wonderful children, staff and parents as well actually. All of us should hug more, it's the best medicine.
I really love being around children- they are such intelligent and marvelous human beings. Adults should learn much more from them. Today's comment: "But Annika, why are you changing hairs so often. I can't recognize you!!" =)))))
You must be wondering how the check up went...excellent results of all the tests, including my darling liver. It is recovering and I take my hat off to this amazing, fighting body of mine. Good liver test results means that the chemo made it tired, it wasn't cancer tumors invading it as I occasionally thought. Phiew! Well, I'm walking on a thin tread here, but today it was a bit thicker.

In the car, on my way to work this morning I felt so tired and a bit "low". All of a sudden I experienced so many encouraging "signs". Yes, I believe in some sort of higher power, guardian angels and spirits. I turned on the radio and there and then "my song of strength" began playing (if you don't remember visit my blog page from one day in December 2010). At the same time my eyes were drawn from the road (ups, daddy police man, please don't read this) and I couldn't help but notice the beautiful nature and lake scenery in Mölnlycke while the sun tried to get through the clouds in the sky- it was just like a fairy tale. Once again I heard the voice "My dearest friend, everything will be ok". That, my dear blog readers, isn't the first time I hear this voice during this cancer journey. If it is parts of my own thoughts or not I leave unsaid, but if my guardian angel reads this, please let me know who you are, I am so curious! =)

Gäsp*** Yawn

Denna veckan har tagit på krafterna. Jag är så fruktansvärt trött. I måndags efter jobbet sov jag i 3h, igår var jag ledig och sov precis hela dagen- totalt klubbad och idag skulle jag kunna somna sittande men försöker att inte göra det.
Jag inser mer och mer att jag fortfarande går på cellgift, ett år i sträck nu. Min kropp är trött... jag har faktiskt rätt att vara skittrött. Kan inte påstå att jag har gjort mycket nytta på jobbet än, känner mig mest förvirrad. Min hjärna fungerar inte, men det är ju i och för sig ingen surprise efter hur Taxotere cellgiftets biverkningar påverkat mig. Det blir bara så påtagligt nu.
Ok, nog med gnäll. Det positiva är ju att jag är på jobbet, kommer ihåg var jag ska parkera min bil och vilket kontor som är mitt! ;)) Dessutom är Max stolt över att ha en mamma som äntligen jobbar igen. Och ja, jag är förbannat stolt över mig själv, jag med!
***
This week has drained me completely. I am so incredibly tired. On Monday I slept 3 hours after work, yesterday I had a day off and I slept all day- like a log, and today I could fall asleep sitting up but my goal is to not do that.
I fully realize now that I am still on chemo daily, it has been a year with chemo now. My body is tired... I actually have the right to be very tired.
I can't say I've been very useful at work, I mostly feel very confused. My brain doesn't work, but that isn't any surprise at all, knowing how the side effects from the Taxotere chemo poison treats me. It has just become so obvious now though.
Ok, enough of whining. On the positive note I am at work, I know where to park my car and which office is mine ;))
Besides, Max is extremely proud of having a mum that works again. And yes, I am proud of myself as well!