Examensdag*** Graduation Day

En egentidshelg för Per som han är så otroligt väl värd. Han åkte till Danmark och jag fick hjälp av mamma och Courtney och Billy. Tack snälla!
Idag är en stor dag- Dinosaur Class Graduation! Max tar examen från förskolan, ABC Preschool eran närmar sig sitt slut med stormsteg! Det var en mäkta stolt Dino Max som åkte iväg imorse. =)***
Per had some time for himself this weekend, very well deserved. He went to Denmark. I got help from my mum and Courtney and Billy. Thanks a milion!
Today is a big day- it is Dinosaur Class Graduation day! Max graduates from preschool and the ABC preschool era has soon come to an end! It was a very proud Dino Max that went to school this morning. =)

Snart över?**'Soon Finished?

Själavård x 2 idag. Först ett fantastiskt långt och härligt telefonsamtal med cancersyster Elisabet. Tack kära du!!! Det värmde gott.
Sedan en avtalad tid för själavård med "min" underbara präst.
Cancerångestmonstret bär man liksom på ryggen konstant, det gäller att såväl bemästra det som att bejaka det. Själavården är oumbärlig för mig.
Visst är mina behandlingar snart avklarade, men vet ni, cancerångestmonstret lär hänga med många år framöver, som en ryggsäck som inte går att ta av! Att som många säger till mig att allt snart är över, det ska väl bli skönt? Eh, över? Sällan! Det har bara börjat, så snälla, säg inte till mig att det är över! Ok?!
Jag är livrädd för de kommande åren. Varenda smärta i kroppen kommer att väcka en undran om det är metastaser, om en liten cancercell lyckats överleva cellgiftet (vilket det tyvärr har visat sig att trippel negativ celler kan).
Det är detta själavården handlar om, att inte blunda för verkligheten och att hitta verktyg för de kommande åren. Operationen och de 6 cellgiftsbehandlingarna var bara början... Betyder det att jag inte tänker positivt? Absolut inte!! Men jag är också realist. Det ena behöver ju inte utesluta det andra om ni förstår vad jag menar?***
Health care for the soul x 2 today. First a lovely, long phone conversation with my cancer sister Elisabet. Thank you, dear! That was a true healing process.
Then an apointment with "my" wonderful priest.
I carry the cancer-anxiety-monster on my back all the time. I have to master it as well as accept it. The health care for the soul is indispensible to me.
Sure, my treatments are almost over- but do you know what? The cancer-anxiety-monster will follow me many years to come,like a back pack I can't put down! Many people tell me that it's soon over and that it will be a great feeling. Eh, great feeling? No way! This is just the beginning, so please don't tell me it is over. Ok?!
I am scared to death when I think of the years ahead. Every time I will exprience an ache somewhere in my body I will think it is the cancer that has returned. That one cell survived the treatment (which sadly is a common case with triple negative cancer).
This is what the health care for the soul is all about- to open your eyes to reality and to find tools for the years ahead. The surgery and the 6 treatments were only the beginning...Does that mean that I am not a positivt thinker? No, not at all!! But I am also realistic. One thing doesn't have to exclude the other if you understand what I mean?

Vanlig Mamma*** Ordinary Mum

Idag trotsade jag Fru Cancer, tröttheten, förkylningen och biverkningar. Jag följde med Max på den sista stora utflykten på förskolan för hans del, till Universeum. Jag var en helt vanlig mamma, Max var så glad! Våren blev ju inte som vi tänkt oss... och jag är så glad att jag klarade av dagen. Jag är fantastiskt stolt över mig själv och imponerad att jag lyckades samla krafterna ett par timmar. Det var knappt jag kom hem... jag sov hela eftermiddagen och jag får antagligen betala dyrt för det imorgon. Men vet ni vad, det var värt varenda sekund!!***
Today I challenged Mrs Cancer, the tiredness, the cold and the side effects. I volunteered for a few hours to go with Max and his class on their last, big preschool outing this term, to Universeum (Science center). I was an ordinary mum and Max was so happy! The spring term didn't turn out as we originally planned it... and I am so happy I managed to come along to one of the outings at least. I am incredibly proud of and impressed by myself that I found a way to collect some strength to do this. I hardly made my way home...I slept all afternoon and I probably have to pay for it big time tomorrow. But, you know what? It was worth every second!!
Me and Max in the rainforest

