JA, dags för krig!!*** YES, time for war!!

Proverna var BRA!!!! Jag är så glad. Jag har noll energi, men proverna var BRA. Tjoho!!
Ringde onkologavdelningen och fick som alltid prata med fantastisk personal: det är så här man mår med tuffa cellgiftsbehandlingar, fatigue... sedan kanske jag har lite svårt att acceptera att jag inte kan vara som vanligt...Tja, det är ju en ganska bra beskrivning av mig he he. Herregud vad glad man kan bli över ett litet provsvar. Nu är det dags för nästa slag i kriget mot Darthcancerelakingarna!! Prinsessan Lea förbereder sig till fullo idag inför morgondagens kamp(se bild. En klenod jag fått låna av en kär vän. Tack Aaron!). Kom igen bara, jag är så redo jag kan bli. Dagen bjuder annars på make up kurs för cancerpatienter- ska bli så roligt- och ikväll är det bokklubbsträff. Ytterliggare en kär vän-Anna- hälsar på ända från USA.****
The test results were GREAT! I am so happy. I have zero energy, but the tests were GREAT! Yeah!! I called the oncology department and as always I spoke to the amazing staff there: this is how you feel with tough chemo treatments, fatigue...and then maybe I have a bit of a hard time accepting that my energy level isn't as it usually is... well, a pretty good description of me, don't you think? he he
My God, that you can become this happy over a few test results. Now it is time for the next battle in the war against the evil Darth cancer cells. Princess Lea is currently busy preparing tomorrow's battle (picture attached. A treasure I got to borrow from a dear friend. Thanks Aaron!). Come on, I am as ready as I can be! Otherwise my day today will offer a make up course for cancer patient- it is going to be so much fun- and a Book Club evening. Anoher dear friend is visiting, Anna, all the way from the US.

Trötter***Sleepy

Snälla energi, kom tillbaka!! Har precis varit på vårdcentralen och tagit blodprover inför torsdagens behandling. Resultatet vet jag imorgon bitti. Efter detta morgonens äventyr måste jag nu sova ett par timmar för att förhoppningsvis orka hämta Max på förskolan i eftermiddag. Jag vill gärna avlasta Per de få dagar jag kan. Dagens positiva: Solen skiner och fåglarna kvittrar. Det är vår i luften på riktigt!!********
Please, dear energy come back!! I have just been to my local doctor to take all the blood tests needed to prepare the next chemo treatment on Thursday. I will know about the test results tomorrow morning. After this morning adventure I need to slepp for a few hours in order to hopefully be able to fetch Max at the preschool later this afternoon. I really want to relieve Per a bit the few days I can. Today's positive thought: The sun is shining, the birds are singing. It is spring in the air!!

Moderskepp*** Mother ship

Prinsessan Lea är trött. Ska hon hinna återhämta sig ordentligt innan torsdagens behandling? Det är den stora frågan just nu. Efter bara en aktivitet under dagen måste hon sova middag, hon har totalt slut på energi, förkylningen vill inte läka ut ordentligt. Viljan finns, lika stark som innan- men kroppen lyder liksom inte. En ganska rälig (skånska som betyder hemsk, otrevlig =) erfarenhet när man inser att de där cellgifterna slår verkligen ut ALLT. Jag räknar ju stenhårt med att de även fullkomligt skjuter sönder cancerceller på jakt efter lämpliga ställen att bygga sina tumörer på. Nej tack, min kropp lär inte bli något nytt Darth Vader moderskepp. Fru Cancer, du valde fel kropp att attackera. Sorry!
En trött prinsessan Lea, javisst- men nedslagen och besegrad, nej- inte alls!*******
Princess Lea is tired. Will she recover in time for the next treatment on Thursday? That is the question of the day. After only one activity/ day she needs to nap, she is totally drained of all energy, the cold wont heal properly. The inner strength is there, as strong as before- but the body wont listen to instructions. A pretty scary experience I must say- that the chemo poison really kills EVERYTHING. I am counting on the poison to fully eliminate all the cancer cells while they are busy searching for new places to build their tumors in. No thank you, my body will not become a new Darth Vader mother ship. Mrs Cancer, you chose the wrong body to attack. Sorry! A tired Princess Lea, yeah sure- but defeated and depressed, no- not at all!

Själavård*** Health care for the soul

Det blir mycket tankar kring livet, döden och ett liv efter detta när man fightas med en så pass farlig motståndare som Fru Cancer. Denna veckans totala energiförlust har väckt många, inte alltid överpositiva tankar. Min kamp är lång och de närmsta 2 åren efter cellgiftsbehandlingarna är en stor risk för återfall. Det har varit tufft att stå emot Herr Ångest just denna veckan (fast stått emot har jag gjort, jag är bara helt slut!). Jag bestämde mig därför att det var dags för lite själavård och livet i allmänhet diskussioner. Jag kontaktade den fantastiska prästen i vår församling (som jag träffade på meditationsmässan för ett tag sedan)- och henne ska jag träffa idag.
Visst är ordet själavård vackert? Att vårda sin själ för att orka kämpa vidare.
*Bild: rosor från vår trädgård i somras
**********************
You have many thoughts about life, death and a life after this when you battle a dangerous enemy such as Mrs. Cancer. This week's total loss of energy has awakened within me many, not always very positive thoughts. My fight is going to be long- the 2 years after chemo are a high risk of relapse. It has been hard not to give in to Mr. Anxiety this week (I haven't given in and it has totally drained me!). Therefor I decided it was time for some health care for my soul and discussions about life in general. I contacted the amazing priest here in Mölnlycke's church (the priest I met at the meditation mass a few weeks ago). I am going to meet her today. The Swedish word för "health care for the soul" is "själavård". It is such a beautiful word (if you have a specific one in Englihs please let me know!).To take care of your soul in order to find strength to continue the fight.
*Photo: roses from our garden this past summer

