"There comes a time in your life, when you walk away from all the drama and people who create it.
You surround yourself with people who make you laugh.
Forget the bad and focus on the good. Love the people who treat you right, pray for the ones who don't.
Life is too short to be anything but happy. Falling down is a part of life, getting back up is living."
José N. Harris

torsdag 21 oktober 2010

Jag lyssnar...***I'm Listening

...på mig själv! Det är jag så oerhört stolt över, för det är en ny färg i min personlighetspalett. Hade planer på att gå och träna och fixa här hemma idag. Men veckan tog ut sin rätt och min kropp var så trött, så trött imorse. Jag lade mig för att vila utan att ställa klockan och vaknade upp 4,5h senare. Återhämtning är så viktigt och jag har alltid ignorerat det, bara kört på. Nu när jag lyssnar på min kropp så säger den mig att den är väldigt klok. Att rehabilitera sig handlar inte bara om träning och fysisk form, det handlar även om vila för både kropp och själ.
Jag lär verkligen om från början! =) Fotot nedan är av mig när jag precis börjat första klass och några veckor innan jag bröt min fotled, jag är 6,5 år. Det kortet symboliserar mycket av den Annika som kommer tillbaka nu. Jag hör hennes resonemang, kreativitet och busiga idéer ofta nuförtiden. Notera den fantastiska virveln som efter cellgifterna och håravfall inte har försvunnit. Den är där, om möjligt starkare och envisare än innan!***
...to myself! I am extremely proud of that because that is a new colour to add to my personality palette. Today I had big plans to head to the gym for exercise and to do things around the house. But after breakfast my body was so tired and I went back to bed. I didn't set my alarm and woke up 4,5 h later. Recovery is important and I have always ignored it, just kept on going. When I today listened to my body it hit me how wise it is. To rehabilitate doesn't only mean to exercise and get into physical shape, it certainly is just as important to get the mental and the physical rest. I am truly learning from the beginning. =) The photo below is me when I just started 1st grade and is taken a few weeks before I broke my ankle. I am 6,5 years old. This photo represents very much the Annika that is slowly coming back into this body. These days I can often hear her way of reasoning, her creativity and her ideas (a little rascal at times actually!). Please note the amazing whirl. Even after chemo and my hair loss it is still there. If possible, stronger and more stubborn than ever before!

4 kommentarer:

Viktoria sa...

Jag sitter just nu och resonerar med mig själv om ifall jag ska jobba i morgon eller ej. Är hysteriskt trött. Ibland är det bara att hugga tag och ibland måste man lyssna. Svårt att veta vilket bara.

Nu ska jag iväg och träna för första gången på ett år. Inte så ofta med andra ord. Ska bli intressant.

Kram på dig!

V

Ingrid H sa...

Åter igen- så fiiint du skriver Annika.
Ja- det var duktig av deg - ock 4,5 timmar är ju ett tecken på att det var behövlig. !! Ja- nu när vi ser piggare o fraichare ut är det viktig att vi lyssnar till kroppen när den inte hänger med i svängarna !
Hvilken fantastisk fin bild av deg !
Hoppas du får vilat lite hos dina föräldrar- klem Ingrid

Anonym sa...

Å vad härligt att höra om att denna lilla fina och kavata tjej blir lyssnad på! Att ta sina behov på allvar, det är är inte lätt det....och som sagt, du som vanligt skriver så fint!
Kram
Anna B

Annika sa...

Du skriver så fint och jag kan verkligen känna igen mig i det du skriver. Vilket jättefint kort på dig som liten.
Vad bra att du lyssnar och tar kroppens signaler på allvar.
Sköt om dig, Kram