"There comes a time in your life, when you walk away from all the drama and people who create it.
You surround yourself with people who make you laugh.
Forget the bad and focus on the good. Love the people who treat you right, pray for the ones who don't.
Life is too short to be anything but happy. Falling down is a part of life, getting back up is living."
José N. Harris

torsdag 11 november 2010

38

Snart fyller jag 38. Det fanns en tid i våras när jag inte trodde att jag skulle göra det och dödsångesten var så stark, så stark. Idag lever och planerar jag inte mer än för några dagar i taget och jag är väldigt tacksam över just denna födelsedagen. Det känns som om att bli född på nytt.
Imorgon lämnar jag Sverige för en två veckors egen rehabilitering i Laguna Beach, Kalifornien. Min underbara amerikanska familj gör detta möjligt för mig och min tacksamhet vet inga gränser. Ska bli så gott att äntligen få krama om dem! Jag ska få tid att bearbeta min sjukdom, all tid som jag hittills haft där jag mått ok har ju gått åt till att lära sig om Max diabetes.
Visst har jag haft ångest över att lämna Per och Max men jag har en fantastisk man som uppmuntrat mig till detta från början. Han har ju följt mig genom helvetet på väldigt nära håll och vet hur jag kämpat och hur nära bristningsgränsen det varit många gånger. Dock lämnar jag dem med all tvätt tvättad och struken ;)) De verkar faktiskt se fram emot tid tillsammans... har redan planerat aktiviteter och att äta mat som jag inte tycker om.
Jag lovar att uppdatera bloggen emellanåt. Var rädda om er därute!!
***
I will turn 38 in a few days. There was a time this spring when I thouhgt I never would be around for this birthday and my death anxiety was so strong. Today I sieze the day and plan only a few days ahead and I am very grateful to be able to experience this particular birthday. It feels like being born all over again.
Tomorrow I leave Sweden for a two week rehabilitation in Laguna Beach, California. My wonderful Amercian family has made this possible for me, I don't know how to thank them enough. It is going to be lovely to finally hug them! I will have time to reflect on my own illness and myself. Every time so far when I've had good days I have focused on diabetes type 1, to learn as much as possible about it.
Sure, I've had anxiety to leave Per and Max behind, but I am married to a marvelous man that has supported me in this from the beginning and he totally thinks I deserve it. He has been right beside me on this journey from hell and he knows exactly how much I've faught and how close it has been to a break down for me many times.
However, all the laundry is done and ironed for the two of them ;)) They seem to look forward to time alone...they have already made plans in regards to fun activities and food to eat that I dislike. I promise to update my blog once in a while. Take care of yourselves!!

Sunset view from the Thornton house balcony







Driving into Laguna Beach
on our 2008 visit

8 kommentarer:

Kerstin Hansson sa...

Kära Annika. jag önskar dig en undrbar resa och njut av livet.
Kram
Kerstin

Ulrika sa...

Jag hoppas du får två härliga veckor, det är du värd! Trevlig resa!
Kram Ulrika

Malin sa...

Grattis i förskott (nu är vi lika gamla :))och ha en underbar resa! Ta hand om dig själv och njut! Kram Malin

JonteJenna sa...

Härligt Annika, se nu till att njuta i fulla drag...och fylla på med ny och stark energi!
Grattis i förskott och ha två underbara veckor i Laguna Beach.
Kram på dej ;O)

Anonym sa...

Varmt grattis i förskott och ha en jättefin resa.
Om det dåliga samvetet infinner sig over there så tänk på att du gör det här för hela familjens skull. För att du ska hitta kraften att orka vidare.
Du behöver det här och din familj mår bra här hemma om dom vet att du har det bra.

varm, varm kram!

Tror jag ger dig ett hemmasnickrat citat i min blogg nån dag.

Lisbet Lindell sa...

Hoppas du får en underbar semester, njut, du är värd detta!!

Många Kramar från Lisbet

Anonym sa...

Åh vad underbart, Annika! Både med en icke-förgivettagen födelsedag och resa! Kan precis tänka mig hur Max och Per passar på att göra egna saker också...Jag var i Kapstaden 2 veckor när Clara var 3 och kom hem till en delvis annan (positiv) dynamik i familjen. Hoppas du får mycket solsken, god mat och vila nu!
Kram och grattis i förskott,
Anna B (en annan novemberfirare)

Annika sa...

Kära Annika, ett stort Grattis i förskott och jag önskar dig en underbar resa, Njut av dina två veckor, ta hand om DIG själv.
Kram