Har ni sett det?***Have you seen it?

Mitt jävlar anamma alltså?! Det har försvunnit. Ring gärna om ni springer på det- hittelön utlovas. Jag misstänker att tjuven heter Herr Energi. De försvann tillsammans.
Den här jäkla förkylningen förvinner ju inte. Har ni någonsin hört talas om att jag legat däckad i förkylning i 2 veckor?! Nej, just det! Det här är inte ok.
Ja, ja, nu har jag gnällt färdigt. Dagens mycket positiva: Var enbart mamma för en stund när Per och jag hade möte med rektorerna på Max nya skola idag. Han börjar förskoleklass här i Mölnlycke till hösten. Jag var mkt imponerad av föräldrarmötet häromkvällen och så även av det trevliga mötet idag. En resursperson sätts in i Max klass för att stödja honom och personalen med dabetesen. Det känns fantastiskt bra.
Ikväll ska jag dra mig iväg på bio. Detta är ju min sk "må bra" vecka då jag ska göra kul saker...blev lite snuvad på den konfekten denna omgången, men jag SKA orka med bion. Så det så!*****
My kick ass attitude?! It disappeared. Please, call if you find it- ransom is paid out. I suspect that the thief is Mr Energy. They disappeared together. This blooming cold wont go away. Have you ever heard of me being sick with a cold for more than 2 weeks? No, exactly! This is not ok.
Ah well, I am done whining. Today's very positive thoughts: I was only a mum today when Per and I met with the principals of Max's new school. He will begin preschool class (the year after kindergarten) in August, here in Mölnlycke. I was very impressed at their parent meeting the other evening as well as at today's very nice meeting. A recourse person will be put in Max's class to support him and the teachers with the diabetes. It feels great. Tonight I am going to drag myself to the movies. This is my so called "feeling great" week when I am supposed to do fun stuff...didn't work so well this time, did it?! However, I AM going to manage to drag myself to the movie theater. No discussion!

Onsdag***Wednesday

Onsdag. En vanlig onsdag i Cancerland. Piccline omläggning, en förkylning som verkligen inte vill släppa och total utmattning. Orkar bara en "utflykt"/ dag, sedan vila. Suck! Börjar bli lite nervös att min kropp inte ska orka återhämta sig till nästa veckas behandling. Mr Ångest knackar på dörren. Motade tillfälligt bort honom med solsken och vårtecken. Kom igen nu, små fina vita blodkroppar! Vakna!!!!
Dagens positiva: En cancersyster fick väldigt bra besked igår och är så gott som friskförklarad. Är så glad för hennes skull! Visualiserar mig själv där så småningom! =)******************
Wednesday. An ordinary Wednesday in Cancerland. Got my piccline taken care off, have a cold that really doesn't want to let go and I am totally drained. Can only do one thing/ day then I need to rest. =( I am starting to get nervous that my body wont recover in time for next week's treatment. Mr Anxiety knocked on my door. I made him go away with some sunshine and early signs of spring. Come on small, white blood corpuscles! Wake up!!!!
Today's positive thing: A cancer sister of mine had very good news yesterday. She is declared well! I am so happy for her! I am visualising myself in that position eventually! =)

Ta vara på dagen***Sieze the day

Idag fick jag rycka upp mig själv och kämpa för att ta vara på dagen. Är fatigue trött, gnällig och förkyld. Lite Pippi prat till mig själv(fungerar alltid) fick mig att inse att även en gråmulen dag har guldkorn. Att tillåta mig att vila och må bra med det beslutet. Det är kanske första gången i mitt liv det händer! Har lagt in två ordspråk till er idag. Carpe Diem!****
Tody I struggled with siezing the day. I am fatigue tired, whiny and still have a cold. I had to talk to myself in a Pippi Longstocking kind of way (always works). It made me realize that even a gray and cloudy day like today has it's golden moments. To allow myself to rest and to feel ok with that decision- that might be the first time in my life that happens! I have attached two quotes for you today. Carpe Diem!

