Söndagstankar*** Thoughts On A Sunday

Hösten är min favoritårstid. Naturens vackra färger, den sövande blåsten, uppfriskande promenader och mys med tända ljus, god mat och vänner.
När jag ser tillbaka på veckan som gått så inser jag att jag har haft ett par dagar då jag faktiskt inte tänkt på cancern alls. Det har inte hänt sedan mammografin i december. Jag har följt min kropp, vilat när den varit trött och utnyttjat energin när den andan fallit på. Utan att lägga värderingar i det, bara varit i nuet.
Jag är också stolt över mig själv att jag i fredags efter min psykologtid på Sahlgrenska äntligen klarade av att gå upp till avd. 51 (cellgiftsbehandlande avdelning) och säga hej. Till underbar personal, framförallt Nancy och Marie-Louise. Ända sedan sista monstercellgiftsbehandlingen i juni har jag inte ens kunnat se åt avd 51 utan att må illa och få enorma obehagskänslor. Jag stannade inte länge...men jag gjorde det! Det är framgång för mig!
Nu laddar jag inför nästa vecka med lite av Prinsessan Lea attityd faktiskt. Skelettröntgen, provtagning och läkarbesök. Jag har ju haft så ont i min högra höft och nedre delen av ryggen ett tag. Och ja, tankarna går hela tiden till återfall. Är det metastaser? Min läkare tror inte det men gav mig en skelettröntgen för att jag ska kunna slappna av. Ska bli skönt när det är gjort.
Önskar er alla en mysig höstdag. Kram***
I love fall. The nature's beautiful colours, the winds to snuggle up to inside, the refreshing walks and the cosy times with candles, good food and friends.
When I look back on the past week I realise that I have had days where I haven't had thoughts about cancer at all. That hasn't happened since the mammogram in December. I have completely listened to my body. Rested on the days I needed to rest and made the most of the energy I woke up to on other days. Seizing the day, I think that's called. ;)
On Friday I was very proud of myself- after my psychology appointment at Shalgrenska, the main hospital, I managed to visit ward 51 (the chemo treating ward). I wanted to say hello to the wonderful staff there, especially Nancy and Marie-Louise. Ever since the monster chemo treatments ended in June I haven't been able to even look at the signs for ward 51. It has made me very uncomfortable and nauseous. I didn't stay long...but still! I did it! That is major success for me.
Today I am preparing myself for next week. A bit of a princess Lea battle again actually. I'm up for a skeleton scint (x-ray), blood tests and doctor's visit. I've suffered from pain in my right hip and lower back for some time now and yes, my thoughts are occupied by daughter tumors. My doctor doesn't think that's the case at all and to calm me down she ordered the skeleton scint. I am looking forward to have it done and out of the way.
I wish you all a cosy fall day. Lots of love!