Övergivna Inneskor*** Abandoned Slippers

Tankar från ett par övergivna inneskor:
Ja, här står vi fortfarande under stolen på hennes kontor där hon lämnade oss för nästan exakt ett år sedan. Vart tog hon vägen? Vad hände? Vi som var alldeles nya för att hon inte skulle få ont i ryggen, så mycket som hon springer fram och tillbaka i denna skolan. Konstigt, tiden verkar stå stilla här inne. Där är fotoramen med hennes familj och ABC barn, kaffemuggen- antagligen odiskad som vanligt(!), hyllorna organiserade efter "mest använda principen" med Läroplanen och sekretess avtalet först, luciakronan med kära minnen från en fantastisk Christmas Bazaar och Pippiväskan med alla hennes handdockor.
Men vad nu? Ljuset tänds, en förvirrad gestalt ser sig omkring och letar efter...oss!!!
Är det hon? Verkligen? Jösses, lockigt hår minsann. Hon har lagt på sig en del, tycker vi nog. Lite rultigare. ;) Dammet yr och vi är på fötterna. Tjoho! Promenerar med henne runt på skolan, hälsar hit och dit, har möte med chefen, hämtar kaffe två gånger, öppnar datorn, pratar engelska (hon verkar inte glömt det iallfall även om det verkar ge henne lite huvudvärk). Hon tar en tablett. Cellgift? och Alvedon. Vilken blandning!
Ett år...det känns som otroligt lång tid men samtidigt som om det var igår vi satt på hennes fötter och fick träffa nya,roliga strumpor varje dag. Mer än 365 dagar har passerat och nu verkar hon trött på ett annorlunda sätt. Dock tycker vi nog att den sjukliga tröttheten som fanns där för ett år sedan är ersatt av en annan. Oj, tre timmar har gått och vi är åter placerade under stolen. När kommer hon tillbaka nästa gång tro?

=) Ja, enligt planen kära inneskor, lär det bli på onsdag vi ses igen.
Jag har delat så mycket med er alla, fina bloggläsare så varsågoda- detta är min arbetsplats: ABC All About Children =)
***
Thoughts from a pair of abandoned slippers:
Yes, we are still placed here under the chair in her office, where she left us over a year ago now!
Where did she go? What happened? I remember that we were brand new, to make sure she didn't get a back ache from running around the school so much. Odd, time seems to stand still in here. There is the frame with all the photos of her family and ABC children, the thermo coffee mug- probably not washed as always (!), the shelves organized in the order of "most used items first" such as the Curriculum and Confidentialty sheets, the Lucia crown with dear memories from a Chirstmas Bazaar in the past and the Pippi Longstocking bag with all her puppets.
What now? The lights are turned on and a confused person is looking around, with hopes to find...us!!!
Is that her? Really? Oh wow, she's got very curly hair. She has put on weight, we must say. ;) The dust whirls and there, we are on her feet. Great! We walk with her around the school, give greetings here and there, have a meeting with the director, fetch coffee twice, open the computer, speak English (she hasn't forgotten but it seems to give her a bit of a headache). She takes Tylenol. Chemo tablets? and Tylenol. What an odd mix!
One year... it feels like for ever but at the same time it feels like yesterday we sat on her feet meeting new, patterned socks every day. More than 365 days have passed and now she seems tired in a different way. However, we must say that the "ill-realy not feeling well tiredness" she suffered from a year ago is replaced by another kind. Ups, three hours have passed and we are placed under the chair once again. When will she return next time do you think?


=) Well, my dear slippers, Wednesday is the day for my planned return.
I have shared so much with you, lovely blog readers... Here you go, this is my work place: ABC All About Children =)