Jag är så ledsen idag. Bara ledsen. Som ett gråtande barn på de där tavlorna ni vet... Gråten sitter som en stor klump i halsen. Jag har fått sjukanmäla mig från jobbet denna veckan pga den värsta förkylningen jag någonsin haft. Jag orkar inte göra någonting, hade ju inte direkt någon ork från början.
Kommer jag någonsin att hitta ork igen? Jag vill ha tillbaka mitt sprudlande, glada jag full med energi och ork att umgås med släkt och vänner och hitta på tokroliga saker. JAG VILL INTE VARA SJUK, inte i förkylning eller cancer eller något annat!!!!!
***
I am so sad today. Just sad. Like a crying child on those pictures you know...A big lump of "cry" is stuck in my throat. I've had to call in sick to work this week due to the worst cold I've ever experienced. All my strength is gone, I guess I didn't have much to grab from in the first place.
Will I ever find normal strength again? I wish for my old self to come back- happy, full of life and energy to do fun things with family and friends. I DON'T WANT TO BE SICK-not with a cold or cancer or anything else!!!!
7 kommentarer:
Kram till dig!
Jag känner igen mig så väl. Vissa dagar känns det så svårt och så omöjligt att jag någonsin ska få min gamla ork tillbaka.
Men jag ska.
Med tålamod går det framåt.
varm kram!!
Samma här!! Precis så. Är urförkyld och orkar bara inte vara det också !!! Behövde såväl ha ork och lust och kraft till att komma "igen". J...a skit!! Men du, vi kommer igen...sen!!! Kram/Ninni
I know!
Det är precis som de där vanliga små förkylningarna blir oöverstigliga.
Tänk sommar. Slut på dumma piller. Återhämtning. Sol. Vila. Värme.
Det blir bra. Men förstår din vanmakt så väl. Been there... om man så säger.
Puss
V
Jag vet!!! Det är så gäkla tråkigt att inte få känna sig tillräcklig och samtidigt minnas hur det var för inte länge sedan. Jag försöker att anpassa mitt liv till den nya orken, men jag är också ledsen ibland. Jag saknar mig. Mig. Som var glad och orkade en massa.
Ljus och kärlek
/Åsa
Jag förstår precis hur du känner dig, skickar lite styrka till dig. Kramar från Lisbet
Kära bloggvän, kan inte annat än säga som de andra, jag förstår hur du känner dig.
Hoppas att du mår bättre nu.
Strykekramar!
Skicka en kommentar