"It's being here now that's important. There's no past and there's no future. Time is a very misleading thing. All there is ever, is the now. We can gain experience from the past, but we can't relive it; and we can hope for the future, but we don't know if there is one."
— George Harrison

"Yesterday is gone. Tomorrow has not yet come. We have only today. Let us begin."
— Mother Teresa

Söndagsäventyr*** Sunday adventure

Mina hårrötter har gjort så ONT de senaste dagarna. Delar av hårstubben har ramlat av så fort jag rört vid huvudet. Jag visste inte att hårrötter kan göra så ont. Mina är dessutom väldigt starka och envisa av sig... Jag bestämde mig för att idag var dagen kommen då den slutgiltiga rakningen fick utföras. Jag har ju vetat att den skulle komma för eller senare, i mitt fall kom den senare. Tom håret och dess rötter är fighters! =) Det tog mig tre omgångar att raka av hårstubben, jag har (hade) tjockt, gediget hår! Använde Pers raklödder, min rakhyvel och Max humor: "Mamma, kommer det att växa ut en penis på dig nu? Du ser så konstig ut!". Nej, det får vi ju verkligen inte hoppas!... =))))) Så här skallig har jag aldrig varit, inte ens som nyfödd.*****
My hair roots have been extremely achy these past days. Parts of my stubb has been falling off when I've touched my head. I didn't even know that hair roots could hurt that much. In fact, my roots are stubborn and very strong...I decided that today had to be the day to do the final shaving. I knew this day would come, sooner or later. With me it came later. Even my hair and the roots are fighters! =) It took me three attempts to shave the stubb off, I have (had) very thick, solid hair. I used Per's shaving gel, my razor and Max's humour: "Mum, will you grow a penis now? You look so funny!" Eh, no, I certainly will not!Or I hope I wont... =)))) I have never been this bald before, not even as a baby.

Cancer Land

Cancer land är en väldigt ensam plats att resa till. Inget jag rekommenderar. Jag saknar så att få skratta ordentligt, att få vara vanlig och att leva som vanligt.Jag saknar också att få prata med systrar med cancer. Måste ta tag i det idag, att kontakta medresenärer, någon att diskutera cellgifter,mastektomi, lymfödem- någon att skratta åt eländet med ;) Herregud, jag måste skratta ordentligt snart, får ta tag i det också.
Just nu läser jag Lance Armstrongs bok "It's Not About the Bike-My Journey Back to Life". Det skulle lika gärna kunnat vara mina ord (tja, inte biten om professionell cykling då...=) Han beskriver cellgiftshelvetet så här: "...The sickness was in the details, in the nasty aside of the treatment. Cancer was a vague sense of unwellness, but chemo was an endless series of specific horrors, until I began to think the cure was as bad as, or worse than, the disease...But chemo felt like a kind of living death." Tja, det är ju bara att ta sig igenom. Prinsessan Lea är skadad och väldigt mörbultad, och just därför väljer jag att tro att hon fullföljde sitt krig till min fulla belåtenhet där inne i kroppen. Några dagar till av isolering sedan börjar vandringen mot återhämtning.*******
Cancer Land is a very lonely place to be. Nothing I recommend. I miss to laugh out loud, to be ordinary and have the energy to do ordinary things. I miss talking to cancer sisters. Have to do something about that today-need to discuss chemo, mastektomi, lymphedema and laugh at the misery together with equals. Help, I need to really laugh before I go crazy, need to do something about that too.
At the moment I am reading Lance Armstrong's book "It's Not About the Bike-My Journey Back to Life". It could have been my words (well, not the part about professional biking...=) He describes the chemo hell as follows: "...The sickness was in the details, in the nasty aside of the treatment. Cancer was a vague sense of unwellness, but chemo was an endless series of specific horrors, until I began to think the cure was as bad as, or worse than, the disease...But chemo felt like a kind of living death." Well, it is just to get through it. Princess Lea is injured and very achy, and just because of that I choose to believe that her battle inside my body was extremely successful. A few more days of isolation and then I begin to climb the stairs towards recovery.

Mansförkylning***Man Cold

Okej, jag har inte varit riktigt förkyld eller knappt haft en sjukdag sedan mitt första år som färdigutexad förskollärare i juni 1994. Men nu har jag det...jag har en så kallad Mansförkylning, och det är illa. Snälla, ni måste se detta inlägg på YouTube (tack Don! =))
http://www.youtube.com/watch?v=z36NMeJISLo
Tillsammans med att jag nu befinner mig i den infektionskänsliga delen av cellgiftsbehandlingen blir ju inte detta någon hit. Herregud vilket pådrag- man måste ringa till onkologen vid minsta tecken på infektion. Det blev prat om att läggas in på sjukhus... för en förkylning!! Det går utför med Annika Kjeller! Vad ska hända med min självkänsla? Provtagning nere på vårdcentralen (jag är kändis där nu), värdena var under omständigheterna bra. Tjoho! Självkänslan åkte upp igen och nu sitter jag här med snörvlande näsa,nysningar, slemhosta, nada energi och är bara lycklig. Lycklig för att jag kan vara förkylningssjuk hemma. Livet är bra konstigt!********************
Ok, I haven't had a really bad cold or hardly a sick day since I started working as a trained preschoolteacher back in June 1994. But now I do... I have a Man Cold, and it is bad. Please, you have to watch this on YouTube (Thanks Don! =))
http://www.youtube.com/watch?v=z36NMeJISLo
Together with the fact that I am in the "sensitive for infections" part of my chemo, this is not a major hit. Wow, what a machinery I started by calling my nurse at the Oncology Department, (I have to call for any kind of sign of infection). There was even talk about being admitted to the hospital today...for a cold!!! Help, what is happening to Annika Kjeller and her self worth? I had to run some tests at my local doctor (I am a celebrity at that place by now)- tests that- Thank God- were ok considering the circumstances. The self worth went high up again and now I am at home sniffling, flem coughing, sneezing, experiencing zero energy and feeling plain happy. Happy that I am allowed to be cold sick at home. Life is very strange!

