Livsglädje***The Joy of Living

På sistone har jag brottats med mycket tankar om livet, döden och ett liv efter detta. Allt har ställts på sin spets för mig i och med denna cancerdiagnos, och framförallt nu när kroppen verkligen inte lyder eller fungerar som den ska. Det blir väldigt påtagligt hur skört livet är! Så är det kanske för alla som får veta att de har en allvarlig sjukdom? Man måste ta tag i den otänkbara tanken om döden. Vid 37 års ålder förstår jag slutligen helt och fullt meningen i Ingemar Bergmans film "Det sjunde inseglet" (ja, James F om du läser detta. Nu uppskattar jag den!=) Jag har läst en fantastisk bok av cancerläkare Peter Strang "Livsglädjen och det djupa allvaret". Den fick mig att börja tänka på de avtryck vi lämnar efter oss här i världen, när vi har levt färdigt (oavsett när det nu är). Jag känner starkt att jag har mer "avtryck" att göra, mer jag vill uträtta- därför upplever jag nog just nu cancern som en enorm kränkning. Men sen tänker jag att kanske är det precis tvärtom? Kanske får cancern mig att sätta igång med all de där drömmarna, projekten, ideérna? I vilket fall så vill jag be om er hjälp, (en förmåga jag inte hade innan cancerdiagnosen men som jag verkligen lärt mig- att be om hjälp!). Jag tänker skapa en superlativ/ avtrycksbok om mig själv. =) Att ta fram i dödsångestögonblick för att bli påmind om livet och livsglädjen. Så snälla ni, skulle ni vilja skicka kommentarer på hur ni ser på mig, vilka avtryck jag gjort/gör, kanske skulle kunna göra osv. Barndomskompisar, vad var det positiva med mig som liten? (Jag vill inte ha några negativa omdömen, de är jag väldigt väl medveten om! ;))Sms:a, maila, ring, skicka brev, kommentera här på bloggen, ja hur ni vill. Tack för hjälpen.****
Lately I have been having many thoughts about life, death and a possible after life. These existencial questions have grown larger every day since the cancer diagnosis, and they have become central now when my body is in pain. It becomes very clear that life is fragile! Maybe this is the way the thoughts go for all people finding out about a serious illness? You are forced to think these unthinkable thoughts about death. At the age of 37 I finally understand the message in Ingemar Bergmans movie "The Seventh Seal" (yes, James F if you read this. I get it now! =) I just finished a very good book written by the Swedish oncologist Peter Strang "The joy of living...". It made me think of how we will be remembered when we die (whenever that is), what impression we made in this world . I feel strongly that I have more impressions to create, more things to be remembered by- maybe that is why I feel that the cancer is such a violation to my life. On the other hand maybe it is the opposite? The cancer will in the end help me get started with my dreams, projects and ideas? Either way, I would like to ask for your help, (an ability I didn't have pre cancer diagnosis- to ask for help!). I am going to create a "Joy of living" book about myself, with only positive comments to bring out when the death anxiety visits. Please sms, email, comment on the blog, write a letter etc your thoughts about how you view me, what impressions have I made/ make?, good actions I did so far and things I might do in the future etc. Childhood friends, what were my positve attributes as a child?
(No negative judgements. I am very well aware of them! =) Thank you for your help.

En Morgonrutin I Cancerland*** A Morning Routine In The Land of Cancer

Vaknar, blöder näsblod. Försöker sträcka ut min 90 åriga kropp och ställer mig försiktigt upp, för att se om fötterna, knäna håller (känns som om de ska gå mitt av). De håller. Efter 10 min är jag såpass att jag kan ta mig upp och väcka familjen,äta smärtstillande och fixa frukost. Har fått svampinfektion i munnen- tungan är helt vit, kan inte svälja maten så bra pga torra slemhinnor. Äter inte mkt. Måste till apoteket och hämta ut medicinen mot svamp idag. Vinkar adjö till familjen. Lägger i en tvätt, tar mig upp för trappan i en snigels takt, in i duschen, duschar utan att blöta ner piccline omläggningen för mycket. Sköter om mina naglar med det nya nagelkittet jag fick på onkologen (Denna behandlingen av Taxotere kan bla få naglarna att trilla av!).Smörjer in mina spruckna händer och fötter. Tittar mig i spegeln och ser att håret har växt ut så där patetiskt lite och skört, jag ser ju sjuk ut... ;))
Nej, nu får det vara nog! Då kommer den, glimten i ögat!!!!!!! Jag ser den glittra emot mig i spegeln! Jag ska banne mig raka mig på huvudet igen och se coolt flintskallig ut. Så det gör jag. Nu doftar jag Pers raklödder och sitter här med min flint och är ändå lite nöjd. Jag har återtagit en mikrodel av mig själv igen. ***
I wake up with a nose bleed. I try to stretch out my 90 year old body. I try to stand up and check if my feet and knees will carry me (it feels like they are going to brake). They are ok. In another 10 minutes I am finally ok to be on my way to wake up the family, eat pain killers and make breakfast. I have got a yeast infection in my mouth and throat, my tounge is all sore and white. I can't swallow the food so well due to the dry throat. I don't eat much. I need to get to the pharmacy today to pick up the yeast infection medicin. I say goodbye to the family. I load the washing machine, walk upstaris in the pace of a snail, shower- I try not to get the piccline bandages wet. I take care of my nails with the kit I received from the oncology departement (this chemo, Taxotere, can among many things make your nails fall off!). I put lotion on my very dry hands and feet. I look in the mirror and notice that my hair has grown out to a pathetic length, very short and frail- I look sick for real!! ;))
Enough! And then, there it is, finally, the spark in my eye. I can see it glisten towards me in the mirror. Ha,I will shave my head again into a cool, bald look. And that is what I do. Now I smell from Per's shaving creme and I sit here with my bald head and feel satisfied. I have regained a micro part of myself again.