Carpe diem

Det tar oerhört mycket av min energi för att få en superdag som igår. Jag har varit fruktansvärt trött hela dagen idag och då vet ni vad som händer... Japp, de tunga tankarna infinner sig. Vi kan detta mönstret nu. Jag hade som tur var en själavårdstid klockan 13.00 och jag mår alltid bättre efter dem. Madeleine är en ängel och så oerhört proffsig. Hon får mig att se vinklar jag inte kan se och att inte vara så hård mot mig själv. Idag grät jag hos henne för första gången. Då kan ni tänka er vilken skyddsmur och självdisciplin jag har... Bra att ha vid många tillfällen, men inte så bra på denna resan för min själ och hjärna.
Just nu är jag förbannad, arg och ledsen på allt som hänt mig och mitt barn denna våren!!
Jag tvingas ju leva med två alternativa livsvägar: 1.Överlevnad och friskhet eller
2. Återfall och död. Jag är inte rädd för döden i sig längre, men jag är livrädd för alla avsked jag i sådana fall måste ta.
Jag ser mig själv som en överlevare men jag är inte så naiv att jag tror att ett återfall inte kan hända mig. Därför lever jag för dagen, mina vänner. Jag tänker överhuvudtaget inte på imorgon eller om en vecka. Det är idag jag är tacksam för att få leva. Carpe Diem!***
It drains my energy to have a super day like I did yesterday. I have been extremely tired today and you all know what happens then...yes, the heavy thoughts show up. We know this pattern by now. Fortunately I had a Health Care for the Soul appointment scheduled at 1 pm and I always feel better afterwards.
Madeleine is an angel and very professional. She manages to make me view new positive angles in my web of heavy thoughts as well as she teaches me not to be so hard on myself. For the first time today, I cried at my appointment with her. Then you can imagine how strong my defense wall is and what a self discipline I have... Great skills to have many times but not good for my soul and brain on this journey.
At this moment I am angry and sad when I think of all the horrible things we've had to go through this spring Max and I!!
I have to live with two choices of life paths: 1. Survival and health or 2.Relapse and death. I am not afraid of dying anymore, but I am terrified about the thought to have to say goodbye to everyone I love.
I view myself as a survivor but I am not that naive that I think a relapse can't happen to me. That is why I live for the day my friends. I don't think about tomorrow or a week ahead. It is today I am grateful to be alive and to live. Carpe Diem!