Fatigue

Tårarna rinner, kan inte riktigt förklara varför. Tror jag är ledsen för att jag verkligen inte gillar att vara sjuk, att inte kunna eller orka göra det jag vill. Jag har knappt inte ens energi att ta mig uppför trappan till sovrummet för att vila?! Tröttheten är enorm och sjukdomsinsikten slår till med full kraft. Jag är visserligen en canceröverlevare men för tillfället är jag jäkligt sjuk, i cancer. Skit också! Cancer? Var kom det ifrån? Cancer drabbar ju inte mig, väl? Skitsjukdom!
Var nere på vårdcentralen idag och fick min Piccline omlagd, det ska ju göras en gång i veckan. Dagens positiva är alla goa människor jag träffar i vården varje vecka. Jag är så väl omhändertagen. Jag bad idag om att få träffa vårdcentralsläkaren som i december först tog emot mig och remitterade mig vidare till mammografi. Vet ni, henne kan jag tacka för mitt liv! Att jag kom in i tid. Mötet var fullt av tårar från hennes och min sida. Tiden stod stilla och jag grät som ett barn.
Jag känner en stor tacksamhet till livet och att få leva- något som för ett par månader sedan var en självklarhet för mig och som jag nonchalant tog för givet.
Jag är SÅ tacksam för livet!*******************
My tears are falling and I can't really explain why. I think I am sad because I can't identify myself with being sick, not being able to do or have the energey to do what I want to do. I hardly even have the strength to walk up the staris to my bedroom and rest?! I am so fatigue and the insight of my illness strikes with full forse. I am of course a cancer survivor but at the moment I am really ill, from cancer. Crap! Cancer?! Where did it come from? Cancer doesn't happen to me, does it? Crap illness! Went to the local doctor today to do the weekly maintanance of my Piccline. Today's positive/ grateful thought goes to all the wonderful people I meet in the hospital world every week. I am so well taken care off. Today I asked to see my local doctor again that originally in December refered me to the mammogram. You know, I thank her for my life! That I actually made it in on time. It was a meeting in tears from both of us. Time stood still and I cried lika a baby.
I feel very grateful for life and to be alive. A few months back I took life for granted, maybe even a bit nochalant at times. I am SO grateful to live!

Så trött***So tired

Fortfarande lite illamående men värst är att jag är så, så trött. Har dessutom dragit på mig en dunderförkylning de senaste dagarna. Har vilat hela dagen.*************
Still a bit nausious but the worst thing is that I am so, so tired. I have also managed to catch a bad cold these past days. I have been resting all day.

Max 6 år idag***Max 6 years old today

Idag är jag så tacksam över vår goa son som fyller 6 år. Han är en kämpe- min absoluta förebild. Han skrattar minst tusen gånger om dagen och har alltid en lösning eller förhandling till hands på problem och tillfälliga motgångar. Som ni kan se mår han fin-fint igen!! Nu väntar han spänt på när första lösa tanden kommer- "Det ska man ha nu, mamma,en lös tand när man är 6 år!"
Det har ju under min karriär som förskollärare alltid varit min specialité och gåva att jobba med 5-6 åringar (även om alla förskoleåldrar är fantastiska och har sina guldkorn), nu har jag en 6 åring hemma. Underbart! De eviga frågorna "Varför?" "Hur då?" "När?" "Vem?", så intresserad av omvärlden och att inta kunskap och allmänbildning. Grattis på födelsedagen Max älskling!*************************
I am so grateful for our wonderful son Max that turns 6 years old today. He is a fighter- my role model nr. 1. He laughs at least a thousand times/ day and he always has a solution or negotiation to a problem or temporary setback. As you can see he is feeling great again! He is with full excitement waiting for the first tooth to come loose- "That is what you should have now, mum, a loose tooth when you turn 6!"
During my career as a preschool teacher it was my absolute peak to work with 5 and 6 year olds (even though all preschool ages have their golden moments and happenings), now I have a 6 year old at home. Wonderful! The eternal questions of "Why?" "What?" "How?" "When?", so incredibly interested of the world around and to gain and collect common knowledge and facts accordingly. Happy Birthday, Max love!

