Ett Brev Från Mig Själv*** A Letter From Myself

Käraste Annika- Mitt Jag, Mitt Allt,
Jag har tänkt på dig den senaste tiden. På livet som var och livet som blev. Du kämpar så, nu i livet som blev, varje dag, varje minut. Ett leende kostar, en positiv tanke får betalas med miljontals mentala tankepengar. Men det gör du så gärna, för livet som blev är ju faktiskt ditt- det enda liv du har. Du får lov nu att vara glad på riktigt, att skratta från magen och känna att du har rätt till det bubblande skrattet, du kan vara lycklig utan skuldkänslor, du har all rätt att leva fullt ut.
Jag vet att Fru Cancer är där, som en mörk skugga om natten. Hon hoppar fram bakom ett hörn och skrämmer dig från vettet utan förvarning. Låt henne göra det. Acceptera det. Gråt då, gråt för allt du är värd. Du behöver inte skämmas för att gråta. Det är okej. Låt kroppen vila nu och släpp fram gråten. Det har varit ett helt för jävligt år och du måste orka igenom de kommande åren till friskförklaring också.
Efter 1,5 år är snart cellgiftsbehandlingen slut och kroppen kan börja återhämtningen på allvar. Det kommer att bli bra, lilla du. Det måste det bli!
Trippel Negativ Cancer är en elak sate, nu börjar kampen på en helt annan nivå för att motverka återfall. Den utan medicinsk hjälp, den som bara du kan utföra genom positivitet, mental träning, rätt kost och motion. Du klarar det- för jag vet att du vill klara det.
Jag vet också att varje gång du tar ton i kören jagar du eventuella cancerceller i din kropp på flykt. Då går det ett rus genom dina blodådror, du glömmer allt och bara är. Carpe Diem, finaste.
Jag är med dig, alltid.
Många Kramar
Mig Själv

***

Dearest Annika- Myself, My Everything,
I have been thinking so much about you lately. About the life that was and the life that became. You fight so hard in this life that became, every day and every minute. A smile is expensive, one positive thought you need to pay million mental thought dimes for. I happen to know that you do this no matter what, because the life that became is really yours- the only life you have. You are allowed to be happy for real, to laugh that bubbling belly laughter, you can feel lucky without guilt, you have the right to live life to it's fullest.
I know that Mrs Cancer is there like a shadow in the night. She jumps out behind a corner and frightens you like hell. Let her do that. Accept it. Cry, just cry your heart out. You don't have to be ashamed to cry. It's ok. Let your body finally relax and cry out the pain. It has been such a difficult year and you must keep in mind to have strength left to handle the upcoming years until you are declared well and cured.
After 1,5 years the chemo treatment is soon over and your body can begin a total recovery. It will be fine, dear. It must!
Tripple Negative is a mean fellow and now your battle begins at another level to defeat a relapse. The battle without medical treatment. A battle only you can fight with positivism, mental training, healthy food and exercise. You can do it- because I know that you want to do it!
I also know that every time you sing in that choir you chase a few, possible cancer cells away from your body. Fresh blood runs through your veins, you forget everything and enjoy life just as it is. Carpe Diem, my love.
I am with you, for ever.
Lots of love,
Myself