Gäsp*** Yawn

Denna veckan har tagit på krafterna. Jag är så fruktansvärt trött. I måndags efter jobbet sov jag i 3h, igår var jag ledig och sov precis hela dagen- totalt klubbad och idag skulle jag kunna somna sittande men försöker att inte göra det.
Jag inser mer och mer att jag fortfarande går på cellgift, ett år i sträck nu. Min kropp är trött... jag har faktiskt rätt att vara skittrött. Kan inte påstå att jag har gjort mycket nytta på jobbet än, känner mig mest förvirrad. Min hjärna fungerar inte, men det är ju i och för sig ingen surprise efter hur Taxotere cellgiftets biverkningar påverkat mig. Det blir bara så påtagligt nu.
Ok, nog med gnäll. Det positiva är ju att jag är på jobbet, kommer ihåg var jag ska parkera min bil och vilket kontor som är mitt! ;)) Dessutom är Max stolt över att ha en mamma som äntligen jobbar igen. Och ja, jag är förbannat stolt över mig själv, jag med!
***
This week has drained me completely. I am so incredibly tired. On Monday I slept 3 hours after work, yesterday I had a day off and I slept all day- like a log, and today I could fall asleep sitting up but my goal is to not do that.
I fully realize now that I am still on chemo daily, it has been a year with chemo now. My body is tired... I actually have the right to be very tired.
I can't say I've been very useful at work, I mostly feel very confused. My brain doesn't work, but that isn't any surprise at all, knowing how the side effects from the Taxotere chemo poison treats me. It has just become so obvious now though.
Ok, enough of whining. On the positive note I am at work, I know where to park my car and which office is mine ;))
Besides, Max is extremely proud of having a mum that works again. And yes, I am proud of myself as well!