Skit dag*** Crap Day

Jag tänkte jag skulle beskriva i detalj hur det känns att ha cellgifter i kroppen...
Man precis när jag satt mig vid datorn ropade Per, vi hade en vattenläcka i hallen därnere! Va?! Vattenläcka igen?! Men hur mkt skit kan man ta på en gång? Hjälpsam granne assisterade Per i att riva upp en del av hall och kökstak för att lokalisera läckan, som naturligtvis kom från den helkaklade duschen däruppe. KUL!!!!!! Nu väntar försäkringsbolag och besiktningsman imorgon. Det var bara att glömma att tycka synd om sig själv i cellgiftsdjungeln. Efter tårar och uppgivenhet från min sida kom handlingskraften. Man känner sig själv väl i krishantering vid det här laget. Bara att följa de olika faserna!!
Dagens positiva tankar: 1. Vilken tur att vi inte precis satt in ett nytt kök utan ska börja den renoveringen nu. 2. Nu kan jag ju ändå få in spotlights i hall och kök eftersom vi måste lägga in nytt innertak (vi var inte överens där =) 3.Köksrenoveringen har startat med dunder och brak. Vi blev så förbannade att vi slet ut några skåp på kuppen, Kändes bra. 4. Blir det ett nytt badrum också tro?
5. Solen skiner!!*********************************************
I was planning to describe in detail what it feels like to have chemo poison in your body...I sat down by the computer and heard Per calling my name, we had a water leak in the hallway downstairs. What?! Water leak again?! How much crap can you really handle at the same time? A helpful neighbour assisted Per with tearing down the ceiling in parts of the hallway and the kitchen to locate the leak. Yes of course, it came from the tiled bathroom shower upstairs. FUN!!! Tomorrow awaits a visit from the insurance company etc. I could just forget to feel sorry for myself in the chemo djungel. After I had had a good cry and felt completely depressed for a while I regained my power to act. I know my self very well in the pattern of handling crisis by now! Just to go through the steps!!
Today's positive thoughts: 1. We are very lucky that we haven't renovated the kitchen yet. What if we had a new kitchen to tare apart...? 2. I guess I can have my spotlights in the hallway/ kitchen ceilings now, since we need new indoor ceiling anyway (Per and I didn't fully agree on that before =) 3. The kitchen renovation started today with a big bang. We were so angry that we tore out a few kitchen cupboards as well. Felt good! 4. Will we get a new bathroom as well, do you think?
5. The sun is shining!!

Besök från Mr. Ångest***A visit from Mr. Anxiety

Jaha, så kom han då inatt igen, Mr. Ångest. Vi kontrollerar ju Max blodsocker mitt i natten och efter 03:30 kontrollen kan jag nu inte somna om. De vanliga symptomen för mig på cellgiftsbehandling är tillbaka: illamående, kan inte äta så bra, torra slemhinnor framförallt i munnen, frossa och en hjärna som inte kan fokusera ens på att sova. När tankarna far i mörkret passar naturligtvis Herr Ångest på att dyka upp. Han är slug. Han har med sig fru Cancer och tankar om förlupna cancerceller, behandlingar som inte hjälper och framtida återfall. Vis från förra gångens erfarenhet av nattlig ångest bestämmer jag mig för att gå upp ur sängen direkt och tvinga ner ett knäckebröd, sätta på datorn, surfa om Melodifestivalen finalen, skriva blogg. Herr Ångest grepp avtar så sakta nu, jag börjar visualisera Prinsessan Lea igen, kriget som hon och jag ska vinna. Går tillbaka och läser i bloggen om hur bra det fungerade i torsdags. Ja, just det- vi håller ju på att döda cancerceller, det är därför jag mår så här! Jag är ju Annika- en canceröverlevare!! Nu tänker jag sitta här och läsa inredningstidningar om kök tills Herr Ångest och Fru Cancer är helt försvunna och jag blir sömnig!!******************************
Ok, he came tonight again, Mr. Anxiety. We are up every night to check Max's blood sugar at 3:30am and it is after the check just now I can't go back to sleep. My usual chemo sympthoms are back: nauseous, can't eat, dry mucous membranes especially in my mouth, shivering and a brain that can't focus even on sleep. Mr. Anxiety makes sure he checks in when my thoughts are flying around in the darkness. He is sly. His female company is Mrs. Cancer and her thoughts about smart cancer cells that are hiding, treatments that don't work and future relapses. Wise from the experience of the last time I had an anxiety attack during the night I get up out of bed, force myself to eat a cracker, start the computer, surf and read about the Swedish Eurovision Song Contest final winner and write my blog. The grip Mr Anxiety has on me slowly is letting go now. I am visualising about Princess Lea again, the war she and I are going to win. I read my blog from this past Thursday, remind myself of how the visualisation really worked. Ah, exactly- we are under the process of killing cancer cells, that is why I feel this way! Hey, I am Annika- a cancer survivor!! Now, I am going to sit here and read my interior magazines about kitchens until Mr. Anxiety and Mrs. Cancer completely disappear and I get sleepy!

Visualisation rocks!

Det hjälpte verkligen att visualisera kriget mot cancern. Jag var så mycket bättre mentalt förbered än förra gången. Jag var fruktansvärd rädd sist, men nu har jag ju lite kontroll, vet ju mönstret. Är trött och börjar må illa. Har massor av medicin mot illamående. Lär vara så här en 4-5 dagar. Tog med kameran igen idag- för Max, mig själv och er. =)Vi får se hur aktiv jag orkar vara på bloggen, men jag är vid gott mod. Kram på er alla. Känner ni våren i luften? Hör ni fåglarna sjunga? Om inte, stanna upp och Carpe Diem!********************************************
It really helped to visualise the war against the cancer. I was much more mentally prepared this time compared to the first time. I was really scared the first time, but now I have a bit of control, I know the pattern. I'm tired and I'm beginning to feel nauseous. I have loads of medicin to help with the feeling of sickness. It will be like this for the next 4-5 days. I brought the camera again today- for Max, for me and for you. =) I don't know how active I manage to be on the blog, but you never know, my spirit is good. Hugs to you all. Can you feel that spring is in the air? Can you hear the birds sing? If not, stop everything you do and Carpe Diem!