Förkylning***Cold

En ny förkylning har letat sig in i min kropp. Det måste ha varit en lätt match eftersom immunförsvaret är något(!) försvagat. En ny, trolig infektion vid picclineingången upptäcktes idag på vårdcentralen. Näsblod gånger 10... puh, jag börjar bli van. Segt är det nu!
MEN idag är jag tacksam för att leva. Tacksam är jag också för mitt nyaste vapen i detta krig, en Grönsaksjuicer. Nu gör jag nyttiga "cancer dödar" juicer så det står härliga till om dagarna! =))***
A new cold has found it's way into my body. A piece of cake I guess since my immune system is a bit(!) weakened these days. A new, possible infection at the piccline entrance in my arm was spotted at the local doctor today. Nose bleed times 10... phiew, I am used to these things now. Will it ever stop?
BUT today I am grateful to live. I am also grateful for my latest weapon in this war, a veggie juicer. I am mixing "cancer killing" juices all day long! =))

I Nöd och Lust***For Better and For Worse

Äktenskapet. Inte trodde väl Per och jag när vi gifte oss att det där ordet "nöd" skulle komma att spela så stor roll i vårt äktenskap. Nu är vi verkligen i nöd och i nöden prövas ju vännen, äktenskapsvännen.
Jag önskar så att jag kunde avlasta Per mer ibland. Det kan inte vara lätt att vara anhörig till en svårt sjuk person, ja faktiskt två sjuka personer i hans fall. Allt det vardagliga arbetet ligger ju dessutom på honom de dagar jag inte orkar (och de är tyvärr många). Fru Cancer och jag brukar ha våra diskussioner om att livet kan ju inte bara bromsas för att man är sjuk- jag är fortfarande mamma och fru. Lite värdighet vill jag ha kvar till att vara just det, en stötta för min man som försöker med all kraft segla detta skepp i hamn, genom en hyfsat kraftig storm!
Vi hjälps åt, dag för dag, timme för timme. Det finns inget annat än att segla tillsammans annars går vi under. Vår kommunikation är bättre än någonsin =). Det blir nog så när man tvingas diskutera innebörden av "tills döden skiljer oss åt" istället för trivialt vardagsgnabb.
Idag har vi varit på Max allra sista kvartsamtal på förskolan, till hösten börjar han skolan och förskoleklass. Lille Baby Kjeller börjar bli stor! =)***
Marriage. Per and I had no idea when we got married that "for worse" would be such a central part of our marriage a few years down the road. We are kind of in the middle of "for worse" and it is a test of our loyalty and trust for each other.
I wish I could relieve Per more than I am able to. It must be difficult to be the other, healthy person in this marriage. Standing next to not only one, but two seriously ill family members. And besides, all the daily work around the house is on him the days I don't have the strength to help out (and sadly that is often). Mrs Cancer and I have our discussions about this, that I am not ok to put my life on hold just because I am sick. I am still a mother and a wife. I wish to keep a little dignity to be that mother and wife, to support my husband when he tries to sail this ship home through a major storm! We help each other, day by day, hour by hour. There is no other solution for us than to sail the ship together. Our communication is better than ever =). I think that when you have to have "until death do us apart" discussions, well, then all the ordinary nagging discussions become just not important.
Today we have been to Max's last parent-teacher conference at preschool level. In August he will start school. Our Baby Kjeller is growing up fast! =)

Frances Fatigue...

...har varit framme igen. Luften gick ur mig efter helgen och energinivån har varit på absolut noll. Har inte ens orkat ta fram mat idag. Är ju inne i den infektionskänsliga perioden och undrar om saknaden av de små vita blodkropparna har någonting med detta att göra? Frances Fatigue är ganska tydlig med sitt budskap-VILA!!!!! Jag kan inte göra något annat, hur mycket jag än skulle vilja. Hon är en envis dam med en mycket stark åsikt.
Dagens positiva: Helt plötsligt ikväll stod våra härliga granne Ingrid här och ville putsa våra fönster! Tack för den fantastiska överraskningen! =))***
...has been here on a visit again. After the weekend my energy level is back to zero. I haven't even been able to find strength to eat. I am in the infection sensitive phase at the moment. I wonder if the lack of my small, white blood corpuscles has got something to do with the tiredness? Frances Fatigue is pretty straight forward with her message- REST!!!! I can't do anything else even if I wanted to. She is a stubborn lady, very opinionated.
Today's positive: This evening, all of a sudden, our lovely neighbour Ingrid came to clean our windows! What a wonderful surprise! =))

