"There comes a time in your life, when you walk away from all the drama and people who create it.
You surround yourself with people who make you laugh.
Forget the bad and focus on the good. Love the people who treat you right, pray for the ones who don't.
Life is too short to be anything but happy. Falling down is a part of life, getting back up is living."
José N. Harris

tisdag 15 juni 2010

Depressionsträsket*** The Depression Swamp


Jag önskar jag kunde skriva något roligt för er att läsa, men denna resa är inte rolig. Inte ens lite småkul. När morgonen grydde kändes det som om jag stigit av tåget i Depressionsträsket och där är jag kvar än. Är så evinnerligt trött på dessa biverkningar, denna extrema trötthet och slöa hjärna! Ge mig min hjärna tillbaka!! Inte hjälper det situationen heller att vara förälder till ett barn med svårinställd diabetes. Vi har varit uppe hela natten och behandlat lågt blodsocker+mardrömmar, högt blodsocker+ gett extra insulin. Dessa svängningar medför ju att Max sover oroligt och vaknar. Dessutom har han magont som inte släpper. Enligt barnpsykologen på Östra sjukhuset kan det mycket väl vara en reaktion på att jag mår så dåligt och är sjuk.
Vilken utopi familjen Kjeller lever i! ***
I wish I could write something joyful for you to read, but this journey isn't fun. Not at all funny, not even a little bit. This morning it felt like I got off the train in the Depression Swamp and I am still there. I am ever so fed up with these side effects, the extreme tiredness and my slow brain. Please return my brain!
It sure doesn't improve the situation to be a parent to a child with diabetes- a diabetes that is difficult to control. We have been up all night to monitor low blood sugar+ night mares, high blood sugar+ extra insulin. The blood sugar waves are rough for Max and he can't settle in to a good night's sleep. On top of that he has a stomach ache that doesn't want to let go. According to the psychologist at the Children's Hospital the ache can be a reaction to my illness and current status. The Kjeller Family lives in a true utopia!

1 kommentar:

Anonym sa...

Låter tufft. Sömnbrist ovanpå annat gör det ju inte precis lättare. Kan också tänka mig att det är nu när det mest akuta är över i din behandling som det kommer upp en hel del annat som ska tas itu med...typ både egen och ens barns oro och reaktioner...håller tummarna att det löser sig med Max medicinering.
(och du, hoppas depressionsträsket övergår till ilska och/eller gråt, det brukar kännas bättre än en grå depressionssörja...fast det är ju inte så lätt att bestämma över själv)
Kram!
Anna B