Krig***War

Prinsessan Lea är redo att möta de elaka Darth cellerna i historiens största slag (eller ja, åtminstone det största slaget sedan förra gången!=))Må kraften vara med mig!
******************************
Princess Lea is ready to meet the evil Darth cells in the biggest battle ever (at least since last time =)) May the force be with me!

Dan före dan*** The day before

Vilo och visualiserings dag. Måste se till att hämta all kraft jag kan inför morgondagens 2:a cellgiftsbehandling (2:a utav 6). Proverna var bra, min kropp har återhämtat sig efter 1:a omgången och behandling nr 2 blir av som planerat. Behandlingarna går ju i 3 veckorsintervaller och de vita blodkropparna måste ju liksom "vara åter på banan" innan man kan stoppa in nytt gift i systemet. Idag ser jag mig min kropp som ett rymdskepp i Star Wars (tack Max, Tack Aaron!=)). Där cancercellerna är Darth Vader och alla hans elaka soldater. Dock vinner ju alltid den goda sidan (!!) därför blir cellgiftet faktiskt godheten själv som springer in i kroppen och utkämpar ännu ett tufft slag. Det är hårda strider, mycket skjutande och explosioner för att hitta de gömda Darth elakingarna. Man blir ju naturligtvis lite skadad och trött efter ett sådant krig, men man återhämtar sig faktiskt! Behöver jag nämna att jag associerar mig själv med Prinsessan Lea? =) (ursäkta vapnet, men jag rustar faktiskt för krig...)**************************************
A day to rest and visualise. I have to find all the strength I can in preparation for my second chemo treatment tomorrow, (second of six treatmetns). The tests were good, my body has recovered from treatment nr 1 which means that nr 2 definitely will happen tomorrow. I am given treatments in an interval of 3 weeks- the white blood corpuscles have to be "back on track" before you can add more poison to the body system. Today I visualise my body as a space ship from Star Wars (thank you Max, thank you Aaron! =)). The cancer cells are Darth Vader and his evil storm troupers. Since good always beats evil (!!), the chemo represents the good side that attacks the evil side by running into my body to fight another tough battle. A lot of shooting and explosions to find the hidden, evil Darth cells. Of course you become a bit tired, injured and beat up from such a battle, but you do recover in the end! Do I need to mention that I associate myself with Princess Lea? =) (sorry about the weapon, but I am preparing for war...)

Vin***Wine

Avslutade en bra dag med några glas rött med Mölnlyckeligan.=) Det kunde varit värre...;))
*******************************************
Ended a good day with a couple of glasses of red wine together with the Mölnlycke girls. =) It could have been worse... ;))

Energi bomb*** Energy boost

Wow. Vilken energi jag fick idag. Jag besökte jobbet. Vaknade och kände att idag verkligen var en bra dag, bestämde mig därför att orka vara social på ABC ett par timmar. Underbart att träffa alla härliga kollegor, föräldrar och goa ABC barn (inklusive Max in action). Max var SÅ glad att äntligen bli hämtad av mamma (så lät det inte innan jul... ;))Här är en skörd av dagens kommentarer från barnen:
"Hi Annika, how is your cancer doing?", "My mum is on your internet all the time!", "Hi! Where have you been all this time?", "Are you finished being sick now?", "I like your necklace, I like your stockings, I like your bag, I like you!", "You are not allowed to wear a hat inside", "Wow, your hair is short. Does it hurt?" =))))))))))))
Om ni inte visste det redan- JAG ÄLSKAR BARN!!!!!!!!!!!!!!!!
Pricken över i:et var brevet som låg i postlådan när jag kom hem- svaret på lung- och bukröntgen: allt ser normalt ut. Alltså inga metastaser i buk och lungor iallfall!!!!!!!! Jag är helt slut men vilken fantastisk dag det blev! Carpe Diem!********************************************
Wow! I got such an energy boost today. I visited work. I woke up and felt that today is a very good day and I decided to manage to be social at ABC for a couple of hours. Wonderful to meet all amazing colleagues, parents and ABC children (including Max in action). Max was SO happy to finally get picked up by mum (that is not what I heard before Christmas... ;)) Here are some of the great comments I got from the children today: "Hi Annika, how is your cancer doing?", "My mum is on your internet all the time!", "Hi! Where have you been all this time?", "Are you finished being sick now?", "I like your necklace, I like your stockings, I like your bag, I like you!", "You are not allowed to wear a hat inside", "Wow, your hair is short. Does it hurt?" =)))))))))))) If you didn't know already- I LOVE CHILDREN!!!!!!!!!!
The topping of the cake (is that how you say?) was coming home and finding a letter in my mailbox- my lung/ abdomen scan answer. Everything looked normal. That means at least no daughter tumors in my lungs or abdomen!!!!!!!! I am totally drained but what a fantastic day it turned out to be! Carpe Diem!

