"There comes a time in your life, when you walk away from all the drama and people who create it.
You surround yourself with people who make you laugh.
Forget the bad and focus on the good. Love the people who treat you right, pray for the ones who don't.
Life is too short to be anything but happy. Falling down is a part of life, getting back up is living."
José N. Harris

onsdag 28 juli 2010

Träsket Igen*** The Swamp Again

Det är ett heltidsjobb för mig att försöka hantera min krisdepression. Fy! Har varit på själavård idag, det var absolut nödvändigt. Fick hjälp med att komma upp en stund ur träsket. Dessutom har jag förbaskat ont igen i kroppen och lederna. Det blir svårare och svårare att hitta den positiva motivationen.
Dagens positiva (trots allt): Träffade en bröstcancersyster från Göteborg idag. Alltid så skönt att få ventilera det svåra med någon som vet exakt vad man pratar om, utan att man verkar dum i huvudet.***
It is a full time job for me to handle my crisis depression. Ugh! I have been to a Health Care for the Soul appointment today, it was absolutely necessary. I was rescued from the swamp for a while. In addition I have a strong pain in my entire body and my joints again. It becomes more and more difficult to find the positive motivation.
Today's positive (despite everything): I met a breast cancer sister from Gothenburg today. It is always wonderful to vent all the serious facts about the illness with someone that understands exactly what you are talking about- and doesn't think you've totally lost your mind.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vackra, underbara Annika.
Ont i kropp och leder.
Depression.

Känner igen allt det där.

Läkarna säger att bränningar och stickningar i mina ben ska gå bort efter ett år.
JAg börjar tvivla.

Å samtidigt den där känslan av att inte vara "berättigad" att gnälla.
Bara cancern är borta liksom.

Å du...Gråt och skrik ut din ilska om du kan.
Jag hade stora problem med att bli arg länge, men till slut kom det.

Styrkekramar och var rädd om dig!!

Viktoria sa...

Min enda tröst till dig är: Det blir bättre, dag för dag, vecka för vecka. Jag är väl ca fem veckor före dig och jag märker att jag blir bättre och bättre. Men fortfarande har jag svårt för vissa rörelser, som att resa mig upp från att sitta på golvet. Dåliga muskler i kombination med ökad tyngd är ingen hit.

Kram kram

Viktoria