Finns Det Något Positivt Med Cancer?***Is There Anything Positve With Cancer?

Nej det gör det faktiskt inte! Det är en fucking skitsjukdom, lömsk och jävlig.
Däremot finns det faktiskt positiva effekter av den totala livskrisen ett cancerbesked för med sig. Lindas död i helvetessjukdomen har fått mina tankar att snurra. Dock inte bara av egen dödsångest (tro mig, den var där häromkvällen). Först hade jag sådana enorma skuldkänslor över att jag lever och hon är död. Vem är det som bestämmer det liksom? Herr Tillfällighet eller Fru Förutbestämd?
Sedan övergick skulden till lycka. Shit, jag lever faktiskt! Om även i ett tillstånd av limbo- återfallet lurar runt husknuten- men dock jag lever! Och det ska jag göra med besked, oavsett hur länge det varar. Och vet ni, det är en positiv effekt av att ha Fru Cancer sittandes på axeln. Tro det eller ej.
Iallafall är det så för mig och min familj. Vi skrattar och leker mer än förr (vi har i och för sig alltid skrattat) men nu gör vi det på riktigt och åt mycket. Vi skrattar åt cancer och diabetes- för det är enda sättet för oss att bearbeta det helvete som pågått i familjen Kjeller i snart över ett år. Vi hittar på små sånger om eländet, dansar till melodifestivalen låtar och busar. Man skulle faktiskt kunna säga att vi lever som aldrig förr! Kvalitetsleva- det ordet ska jag söka patent för!
Som människa rusar man alltid framåt, vidare och till något. Jag kom på i veckan att jag lever precis det liv jag alltid velat ha, här och nu (ja, minus Fru Cancer då- henne hade jag gärna sparkat ut! -Men det valet är inte mitt. Det är utom min kontroll).
Jag behöver inte rusa mer.
Underbar familj och släkt, goa vänner, ett jobb som är så roligt och med fina kollegor, ett hus som representerar oss och som ligger på världens bästa gata med supergrannar, körsång och hobbies som får ta utrymme, ett totalt lugn i själen, en 80 årings livserfarenhet och vishet. Jag är idag väldigt, väldigt TACKSAM för mitt liv!
***
No, there isn't! It's a fucking shit illness, sly and horrible.
However, I would like to state that there can be positive outcomes from the complete life crisis a cancer diagnosis gives you.
Linda's death in this cruel illness has made my thoughts spin. Not only from death anxiety (yes of course I've had that this week!). At first I felt so guilty that she had to die and that I'm still here, alive. Who is to decide that? Mr Coincidence or Mrs Destiny?
After a while the guilt emotion passed to a feeling of happiness. Wow, I am actually alive! In a sate of limbo maybe- a relapse could be lurking around the corner- but I am alive. I will live for real no matter how long that is! And you know what, that is a positive outcome of carrying Mrs Cancer around on my shoulder all the time. Believe it or not.
At least that is the case for me and my family. We laugh and play more than ever (we have always laughed) but now it is for real, often and a lot. We laugh at cancer and diabetes- that is our only way to cope with the crisis we've been/ still are in for more than a year now. We make up our own lyrics and dance to the Eurovision Song Contest songs and "goof out". You could say that we are alive in a way we've never been. To be Quality Alive.
As a human being we always rush forward, on to something new further away. This week I discovered that I don't have to rush anymore. I live exactly the life I wished for, here and now (well, Mrs Cancer is not included! But she is not my choice, she is out of my control).
I have a wonderful family and relatives, great friends, a fun and stimulating job with cool colleagues, a house that represents us- situated on the best street ever with lovely neighbours, choir, hobbies that expands every day, a total piece in my soul- my very old soul, a 80 year old's wisdom and life experience. Today I am extremely GRATEFUL for my life!


This photo was taken while we were getting ready for Max's 4th birthday party. We were all dressed up as goblins (troll). More of this, Kjeller Family!