Väntans Tider...*** To Be Expecting...

...betydde något helt annat för mig för bara 2 år sedan. :-) Idag betyder väntan på besked om jag är remissionsfasfrisk eller cancercellsinvaderad. Jag har blivit van vid denna förbannade väntan men timmarna innan är tortyr.
Just nu väntar jag på att min onkolog ska ringa angående besked om den skelettröntgen som jag gjorde förra veckan. Jag har haft/ har väldigt ont i min höft i över ett år, ont liksom i skelettet ont, och det ger inte med sig. Tänker inte gå närmare in på det mer än att jag ber om att det ska vara förslitning eller klimakterievärk jag känner, inte Fru Cancers återkomst.
Vad göra? Får ta och dricka några koppar kaffe till tror jag.
***
...meant something completely different to me two years ago. :-) Today it means expecting a phone call from my oncologist to find out wether I am still in remission or invaded by new cancercells. I have gotten used to this awful expecting time but the hours before are plain torture.
At this minute my oncologist is about to call with the results from a skeleton scint I had done last week due to my hip pain. I have had severe pain in my hip, in the bone parts, for about a year and it doesn't seem to go away. Let's not dig deeper. However I pray this morning that the result will be pain from a worn out hip joint or menopause abnormal ache, not the return of Mrs Cancer.
What to do? I guess I'll drink another 10 cups of coffee.

Bild lånad från internet/ Photo from the internet