Min familj***My Family

Jag är så tacksam för min fina, härliga familj. Själen har fått må så bra hela helgen (kroppen bryr vi oss inte om just nu). Per och Max är underbara, de får mig att skratta och må fantastiskt. Imorse sjöng vi all tre allsång till en gammal klassiker "Han satte foten i en potta". Sedan dansade vi till tonerna av "Big and Chunky" från filmen Madagaskar. http://www.youtube.com/watch?v=xufDtcS1b4w
Mina älsklingar har fått mig att skratta åt och acceptera eländet att svälla flera storlekar på ett par dagar. Tack gode Gud att vi har samma humor och positiva livssyn. Jag älskar er!***
I am so grateful for my beautiful, amazing family. My soul has been feeling good the entire weekend (my body is not a subject for discussion at the moment). Per and Max are wonderful, they make me laugh and feel fantastic. This morning all three of us sang together out loud to a Swedsih old song. Then we danced to a song from the movie Madagascar, "Big and Chunky". http://www.youtube.com/watch?v=xufDtcS1b4w
My darlings have made me laugh at and accept the horrifying fact that I've gained more than one clothes size the past few days. Thank you dear God that we all have the same sense of humour and a positive view on life. I love you!

Pusselbit*** Piece of A Puzzle

Mitt inre är lugnt, min själ fick vård idag.
Alla tankar och känslor får i sakta gemak läggas på plats likt bitarna i ett pussel. Pusslet rivs ju upp mellan besöken, men varje gång jag går därifrån är pusslet helt och hjärtat lättare. En ny vy av pusselbilden ger sig så sakteliga till känna- bilden av mig.***
My soul was taken care off today. Piece and calmness are the feelings at the moment.
At the Helath Care For The Soul appointments my thoughts and emotions find their way home, just like pieces in a puzzle. The puzzle gets jumbled up between the appointments. However every time at the end of my visits the puzzle is complete again and my heart is not so heavy. A new image of the puzzle scenery is slowly getting unveiled- the image of me.

Fantastiskt Nätverk***Fantastic Network

Jag har ett fullkomligt fantastiskt nätverk runt omkring mig!! Familj, vänner- gamla och nya, cancersystrar,grannar, bekanta, sjukvårdspersonal etc... Jag vill ge er ett stort TACK och all min kärlek. Ni lyfter mig de dagar jag har det så svårt. Idag var en sådan dag. Min kropp har svällt nu- av gifter och kortison- och jag känner inte igen mig själv alls. Jag tycker jag ser cancersjuk ut ;))
Tårarna sprutade imorse. Då tog Josefina med mig och handlade blommor till vår trädgård. Sedan planterade hon dem och klippte gräsmattorna bättre än vi själv skulle ha gjort! På vårdcentralen fick Agneta mig på bättre humör till slut, mycket trevligt prat blev det och faktiskt också en picclineomläggning. En härlig cancersyster från Skåneland ringde och halleluja vad skönt det var att få prata av sig med någon som förstår. Dagen avslutades med att Elisa och Faye kom till Mölnlycke för att lära mig använda lösögonfransar+ ge full make up. Wow, vad smink kan göra! Tom peruken fick vara med på ett hörn. =) Tack snälla, snälla ni. Jag lade mig med lättat hjärta och ett leende på de röda (!) läpparna.***
I am surrounded by an incredible network of family, friends-old and new, cancer sisters, neighbours, acquaintances, medical staff etc...I would like to say THANK YOU and give you all my love. You lift me up on the difficult days. Today was such a day. My body has swelled up now- from the chemo and the cortison- and I don't recognise myself at all. I think I look like I have cancer ;))
I cried so much this morning. Josefina then decided to bring me with her to buy flowers for our garden. Later she planted them and moved our lawn, better than we normaly do it. At the local doctor Agneta eventually managed to make me feel so much better by chatting and we also managed to maintain the piccline. A wonderful cancer sister from south of Sweden phoned. Halleluja, it felt good to talk to someone that really knows what you are going through. Elisa and Faye visited in the evening with the purpose to teach me how to use false eyelashes+ a full make up. Wow, make up can really perform miracles!Even my wig got to join us for a while! Thank you so, so much. I went to bed with a lighter heart and a smile on my red (!) lips!

