Blir Knäpp*** Loosing My Mind

Alltså, att gå runt och vara yr i huvudet gör mig snart knäpp. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra längre. Borde antagligen inte köra bil, men jag försöker jobba, kan ju inte vara hemma från jobbet i 4 veckor medan jag väntar på röntgen!
Att sedan vara förälder till ett barn med en kronisk sjukdom som innebär få nätter med sammanhängande sömn för Per och mig, ja, det hjälper ju inte direkt min yrsel.
Nu ikväll känns det som om min hjärna kokar över, klarar inte en sak till. Kom hem från Max föräldrarmöte i tårar. Lång historia, men jag inser ju att det delvis beror på att det är stopp i min hjärna nu. Stoppet känns nästan som när jag var utbränd eller "gick in i väggen" för sisådär en 12 år sedan. På senare tid, på kvällarna när jag är trött tjuter det dessutom i öronen. Härligt.
Nej, jag gnäller inte, tycker inte synd om mig själv heller- konstaterar bara att "Hjälp! Ta bort min yrsel. Nu!"
***
To walk around and be constantly dizzy will soon make me loose my mind. I don't know what to do anymore. I probably shouldn't drive, but I need to get to work. I try to work, can't be home for 4 weeks while I wait for this scan.
On top of this me and Per are parents to a child with a chronic illness- this means several nights in a row with a lack of solid sleep.
Well, it doesn't really help my dizziness situation.
This evening it feels like my brain is boiling, I can't handle another thing. Got home from Max's parent meeting at school this evening and started to cry. It's a long story, but I realize that some of it is on me, I just can't take any more.
It almost feels like the brain freeze I had when I was "burned out" 12 years ago. Lately during the evenings when I'm tired I experience a buzzing sound in my ears. Great.
No, I am not whining and I don't feel sorry for myself either- I am basically just stating "Please help me and remove this dizziness. Now!"