"There comes a time in your life, when you walk away from all the drama and people who create it.
You surround yourself with people who make you laugh.
Forget the bad and focus on the good. Love the people who treat you right, pray for the ones who don't.
Life is too short to be anything but happy. Falling down is a part of life, getting back up is living."
José N. Harris

måndag 14 mars 2011

Jag Är Tillbaka*** I Am Back

...från dödsdalens skuggor. För det var dit förkylningen/influensan tog mig. Jag blev så otroligt låg av att bara ligga här hemma och vara sjuk. Många hemska minnen från i våras kom tillbaka, från en tid med Taxoterecellgift och smärtor så svåra att de får mig att gråta bara jag tänker på det. Ångest i form av tankar att bröstcancer kan man bli frisk ifrån, men den kan också betyda att livet avslutas i förtid. Den ångesten gör mig knäpp när den sätter igång.En total känsla av vanmakt. För jag vill ju leva. Mer än jag kanske någonsin velat förut. Då tog jag livet för givet, nu är jag tacksam för varje ny dag.
Jag var helt enkelt tvungen att må bättre i helgen eftersom vi då hade barnkalas för Max, med hela hans klass inbjuden.Han fyller 7 år imorgon. Max fick inget barnkalas förra året, jag var för sjuk då. Så detta året fanns det absolut inget som kunde stoppa mig att anordna ett sådant! Ett konstnärskalas blev det. Vi hade så roligt.
Jag älskar barn (det har jag sagt förut, va?;)) Deras positiva energi smittar av sig! =)
***
...from the shadows in the Valley of Death. That's the place the cold/ flu forced me to go. It really made me depressed to be home sick like that again, laying down with no strength. Many awful memories from last spring arose - from the time with Taxotere chemo poison and a pain so severe that I cry when I think about it. The anxiety thoughts about the fact that you can get declared well from breast cancer, but you can just as well die from it. That anxiety drives me crazy when it sets in. A complete emotion of powerlessness. Because I want to live. Maybe more now than I ever wanted to before. Then I took my life for granted. These days I am grateful for every new day.
I simply had to feel better this past weekend. We had a birthday party for Max, with all his friends in the class. He is going to be 7 years old tomorrow. Max didn't get to have a birthday party last year, I was to sick. This year I had decided that nothing could stop me from arranging one for him. An artist party. We had so much fun.
I love children ( I have told you that before, haven't I? ;)) Their positive energy is truly contagious! =)

3 kommentarer:

Elisabeth sa...

Underbart att du känner att du är tillbaka!!
Barnen hade säkert hur kul som hlest på konstnärskalaset - det tyckte iaf jag lät himla roligt och spännande!!

Hälsa Max och gratta imorgon på hans stora dag!

Bamsekramar
Elisabeth

Ann Viner sa...

Tusentals kramar från mig!

Vi hade också barnkalas i helgen (mellan Taiwan och Dubai resor., puh) vårt första riktiga... vi har massor kvar till din niv :-) men var ganska nöjda med resultatet - och Lily med vilket kanske var viktigast

Viktoria sa...

Hade samma känsla som du, nu när jag varit sjuk. Att det blev ännu värre för att jag associerade det till förra årets dåliga mående.

Jag är glad att du mår bättre nu!
Kram