"There comes a time in your life, when you walk away from all the drama and people who create it.
You surround yourself with people who make you laugh.
Forget the bad and focus on the good. Love the people who treat you right, pray for the ones who don't.
Life is too short to be anything but happy. Falling down is a part of life, getting back up is living."
José N. Harris
måndag 27 december 2010
Fantasi*** Imagination
Max tror på tomten. Kanske mycket för att han har en mamma med en sådan livlig fantasi som håller myten vid liv. Är det rätt eller fel? Tja, det är ett diskussionsforum i en helt annan blogg... =) I min värld så är fantasin en oerhörd gåva. Att kunna utveckla sitt kreativa sinne utan att för den skull tappa verklighetsförankringen. Det är därför jag verkligen tycker om att arbeta med barn, framförallt sexåringar. De letar förklaringar och fakta till allt, men just fantasin sprudlar fortfarande i både lek och diskussioner. Underbart!
Idag har jag försökt hitta min fantasi och kreativitet. Jag har känt mig låg ett par dagar och vill då tillägga att vi hade en fantastisk jul! Vi firade bara vi tre med fokus på här och nu. Att få vara tillsammans betyder mycket, det var ju inte alltid självklart under året som gick att vi skulle få vara det.
Kanske är jag bara trött, energin tar ju som alltid helt slut efter ett par dagars intensivt schema. Drömmar och tankar som inte är trevliga alls har börjat dyka upp. Lugnt och sakligt har det konstaterats för mig att jag inte kommer att klara denna kamp mot Fru Cancer. Vad "det" är vet jag inte. Är det mitt undermedvetna, är det bara stämningen runt jul (som var så oerhört skrämmande förra året) eller är det den lilla Annikas enorma behov av att bli omhändertagen, kramad och lovad att Fru Cancer och hennes onda celler aldrig mer kommer tillbaka? Jag vet inte. Förstår det inte. Jag mår överlag bra och är lugn som en filbunke till sinnet. Eftersom detta är en blogg först och främst för mig och mina tankar kände jag att jag var tvungen att få det ner på pränt. Jag har lärt mig att inte underskatta min kropps respektive min hjärnas signaler. Jag lyssnar med alla sinnen, men snälla berätta snarast vad det är som står på.
***
Max believes very much in Santa. Maybe because he's got a mother with such a huge imagination that loves Santa too. Is that right or wrong, to keep the myth going? Well, that's a discussion for a totally different forum...=) In my world imagination is a gift to keep with your inner treasures. To be able to develop your creative mind without loosing touch with reality, that is imagination on a high level. This is the reason why I love to work around children, especially six year olds. They search for answers, facts and explanations for everything, but still keep their imagination going in both their play and academic discussions. Wonderful!
I've searched for my imagination and creativity today. I have felt "mentally low" for a few days- and I want to add that we have had a marvelous Christmas! We celebrated just the three of us, focusing on seizing the day. To be together this Christmas meant a great deal to us since it wasn't always certain during the year that it would be the case.
Maybe I'm just tired,as usual I am totally drained of energy after a few days with a hectic schedule. Lately, my dreams and thoughts haven't been very pleasant at all. In a calm way they have contained messages about me not being the winning part in the fight against Mrs. Cancer. I have no idea why. Is it me telling my self something, is it the holiday spirit that reminds me of last year (it was so, so frightening) or is it the small girl Annika's need to just be taken care off, held, hugged and promised that this Mrs Cancer and her evil cells will never return? I don't understand. In general I feel really good and mentally I am in a very calm place. Since this is a blog with the purpose for me to vent my feelings and emotions I just felt I had to do that this evening. I have learned to not underestimate the signals from my body and brain. I am listening, but please let me know quickly what this is all about!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag förstår din känsla av att vara låg, har själv samma känsla. Tror det är julen som spökar - man vill ju få veta att det finns många jular kvar. Stor kram till dig! //Malin
Känner mig också ganska låg...
Önskar jag trodde på Tomten, det är underbart med barn som har fantasi och något som ska tas till vara på.
Kram Lisbet
Tack för din fina kommentar till mig:) massa styrkekramar till dig med kram
Skicka en kommentar