"There comes a time in your life, when you walk away from all the drama and people who create it.
You surround yourself with people who make you laugh.
Forget the bad and focus on the good. Love the people who treat you right, pray for the ones who don't.
Life is too short to be anything but happy. Falling down is a part of life, getting back up is living."
José N. Harris

lördag 13 februari 2010

Tankar****Thoughts


Vilken konstig sjukdom jag har! När jag var som sjukast med all cancer kvar i kroppen mådde jag som bäst. Hade inte en aning om att jag var så sjuk... Nu när tekniskt sett cancern är borta, den man vet om iallfall, ska jag börja medicinera och må och bli som allra sjukast. Knäppt!
Tjock av kortisonet (eller, ja, tjockare!) och flintskallig av gifterna är att vänta. Tjoho!! Gött- jag som är så fåfäng med mitt hår! För att hylla mitt hår som jag haft i 37 år kommer jag att fram till torsdag (när cytostatika behandlingen börjar) publicera bilder av mig själv i olika frisyrer. Ego? Javisst! Det är en ny sida av mig och tja, känns bra att ta fram den sidan ibland! ;)) Foto: Jag 6 år, September 1979**********************************************************************************
What a strange illness I have! When I was really sick, with all the cancer still in my body, I felt great. I had no idea I was that ill... Now when technically the cancer is gone- at least the one we know of- I will start the treatment and I will feel and get very ill. Weird!!
Cortison fat and bald from the poison is to expect. Yihaa!! Great- and I am so vain with my hair! To honour my hair that has been with me for 37 years I will publish a photo of myself with different hair styles every day until Thursday (the day the chemo treatment begins). Selfish? You bet! A part of me I've hardly ever used and actually, it feels good to bring it out once in a while!
Photo: Me 6 years old, September 1979

2 kommentarer:

Kerstin Hansson sa...

Hej annika det ser jag fram mot att få se fotona av dig. Jag har ju följt dig alla åren. Ja du canser är en konstig sjukdom och det är kanske bra att vi inte vet allt vi ska gå igenom. Men jag är så glad över att du låter oss få följa dig på din väg till ni vår frisyr och glöm inte att allt klär en skönhet för den är bäst när den sitter inombords och där är du jätte vacker och har alltid varit.
Kram från Kerstin.

Ann Viner sa...

Du får se det som att för att bli riktigt riktigt frisk så måste du först må dåligt - vilket du ju inte gjorde när du var 'sjuk'.

Och bara som en parentes så min favvis frisyr på dig - sedan 1979 - är definitivt tintin frisyren under våra singel-år! Du får anordna en omröstning så att vi som läser sedan kan rösta på vår favorit frisyr!

Kram!