"There comes a time in your life, when you walk away from all the drama and people who create it.
You surround yourself with people who make you laugh.
Forget the bad and focus on the good. Love the people who treat you right, pray for the ones who don't.
Life is too short to be anything but happy. Falling down is a part of life, getting back up is living."
José N. Harris

tisdag 5 oktober 2010

Envis Personlig Tränare***A Stubborn Personal Trainer

Imorse gav jag efter för värken, sms:ade tränaren på SATS och meddelade att jag inte skulle dyka upp och kröp sedan ner under täcket igen och tyckte synd om mig själv. "Är det ändå metastaser i höften?" "Jag kommer aldrig att bli frisk" etc etc. Mitt i denna kavalkad av negativa tankar och orolig förmiddagssömn ringde min tränare.
Han tyckte vi skulle ses iallafall. Muttrande drog jag på mig träningskläderna och gav mig av. Och VET NI...vilken vändning av dagen!!
Jag tränade 1,5 timme med en personlig tränare i hasorna, för första gången i mitt liv.
Lite träning, mkt vila. Han är bra, pushar mig på rätt sätt och talar bestämt om för mig att tänka i små, små steg. Jag måste inse att just nu vill hjärnan mer än kroppen klarar av.
Efter att ha tränat och sträckt ut musklerna i höft, mage, rygg, axlar och armar så mådde jag- just det- bra mycket bättre än i morse! De positiva tankarna överväger helt klart ikväll. Vad har jag nu lärt mig av detta tro?... =)))
***
This morning I gave in. I let the ache decide that I should cancel my appointment with the trainer at the gym. I went back to bed and felt sorry for myself. Thoughts like "Is it cancer in my hip after all?" and "I will never get well, ever" made my sleep very restless. In the middle of this cavalcade of negative thinking my trainer called. He thought it would be a good idea to meet after all. I muttered to myself while I put my work out clothes on and headed out the door. And YOU KNOW WHAT? This was such a turning point of my day.
I worked out for an hour and a half with my personal trainer pepping me- for the first time in my life. A small amount of work out and a lot of rest. He is good, knows how to push me and reminds me of my progress in baby steps. I have to realize that my brain wants to do more than my body can handle at the moment.
After the work out and stretch of my hip, shoulder, arms, stomach and back muscles I felt- can you guess?- so much better than this morning! The positive thoughts are in the lead this evening. You would think I've learned something from this experience, wouldn't you?... =)))

6 kommentarer:

Elisabeth sa...

:-)))))) UNDERBART!!!!!

Kramelikram
Elisabeth

Viktoria sa...

Åh så skönt! Och vilken kanonidé med personlig tränare. Skulle jag också behöva. Nu satsar jag på att knäcka 9:an....(you know what I mean....). Och jag är nästan där!!!!

Kram

Viktoria

JonteJenna sa...

Bra jobbat Annika ♥

Marie sa...

Hej!Du är bara så bäst!/kram Marie

Anonym sa...

Fantastic!!:) So happy for you!!

Lots of love,

Elisa

Ingrid Henriksen sa...

Nu ser jag först ditt inlägg !!
Men jag hörde ju om detta idag under frukosten : )
Tack för att du rubbade av positiviteten på meg !!

Undrar om jag ska börja trena där du är- kanskje det kan få meg att böeja trena regelbunden...

Du är jätte duktig !!

Klem