Viktig vila***Important downtime

Igår var en så ledsam dag. Solen sken, barnen på gatan var lediga och så glada, gräsklippare hördes högt och lågt och det var riktig sommarvärme. Allt det påminde mig om hur sjuk jag är och att jag faktiskt inte vet om jag någonsin får ta del av detta som frisk igen. Det är inga "tycka synd om" tankar, det är cancervardagstankar. Jag tror att cancersystrar förstår vad jag menar. Att inte orka med det vanliga livet gör mig oerhört ledsen. Men så kom Per hem med ett bokpaket jag beställt "The Cancer Fighting Kitchen" av Rebecca Katz. I den fantastiska kokboken hittade jag följande visdomsord "Be kind to yourself. Remember that you and your body need to heal and recover. The downtime you need is more important than the "up time" you want to get back to." Ty H, cancer survivor
Jag har haft så svårt att acceptera mitt behov av denna vila, som svårt sjuk patient. Jag har varit så arg på mig själv för att jag inte orkat delta i det vardagliga livet och inte alls varit snäll mot mig. Från och med idag ska jag vara snäll mot mig själv, acceptera vilan och se den som ett led i återhämtningen istället för som ett bevis på min sjukdom.***
Yesterday was a sad day. The sun was shining-it was a warm summer day, the children were playing and laughing, gardening took place all over the neighbourhood. All of it reminded me of how sick I am and the fact that I don't know if I ever will be a part of it well and healthy again. That is not a "feel sorry for me thought", that is an ordinary cancerland thought. I think that my cancer sisters know exactly what I am talking about.
To not have the strength to participate in the ordinary life makes me so sad.
But then Per arrived home and he had fetched a book delivery for me. "The Cancer Fighting Kitchen" by Rebecca Katz. In that fantastic book I found this quote:
"Be kind to yourself. Remember that you and your body need to heal and recover. The downtime you need is more important than the "up time" you want to get back to." Ty H, cancer survivor
I have had a difficult time to accept my need for this down time during this journey, as a seriously ill patient. I've punished myself for not being able to participate in the ordinary life and I haven't been kind to myself at all. Starting today I will be kind to myself, accept my need for downtime and view the downtime as a part of recovery instead of as a proof of my illness.

Kortslutning***Short Circuit

Kroppens alla system har kortslutits verkar det som. Magen ger upp, slemhinnorna bråkar i mun/hals/ögon, svampinfektionen är tillbaka på tungan trots medicin, huden är torr som fnöske och spricker, naglarna ser ut som de kommer direkt ur en skräckfilm, hjärnan hänger absolut inte med, knäna känns som de ska gå av och skelettet påminner mig om små söndriga piprensare. Vad var det nu jag skulle komma ihåg med allt detta? Ja just det, det tar bort cancern också. Måste komma ihåg det...måste komma ihåg det...tar bort cancern, måste komma ihåg det...måste...***
It feels like I have a short circuit in every system in my body. My stomach gives up, my mucous membranes eyes/throat/mouth are evil to me, the yeast infecton on my tongue is back even though I eat medicin for it, my skin is dry and cracks, my nails look like something out of a horror movie, my brain doesn't follow anything at all, my knees feel like they are about to snap and my skeleton reminds me of small, broken pieces of pipe cleaners from an art project. I was to remember something about all this? Ah, it removes the cancer as well. I have to remember that...have to remember that...removes the cancer, I have to remember that...have to...

Flytande drömmar*** Floating Dreams

Vilken natt! Smärtan togs visserligen bort ett par timmar av den nya, enda, fina, lilla, starka tablett jag tog...men jag har inte sovit en blund. Mardrömar, konstiga drömmar, svävande upplevelser och oro. Jag lär inte bli någon tablettmissburkare... finns inte en chans att jag äter så starka saker igen. Fy! Åh, denna smärta och biverkningar går mig på nerverna. Idag klagar jag och faktiskt, med all rätt! Skit!***
What a night! I took one, new, small, very strong pain tablet before bedtime, and sure enough it took away the pain for a few hours but I didn't sleep at all. Instead I suffered from nightmares, weird dreams, floating experiences and anxiety. Well, I will never become dependent on pain killers, that's for sure...there is no way I will ever eat something like that again! However, this pain together with the chemo side effects are driving me crazy. Today I am complaining and I have the right to do so! Crap!

Jag har en dröm...*** I have a dream...

