Inget Funnet*** Nothing Found

Tillbaka från Ångestdalens dimmor. Allt bra, perfekta blodprov och inga nya knutor (jag ryser varje gång onkologen känner med lätta fingertoppar över hals, nyckelben, armhålor, ärr och kvarvarande bröst). "Snälla, snälla, snälla hitta inget, hitta INGET!"
Idag fick jag andnöd i bilen på vägen till Sahlgrenska, men lyckades stilla det någorlunda eftersom jag nu identifierat ångestens symptom och kunde prata lugnande med mig själv.
Fick åter igen svar på att jag inte är inbillningssjuk, att visst har jag medicinbiverkningar också: klimakterie, noll aptit, illamående (vanligt hela tiden illamående), fatigue trötthet. Det läget har jag accepterat och alternativet för att bli av med biverkningarna är att sluta med cellgifterna- det är inte aktuellt. Jag fortsätter. Heja livet!
***
I am back from the walk in the fog in the Valley of Anxiety. Everything is fine, perfect blood test results and no new lumps found. It makes me shiver every time the oncologist, with the tip of his/her fingers, feels for lumps along my throat/ neck, over my collar bones, in my arm pits, my scar and remaining breast. "Please, please, please don't find anything, don't find ANYTHING!"
Over again, I got an answer to my question if I am imagining all the side effects such as menopause, zero appetite, "normal" every day nausea, fatigue. No, it's not in my imagination, it's real, very much so. Good, great, thanks! I have accepted that and the alternative- to stop medicating with the chemo tablets is not an alternative for me. I will continue. Cheers To Life!