Idag händer det***Today it's happening

Håret trillar faktiskt av!! Bokstavligen trillar! Wow, ganska häftigt på ett konstigt sätt. Jag kan liksom dra av den lilla "stubb" jag har på huvudet, har fullt med kala fläckar. Tror ni jag är glad att jag rakade av håret förra veckan, eller?!! =))Känner mig fortfarande kraftfull och glad efter det äventyret!Inte min grej att hitta klumpvis med hår på kudden eller i duschen...*****************************************************************************
My hair is actually falling off! Literally falling off! Wow, I must say, it is rather cool, in a weird kind of way. I am able to pull out the short "stubbles" (pieces of hair on my head). I'm full of bare spots on my scalp. Do you think I am happy that I shaved it off last week or what?!! =)) I still feel empowered and happy since that adventure! Not my thing to find chunks of hair on my pillow or in the shower...

Star Wars

Idag gick dagen i Star Wars anda. Vi hade släktkalas för Max som fyller 6 år om en vecka och tema var ju naturligtvis Star Wars. Jag får ju min 2:a behandling strax innan hans födelsedag och lär inte vara så pigg, därför firades det idag. En superdag, Max är helnöjd. Och ja, kraften var med oss hela vägen. ;))********************************************************************
Today was a Star Wars day. We had family over to celebrate Max's 6th birthday and the theme of the day was of course Star Wars. Max birthday is a week from now but I will be recovering from my second treatment then and will not be feeling to energetic I guess- the reason why we celebrated today. A great day, Max is very happy and content. And yes, the force was with us all the way. ;))

Fredag!***Friday!

Ännu en bra dag. Jippy!!! Var på Sahlgrenska och fick omlagt min piccline (ska göras varje vecka) och det var väl det som var dagens äventyr typ. ;)) Tack alla fantastiska, fina människor för allt stöd. Kram på er och ha en bra helg.**********************************************************************
Another good day. Great!! I went to the main hospital to get the weekly maintenance of my piccline done. That was today's adventure and all I could handle. ;)) Dear fantastic and amazing people out there- thank you for all your support. Big hugs to you, have a wonderful weekend.

Återhämtningsvecka***Recovery week

Från och med nu är det återhämtningsvecka där mina vita blodkroppar kvicknar till och nybildas (en jäkla tur det=)), innan det är dags för behandling nr 2 den 12 mars. Jag mår helt ok, dock känner jag ju att energin inte är på topp jämfört med före cancerdiagnosen och hjärnan är lite "soggy"- men vad gör det? Jag mår ju bra!! Cellgiftet är ju där för att döda alla små cancerelakingsceller som gömmer sig i kroppen! Efter gårdagens äventyr var jag naturligtvis helt slut idag, men fortfarande glad. Tack för alla uppmuntrande kommentarer här på bloggen, via mail och på Facebook. GI Jane, Sinead O´Connor, Annie Lenox, modell, snygg huvudform... japp, jag suger åt mig superlativen. Väntar bara på att en passande modell agentur ska höra av sig, med ett fett miljonkontrakt. he he*************************************************************************************
This week is recovery week. My white blood corpuscles (think I just learned a new English word...)need to come back to life and create new little friends in my body. On March 12 it is time for treatment nr 2 and then I need a lot of those white dudes in my system. I feel ok even though my energy level isn't the same as pre cancer diagnosis and my brain is really soggy (is that a real word?)- but it doesn't matter, I feel good! I mean, the chemo is there to kill those little evil cancer cells hiding in my system! Yesterday's adventures totally drained me and I was tired today, but still happy. Thank you for all your encouraging comments on my blog, my email and on Facebook. GI Jane, Sinead O´Connor,Annie Lenox, a model, beautiful headshape... yes, I hear you! Big time! =) I am currently waiting for that famous model agency to call, preferably with a million dollar contract. He he

