Jag kämpar nu. Det är en hård kamp. Jag är så trött, ledsen och nog deprimerad känns det som. Jag kämpar för att hitta och se det positiva. Timme för timme är det som gäller. Mamma och pappa har varit här några dagar och hjälpt oss att färdigställa några av de sista bitarna i köksrenoveringen (tack snälla!). Det blir så fint- jag trivs så bra vårt hus. Det är positivt.
Max har gått på sommarlov och vi har sagt "Hej då" till förskolevärlden. Det gör mig så ont att gå runt på jobbet (Max förskola) och inse att jag är så förändrad, att jag inte klarar av att hantera allt det som jag hanterade innan cancern. Min hjärna är försvunnen. Hittelön betalas ut om någon skulle hitta den.
Däremot gör det mig otroligt glad att träffa och prata med alla fantastiska människor där! Kram på er!!***
I am fighting. It is a struggle. I am so tired, sad and maybe depressed I think. I struggle to find the positives. I handle the day hour by hour. Mum and dad have been here for a few days to assist us with the final bits in our kitchen renovation (thank you so much!). It is a lovely kitchen- I feel so at home in our house. That is positive!
Max has had his last day at preschool and is officially on summer holiday now. It breaks my heart to walk around at work (Max's preschool) and realise that I've changed so much, that I can't handle things that I managed without a problem before the cancer diagnosis. My brain has disappeared. A reward goes out to the first person that finds it!
On the other hand it is absolutely wonderful to walk around and talk and meet all the fantastic people around the place! Hugs to all of you!
5 kommentarer:
Annika!
Kämpa på! Det är en kamp, hårdare än någon någonsin kan föreställa sig. Jag hoppas att du kan dra ifrån monstren, steg för steg för att snart leda så stort det bara går. Jag hejar (självklart) på dig!
Kram från Ulrika
Hej!
Ramlade in på din blogg och det visar sig att jag är ett år före dig! Jag fick mitt bröstcancerbesked den 16 dec 2008. Jag är 35 år gammal och har haft (!) samma sorts bc som du, dvs trippelnegativ!
Ett år senare.... Jag är tillbaka på jobbet, har inga biverkningskänningar från Taxoteren kvar (inga skelettsmärtor!), mensen är tillbaka, håret är tillbaka, kortisonsvullenheten är borta och jag motionerar. Jag springer 4,5 km två gånger i veckan utan att stanna en gång! Det trodde jag aldrig när jag var, där du är nu, för ett år sedan. Då var min kondition noll och jag mådde uruselt.
Vill bara ge dig en extra kick! Det blir bättre, du får tillbaka ditt liv och allt blir bra igen!
Inga metastaser (ta i trä), barnen (jag har två) mår bra psykiskt och ingen har fått några ärr i själen mer än att vi tycker om varandra lite extra mycket, kramar varandra lite extra mycket, lever i nuet lite mer än vad vi gjorde innan!
Jag hade spridning till lymfan (tre lymfknutor). Opereration av vänster bröst och alla lymfknutor i armhålan, tre FEC och tre Taxotere-cytostatika.
Jag håller tummarna för dig! Stor stor kram A-K
bliavmedcancer.blogspot.com
Hejhej
Din hjärna har taggit semester men åter kommer om ett par dagar. Njut av det du orkar just nu och bara vila dig så mycket du kan. Du ska se att du fixar det här också. En uppförsbacke som vi hoppas snart vänder till en ner förs backe. Sköt om dig.
Kram
Kerstin
Jag lovar, din hjärna kommer tillbaka. Det blir bättre och bättre för var vecka. Vilken skillnad idag mot för två veckor sedan. Och jag är väl ca 5 veckor före dig.... :-)
Jättekram
Viktoria
Din hjärna är inte borta den har bara lite semester och det viktigaste av allt din själ ditt hjärta har inte det.En hjärna klarar inte hur mycket som helst utan behöver lite semester ibland inte ens din.....
Kämpa på Annika jag håller på dig
Stora midsommarkramar Agnetha
Skicka en kommentar