Gav mig den på att börja träna upp mina muskler och min svaga kropp. Gick hem från Max skola, normalt en 10- 15 min promenad, tog mig 30 min. Var helt slut när jag kom hem. Öppnade också upp mitt träningskort som varit "fruset" sedan januari och fick träffa en personlig tränare som gav råd: Små, små steg i taget... Åh, det är så svårt att vara så svag! Nu sitter jag här helt utslagen och fruktansvärt trött. Då kommer de ledsna tankarna, de svåra tankarna. Jag som tyckte att allt gick så bra... Dessutom mår jag illa varje dag. Tror att det är cellgiftstabletterna. Blä, jag gnäller. Sorry!
Jag ser allas liv pågå för fullt där ute och kan inte hjälpa att jag tänker att jag skulle vilja be er alla att stanna upp, om än bara en sekund. Stanna upp och var tacksamma över er hälsa och era liv. Ta tag i det som ni inte tycker är bra, livet pågår här och nu, det är för kort att slösa bort. Rätt som det är kan det förändras, så som Fru Cancer drastiskt förändrade mitt. Om jag bara kunde skulle jag ge er gåvan att "stanna upp", inslagen i små söta paket. Kram på er!***
I decided to start to exercise my muscles and my weak body. I walked home from Max's school, normally a 10-15 min walk. It took me 30 minutes. I was completely exhausted when I got home. In addition I re- opened my gym card, "frozen" since January. I met a personal trainer that gave me great advice: Small, small baby steps...
It is so difficult being so weak! I am dead tired this evening. My sad and dark thoughts arrive, like always when I feel tired. It is so hard being weak! Just when I thought things started to go well. Besides, I've felt nauseous for a few days now, probably from the chemo tablets. I'm whining. Sorry!
When I see all of you out there busy with your lives, I can't help to think that I would like you to stop for a minute. Stop and be grateful for your health and your lives. The parts you aren't happy with, deal with them now, life is to short. All of a sudden life can drastically change, just like Mrs Cancer changed mine. If I could I would give you the "ability to stop" wrapped in small, cute packages. Love to you all!
7 kommentarer:
Tack Annika.
Du har givit mig en gåva att njuta av livet och vara rädd om minna nära och kära.
Kämpa på du ska se att dinna krafter återvändr sackta men säkert.
Kram Kerstin
Jag skulle också vilja be alla stanna upp, njut av att du bara finns, stressa inte, ta vara på livet men det fungerar inte ritkigt så tyvärr... Vi som är drabbade njuter iallafall när vi får ha en bra dag:)
Kram från Lisbet
Hej Annika!Sitter eller snarare halvligger i stolen.3/4 av familjen är utslagna i maginfluensa och förkylning.Det är tufft och ändå en västanbris i förhållande till vad du och de dina varit och är med om.Jag förstår att det känns då kroppen inte beter sig som du varit van vid att den gör de senaste 30 åren men är ändock superimponerad av vilken läkande arsenal det finns hos dig.Tänk att promenaden tog 30 min och inte 7 timmar,att nu var ditt sinne redo för att öppna upp ditt träningskort.För mig så låter det som att dina sinnen och kropp hela tiden jobbar med en kanonvilja med en fast inriktning mot ett fast och tydligt mål.Kan också förstå om det inte känns så alltid för det gör det nog inte.Jag är djupt imponerad av dig i denna process.Många kramar från Marie
Annika,
Du är så klok!
Jag tror att du, genom att skriva denna blogg, får många läsare att faktiskt stanna upp och tänka på hur bra de har det. En underbar gåva du ger - om än inte i små söta paket. Men din hemsida är ju fin, så det måste ju kunna likställas!
Kram Ulrika
Tack Annika!! Du har så rätt i det du säger, man tar nog tyvärr mycket för givet. Jag har iaf tagit det åt mej, tack ♥
Styrke-Kram
Bara genom att skriva och dela med dig har du fått mig att stanna upp och njuta, små små saker som man så lätt tar för givet, som att varje dag fokusera på min sons kramar och leende istället för eländes 2-års trots, låta disken stå 5 minuter extra och krama mannen ordentligt och inte bara i farten, lukta på lilltjejen och lagra hennes bebislukt i sinnet, snart e hon stor. Tack! Kram! Sara
Få igång kroppen ja.... Håller också på för fullt med det. Fick en liten kick, och lärde mig mycket på Lydiagården och hoppas kunna fortsätta på det spåret. (Och mer). Känner igen flåsigheten vid promenad och att det tar nästan dubbelt så lång tid. Men det är märkligt hur snabbt man förbättras.
Kram och trevlig helg!
Viktoria
Skicka en kommentar