"There comes a time in your life, when you walk away from all the drama and people who create it.
You surround yourself with people who make you laugh.
Forget the bad and focus on the good. Love the people who treat you right, pray for the ones who don't.
Life is too short to be anything but happy. Falling down is a part of life, getting back up is living."
José N. Harris

söndag 19 december 2010

Moving On?


Kvällen bjöd på julfest med jobb på föreställningen Stjärnklart. Fantastiska artister såsom Peter Jöback, Sarah Dawn Finer, Charlotte Perelli, Magnus Carlsson, Jerry Williams och Anne-Lie Rydé. För mig var det en underbar kväll med mycket energitillförsel. Jag är så tacksam och glad att jag finns, kan röra mig och dansa till låtarna och att ingen faktiskt kan ana det helvete jag varit igenom detta året. Jag börjar se normal ut. Men när Sarah D Finer sjöng sin låt "Moving On" rann tårarna och sminket med det. Det kändes som om hon sjöng rakt in i mitt hjärta, orden talade till mig.
Kan jag få lov att gå vidare nu utan att behöva vara rädd för att om jag gör det så hugger Fru Cancer mig i ryggen för mitt övermods skull? Jag vet inte om jag vågar men jag lovar att försöka!
***
This evening I was invited to a night out with work at a show called Stjärnklart. Six of Sweden's greatest entertainers/ singers were on stage for 2,5 hours. Brilliant! I feel grateful to be alive, to be able to move my body and dance to the songs and that people around me can't guess what hell I've been through this year. I'm starting to look normal. The energy I felt from this evening was amazing!
When Sarah D Finer sang her song "Moving On" (listen above) my tears and make up had a race down my cheeks. It felt like she was singing to me and the text went straight to my heart.
Am I allowed to move on now? Do I dare to do that without having Mrs Cancer stabbing me in the back due to my arrogance? I don't know if I dare but I promise I will give it a good try!


Sarah Dawn Finer











Peter Jöback, Jerry Williams, Magnus Carlsson






The entire crew

3 kommentarer:

Ulrika sa...

Bara det, att du har viljan och orken att "våga försöka" bådar gott tycker jag. Och om modet någon gång skulle svikta så vet du att du har många vänner (och bloggvänner) som stöttar dig och hejar på dig.
Heja Annika!
Kram Ulrika

Viktoria sa...

Jag förstår dig. Det känns som om tron på att jag är frisk är ett sorts högmod som ska straffa mig. Därför är jag rädd för att formulera det jag tänker.

Kram kram

V

Ingrid H sa...

Men du ska prova ! Jag tror det er viktig. Men det går bara när du verkligen är redo för det tror jag. Och när det är- tja- det tror jag är svårt att veta- kanske när vi inte längre blir skraj av att tänka att vi ska prova.. ?
Jätte fint bilde i ditt förra inlägg !
Nu svättas jag- måste ner til oolen till dom andra