"There comes a time in your life, when you walk away from all the drama and people who create it.
You surround yourself with people who make you laugh.
Forget the bad and focus on the good. Love the people who treat you right, pray for the ones who don't.
Life is too short to be anything but happy. Falling down is a part of life, getting back up is living."
José N. Harris

torsdag 24 juni 2010

Glasbubbla*** A Bubble of Glas

Själavårdstid idag. Vilken tur! Fick bekräftelse på att jag är deprimerad men att det är en del i krishanteringen och helt normalt. Detta har jag ju misstänkt själv ett tag. Jag sitter liksom i min glasbubbla medan alla andra lever sina vanliga liv utanför. Mina känslor är bedövade, munnen kan le men hjärnan skriker och gråter. Det måste den få göra ett tag. Jag undrar om det är därför jag är så trött?
Madeleine är fantastisk och jag är så tacksam för att hon hittade sin väg in i mitt liv. Det är ett sådant lugn i min själ när jag går ifrån våra möten. Jag har fått vända och vrida på alla tankar.
Jag har svällt ytterliggare de senaste två dagarna! Tjoho! Detta svällande, vad ska det vara bra för? Nåja, jag accepterar situationen. Det blir ingen midsommarklänning imorgon men dock massor av hembakad jordgubbstårta!! Jodå, jag tänker ta mitt deprimerade jag och fira midsommar. Skulle inte falla mig in att inte göra det, då vinner ju Fru Cancer!***
Health Care for the soul today. Good timing! I got my suspected depression confirmed- it is one part of the crisis and perfectly normal. Unavoidable. I feel like I sit in a glas bubble while everyone else live their lives on the outside. My feelings are numb, my mouth can smile but my brain screams and cries. My brain has to be allowed to do this for a while, it is ok. I wonder if this is the reason to why I am so tired?
Madeleine is wonderful and I am so grateful that she found her way into my life. My soul is so at peace when I leave my appointments with her. I have been able to twist and turn and air all my thoughts.
The past two days my body has experienced further swelling. Tjoho! What good is this swelling? I wont fit in a midsummer dress tomorrow that's for sure but I will eat lots of home made strawberry cake. And yes, me and my depressed self will celebrate midsummer as usual. I wouldn't dream of having it any other way- Mrs Cancer shall not have the satisfaction of me missing out of THE major Swedish tradition!

4 kommentarer:

Lisbet Lindell sa...

Det är jättejobbigt men jag tror det är vikigt att acceptera att man får lov att må dåligt... Jag hoppas du får en underbar midsommar!
Kram från Lisbet

Viktoria sa...

Usch, förstår att du tycker det är jobbigt med svällandet.... Har precis samma problem. Är så fet nu att jag verkligen inte trivs med mig själv. Det värsta är maktlösheten. Man går upp i vikt och det är svårt att göra något åt det.

Kram och trevlig midsommar från Skåne

Viktoria

Elisabeth sa...

Kära du, jag hoppas att du gav ditt deprimerade själv något att tänka på och firade järnet! ;-)
Skulle gärna ta en öl med dig här i Skåne snart. Hoppas du orkar ta dig ner!
Det är ju inte så lätt att tro på när svackan är djup, men du kommer ta dig ur. Jag har själv "svackat" på sistone, men det känns som jag så sakteligen är på väg uppåt.

Imorgon äker vi till Rhodos så jag komemr inte ha tillgång till mailen eller bloggvärlden på en vecka, men jag tänker på dig iaf!

Stor kram! (glad för att du har en sån fin själavårdare!!)
Elisabeth

Anonym sa...

Att ha cancer var fruktansvärt. Depression likaså.

All världens styrkekramar till dig!!