"There comes a time in your life, when you walk away from all the drama and people who create it.
You surround yourself with people who make you laugh.
Forget the bad and focus on the good. Love the people who treat you right, pray for the ones who don't.
Life is too short to be anything but happy. Falling down is a part of life, getting back up is living."
José N. Harris

torsdag 14 oktober 2010

Cupcake Award


Wow, jag har har fått tre stycken!
Den första kom från Viktoria med motiveringen:
Annika är också ung och har diagnostiserats med en trippelnegativ bröstcancer. Hon har förmågan att uttrycka sina känslor och ta med oss på en riktig berg-och-dalbana. Men, det som är så fantastiskt är att hon alltid kommer tillbaks till det positiva och utstrålar sådan kraft och styrka som man inte tror är möjlig. Det är underbart att ha hittat ytterligare en vän som man kan älta, älta och ..... älta tillsammans med men samtidigt ta tillvara på humorn och guldkornen i livet.


Den andra från Ingrid med följande motivering:
Tyvärr tjeien - du får ännu en cupcake idag : ) Jag kan inte hjälpa att det är naturligt att välja deg ! Vi har redan träffats 2 gånger - o i morgon har vi åter träff- redan kl 09 30- så vi ska hinna med att prata tillräcklig. Du är ett varmt och en engagerad medmänniska. Den energi och positivitet som du utstrålar har redan rubbat av på mig - tusen tack. Du har varit öppen i din berättelse om ditt liv och visar att våra liv nu är en karusell som återfinner lita stabilitet men där det fortfarande finns en mix av tro,hopp,glädje - blandat med ångest, förtvivlan och frustration. Just nu bobblar du även över av fantastiska och kreativa idéer för framtiden !
Tack vara deg har jag nu tränat 2 gånger denna veckan !!! Yihaaaa !

Den tredje dök upp ikväll från Elisabet. Här är hennes motivering:
Annika är jobbarkompisens syster som har blivit så nära! Det är underligt hur man kan komma så nära en annan människa så snabbt. Vi har också träffats ett par gånger och nu är det snart dags igen. Det är en fröjd!


Uppgiften som följde "cupcake awarden" var att svara på 3 frågor:
1.Vad är viktigt för dig?
Livet och att leva! Att ta vara på varje ny dag, att stanna upp och låta mig vara här och nu, stanna i den känslan jag har precis nu. Att försöka se det positiva i mycket och att under de svåra prövningarna ha vetskapen om att ångesten och de mörka tankarna till slut ändå resulterar i något positivt för mig. En ny utvecklingsfas.
Viktigt för mig är min familj, mina vänner och mitt fantastiska sociala nätverk. Mer än någonsin förr i livet inser jag vad det betyder för mig och jag är så TACKSAM.
Viktigt för mig är också min hälsa- just nu upptar den all fokus i ett hårt rehabiliteringsarbete. Nu skulle jag kunna fortsätt skriva i all evighet... men jag slutar här. =)

2.Vilken är din älsklingsfärg?
Puh, lätt fråga! Rosa, alltså mörkrosa och rött.

3. Vilka tre vänner vill du ge detta pris till?
Först skulle jag vilja säga att jag skulle egentligen vilja ge alla de fantastiska bloggar jag följer där ute i cyberrymden en hel tårta. Ni har hjälpt mig och hjälper mig genom ert mod att skriva om det svåra. Ni är många och man kan inte alltid kommentera på alla bloggar, men jag finns där. En liten beundrare. Här är tårtan till er, kära ni:


Okej, nu kommer jag att härma Elisabets uttryck rakt av:
Nu blir det lite "klubben för inbördes beundran" det här...


De här tre tjejerna är mina "söstra mi". Elisabet*Viktoria*Ingrid
Vi har lärt känna varandra genom en tung och svår helvetesresa och ni har kommit att betyda så mycket för mig. Aldrig trodde jag att jag skulle skratta åt döden och Herr Ångest, men det gör jag med er. Tänk att jag träffat tre själar som är lika skruvade, konstiga och med lika sjuk humor som jag! Dessutom har ni ett jäklaranamma som jag beundrar, en livsglädje som smittar av sig och framförallt ett positivt tänkande mitt i det mörka. Ni drar upp mig ur helvetesgapet gång på gång och håller mig i handen på klättringen uppför den vingliga trappan till livet. Era vackra själar återspeglas i den goa glimten i era ögon. För jag har ju även den otroligt stora förmånen att ha fått lära känna er i riktiga livet!!
Elisabet: Mitt mode- och frisyrorakel. Min uppslagsbok. Min storasyster faktiskt i detta fallet ;) Du ger mig mod och styrka, du tröstar mig som ingen annan och det känns som om jag alltid känt dig? En själslig pusselbit, liksom. Det sade "Klick". =))
Viktoria: Här är min skånska syster, min röd/gula pusselbit. Jag får min dialekt tillbaka varje gång vi pratar, det känns som jag kommer "him"! Du har den goaste humorn på jorden och jag får alltid ont i magen av allt skratt. Min legoprinsessa! Jag är så glad att Elisabet förde oss samman!
Ingrid: Min egen Göteborgssyster, min trygghet- och närhetspusselbit. En härlig blandning av norska och skånska när vi ses. Vi träffas på 6h:s frukostmöten...Jag saknar dig alltid innan vi skiljs åt. Vi blir liksom aldrig färdigpratade. Du ger mig så mycket mod, glädje, positiv inspiration och tankeenergi. Nyckeln till mitt hjärta har du ;) (ja, alltså om Per läser detta, på syster nivå!!)

***
Dear English speaking friends,
This will be the first time I don't translate my blog for you...Sorry. It would take me the entire night. Basically, I've been given the Cupcake Award by my three blogging breast cancer sisters, and I'm giving it right back to them (one of the conditions if you get the award is to pass it on to three of your favourite bloggers).
They mean the world to me and I have also had the fabolous opportunity to meet and get to know them in real life. Elisabet and Victoria live in south of Sweden and Ingrid lives here in Gothenburg. We are supporting each other through this journey of hell.

3 kommentarer:

Elisabeth sa...

Puss på dig, din goding!!
När vi ses ska du få en gigantisk bamsekram!!!
Elisabeth - lite rörd igen så här innan natten;-)

Anonym sa...

Vilken härlig gemenskap och vänskap!! Underbart!!

Viktoria sa...

Kram sötnos!

En vecka kvar tills vi ses!

Kram
Viktoria