Je t'aime Paris

Jag är kär, verkligen kär- i underbara Paris. Där har jag varit i fyra dagar med min kör och haft konsert i Svenska Kyrkan. Det var mitt första besök i den vackra franska huvudstaden. Historiens vingslag kändes lång väg och den detaljrika arkitekturen imponerade. Mången gång gick tankarna till min gamla historielärare Helle- kunde höra hans röst och alla intressanta historier han alltid hade att berätta. Jag har ju ett stort historieintresse, har alltid haft och vad är då bättre än att njuta av Paris i 27- gradig värme och strålande sol?! Att sedan få spendera tid med och lära känna alla underbara människor i kören- det gör gott i själen! :-)
Dessutom satte 1,5 års instängd gråt igång mitt under en av konserterna. Det gick inte att stoppa tårarna. Jag grät och sjöng, sjöng och grät. Jag grät efter konserten och det kändes som om jag lastat ur några tegelstenar ur min tunga ryggsäck.
Fas 2 på denna cancer resan har verkligen börjat- den ordentliga bearbetningsfasen. Det är så skönt att äntligen få och kunna gråta.
Je t'aime Paris.
***
I am really in love- in the beautiful city of Paris. I've spent four days in Paris with my choir- performing two concerts in the Swedish Church. My first time ever in the marvelous French capital. The detailed architecture was for me breath taking and I felt the wings of history all around me. Helle, my old high school History teacher was more than once in my thoughts. I could hear is voice and all his interesting stories. I have always had a major interest in history and what could be better than to visit a Paris drenched in sunshine and summer warm weather?! And to spend time with and to get to know all these wonderful people in the choir- that was soothing for my soul! :-)
Besides all this, during one of the concerts tears, saved from 1,5 years back, started to fall. I couldn't stop them. I cried and sang, sang and cried. I cried after the concert and it felt like I unloaded a few big bricks from my heavy backpack.
Phase 2 of this cancer journey has really begun- the true recovery phase. It feels so good to finally be able to cry. Je t'aime Paris.






























Ytterliggare ett onkologbesök avklarat idag. Inga knutor och bra blodprovsresultat. Puh! Jag kan tillfälligt andas ut. Avskyr det faktum att det här måste jag lära mig att leva med...
***
Today another visit to the oncologist took place. No lumps and great test results. Phiew! I can temporary relax. I detest the fact that I have to learn to live with this...