...och av åkte håret***...and off went the hair

Hade tid hos perukmakaren idag för utprovning/klippning av peruk och hjälp med att raka av håret. (notera att solen sken på det snötäckta landskapet från en klarblå himmel...)
Jag bestämde mig för att attackera, att raka av håret innan jag skulle behöva se tussar av det på kudden. Hårsäckarna var ändå döda och det var bara en tidsfråga innan håret skulle trilla av. Det var faktiskt coolt, att liksom "vinna" och hinna före Fru Cancer på något sätt. JAG bestämde när det trillade, inte bara gå och vänta och låta Fru Cancer och Herr Ångest regera. Imorse lade jag full make up (det tog lite tid att täcka alla utslag i ansiktet och mörka ringar under ögonen men det gick!) och kände mig sedan redo att möta mitt nya jag.
Så här är jag nu, gott folk. Den nya Annika- en canceröverlevare! Jag ger er tre variationer 1. med peruk 2. med schal 3. den nakna sanningen, min skalp. Dagens extra positiva tanke: Ni som har känt mig länge vet hur jag i alla år har kämpat med virveln i pannan, även kallad "koslicken". Nåja, nu har jag lugg för första gången i mitt liv. En lugg som stannar där den är!!!!!!!!!!!!!!!!!!! =)))))))))))*****************************************************************************I had an appointment today at the "wig place" to try out/ cut my wig and to shave off my own hair. (please note that the sun was shining from a clear blue sky on to the white wonderland...).
I decided to attack, to shave it off before it fell of my head
and I had to find bits of it on my pillow. My hair was dead anyway and it was just a matter of time. It was actually a cool feeling, to "win in a way" and beat Mrs Cancer to it. I was in charge when the hair fell, I didn't just allow Mrs Cancer and Mr Anxiety to make up the rules of the games all the time. This morning I made a full make up(it took a while to cover the rash in my face and the dark rings under my eyes, but it worked!)and then I felt ready to meet the new me.
Dear all, here I am. The new Annika- a cancer survivor! I give you three variations of me 1. with a wig 2. with a shawl 3. the naked truth, my scalp.
The extra positive thought of the day: If you have known me since I was a child you know how I've struggled with my bangs and that whirl. Well, now I have straight bangs for the first time in my life. And it stays exactly where it is!!!!!!!!!!!!!!!! =))))))))))))))))))))))

Solen***The Sun

När jag vaknade idag så såg det ut så här på min favoritplats hemma (här sitter jag ofta nuförtiden). Den badade i solljus!Fåglarna kvittrade (tjoho, de har flyttat tillbaka till Sverige!) och tro det eller ej, men man anar våren i luften! Underbart! Man kan faktiskt inte annat än att bli glad. Jag ska se till att få riktigt mycket sol på näsan och frisk luft i lungorna idag. Dessutom sov jag gott hela natten, som ett barn. Det är första gången på flera år jag sovit så gott! Idag ska jag verkligen följa mitt motto Carpe Diem och befinna mig i denna känsla av glädje så länge det bara går.*********************************************
When I woke up this morning this was the first thing I saw. My favourite place at home (I spend a lot of time there these days) was bathing in sunlight.The birds were singing (yeah, they finally moved back home to Sweden!) and you could feel that spring is in the air! Wonderful! There is no other emotion than true happiness! I am going to make sure that I today get plenty of sun on my nose and fresh air in my lungs. I also slept like a baby all night, for the first time in years! Today I am really going to follow my quote Carpe Diem and stay in this emotion of happiness for as long as possible!

Vem är jag?***Who am I?

Vaknade idag med en konstig känsla. Jag är fortfarande arg för att jag är sjuk, men idag blandades det upp med lite ledsamhet. Ledsen för att inte vara som vanligt, ledsen för att inte orka eller kunna jobba, ledsen för att hjärnan är som kall gröt, ledsen för att vara sjuk. Vem är jag egentligen? Tja, jag är ju Annika- en canceröverlevare! ;))
Sedan plockade jag fram dagens tacksamhetstankar. Jag är så tacksam för att jag jobbar med och omkring barn, tillsammans med fantastiska pedagoger. Idag går min tacksamhet till alla er kära kollegor och chef på ABC som gör ett fantastiskt jobb med barnen, vår framtid! Det är en sann välsignelse att få jobba med människor som verkligen bryr sig om våra barn och som med sitt professionella kunnande gör dagen för barnen lärorik, rolig och stimulerande. Jag sitter ju här nu som mamma (Max går på ABC för er som inte vet) och kan inte vara delaktig, men Max håller mig uppdaterad. =) Jag kan lämna över ett barn med nyupptäckt diabetes och känna mig totalt trygg som förälder!! Han är väl omhändertagen! Tack för att ni finns, kollegor!
Citat från Max: "Mamma, när du tappar håret så blir det rättvist eller hur? Du har inget hår och kommer sist, pappa kommer mitt emellan och jag vinner !" he he (till saken hör ju att Per har inte så mycket hår och Max är väldigt glad för att han själv äntligen kommer att ha längst hår i familjen Kjeller...=))*************************************************************************
I woke up with a strange feeling. I am still angry because I am sick, but today a bit of sadness mixed up the angry emotion. I am sad because I'm not normal, sad because I can't work (to tired and not allowed), sad because my brain is like cold porridge, sad to be sick. Who am I? Well, I am Annika- a cancer survivor! ;))
After a while I fetched my daily gratitude thoughts. I am so grateful to work with and around children, together with fantastic teachers. Today I am grateful for you, dear colleagues and director at ABC! Your work performance with the children- our future- is amazing! It is a blessing to work with people that really care about our children and with your professional knowledge make sure that the children's day is fun, stimulating and full of learning. As a mother (for those of you that don't know, Max attends ABC) I can't really take part at the moment but Max keeps me updated. I can hand over my child, with a new diabetes diagnosis, in the hands of the teachers and feel completely safe during the day. He is well taken care of! Thank you, dear colleagues!
Quote from Max: "Mum,this is super fair, don't you think? When your hair is gone you will be last, dad in the middle and I will be first!" he he
(well, as you know Per doesn't have much hair and Max is thrilled that he himself finally will have the longest hair in the Kjeller family... =))