...om att få bli frisk. Jag vet att vägen är oerhört lång att vandra, behandlingar, cellgiftstabletter i ett år och sedan vänta (?) en 3-4 år på de magiska orden "Cancern är borta. Den kom aldrig tillbaka! Du är frisk." Men det är min dröm och mitt absoluta mål. Jag kan se den dagen framför mig i min visualiseringsprocess. Jag ska bli frisk.
Idag är jag tacksam över att kunna vara uppe och röra på mig överhuvudtaget.Att faktiskt kunna gå nerför trappan och koka te, att kunna duscha, att kunna böja mig ner, ta på mig kläderna etc. Den 90-åriga kroppen tar sig raskt till yngre nivåer med starka smärtstillande tabletter. Tack för dem. =) Det hjälpte nog också att sänka cellgiftsdosen gissar jag.
Låter det konstigt om jag säger att Fru Cancer på ett konstigt sätt faktiskt hjälpt mig att öppna upp sidor, dimensioner och styrkor hos mig själv jag inte hade en aning om att jag bar på? För första gången i mitt liv är min bästa och uppmuntrande vän "JAG SJÄLV"!
Jag gillar "JAG SJÄLV". Ser fram emot ett friskt liv tillsammans med henne!***
...about getting well and healthy again. I know that it is a long road to travel-treatments, chemo tablets for a year and then wait (?) another 3-4 years to hear the magic words: "Your cancer is gone. It never returned and you are declared well!".
But that is my dream and my ultimate goal in my visualisationprocess. I am going to get well.
Today I am grateful to be able to be up and moving around at all. To be able to walk down the stairs and make a cup of tea, to be able to take a shower, to bend down, to get dressed etc. The 90 year old body is rapidly moving to younger levels with the help of strong pain killers. Thanks for them. =)I guess it helped to lower the chemo dose as well.
Does it sound strange if I say that Mrs Cancer in a wierd kind of way has assisted me in opening up inner parts, dimensions and strengths within myself I had no idea I carried around? For the first time in my life my best and encouraging friend is "MYSELF"!
I like "MYSELF". I am looking forward to a long and healthy life with her!

Sluga Sprutan Orm***Sneaky Snake Syringe

Just det ja, skelettvärken kom ju från den benmärgsstiumlerande sprutan som jag ska ta dagen efter behandlingen. Det hade jag glömt att det var den som orsakade det lilla helvetet. Jag trodde jag hade lite mindre värk denna gången... Tji fick jag. Men Sluga Sprutan Orm- jag bad om mycket starkare smärtlindring denna omgången. Så, 1-0 till mig och Prinsessan Lea!! ***
Ah, the bone marrow stimulating syringe I am taking the day after the treatment is the one causing my skeletton pain. I had forgotten what exactly caused that intense experience. I just thought I had a bit less pain this round... I was tricked big time! But Sneaky Snake Syringe- I asked for much stronger pain killers this time. So, 1-0 to me and Princess Lea!!

Behandling***Treatment

Det är fascinerande hur fort giftet verkar i kroppen. Bild nr 1 är precis innan, bild nr 2 är under pågående behandling ca 15 min efter start och jag är redan däckad och bild nr 3 är Max bild av sin mamma. En bild som värmer. En yrkesskicklighet jag besitter som förskollärare är att läsa av barns teckningar, speciellt barn som har det svårt eller inte mår bra. Denna bild talar om för mig att mitt barn ser mig som glad, medicinen hjälper bröstet (som ju är/var sjukt), därför har han valt att dra slangen dit och dessutom har han fått med detaljerna att jag bar kjol idag, inget hår har, att mina ögon är blåa. Medicinen är exakt avbildad! Från dropp-påsar till ställning. Ett barn som faktiskt mår bra mitt i tragiken. Jag och hans psykolog är överens. =)
Min cellgiftsdos är minskad eftersom jag fick så många biverkningar förra gången- det påverkar dock inte cancerdödareffekten. Att reagera starkt på cellgiftet är bra, när celler (även de bra) slås ut är det ju ett bevis på att det fungerar. Jag har dessutom fått starkare smärtlindring. Timme för timme nu kan jag känna giftet verka: Händerna torra som fnöske, naglarna har fått bruna fläckar, trött, en dimma har lagt sig över hjärnan och jag börjar få led/muskelvärk. Jag kan ta det, bara det dödar Fru cancer och hennes medhjälpare!***
It is fascinating how quickly the poison travels into the body.Photo nr 1 is minutes before the treatment, photo nr 2 is during the treatment aprox 15 mins after it began and I am already knocked out and photo nr 3 is Max's drawing of his mummy. A drawing that makes me feel relieved. One of my skills as a preschool teacher is to interpret children's drawings, especially children not feeling well for one reason or the other. This drawing tells me that my child views me as a happy and smiling person, the chemo helps my breast (that was ill)- that's why the tube goes to the breast not to the arm, and he drew the details of me in a skirt, I have no hair and my eyes are blue. The chemo bags are drawn exactly how they looked! This is a child that feels good even though he is in the middle of a very tragic situation. I agree with his psychologist. =)
My chemo dose is lowered since I got so many side effects last time- however it will not affect the ability to kill the cancer cells. To react strongly on the chemo is good, when normal cells die it is a sign that the chemo works. I have recieved stronger pain killers as well. Hour by hour now I can feel the poison invade my body: extremely dry hands, brown spots on my nails, tired, a fog cloud over my brain and the joint/ muscle pain creeps in. I can handle it as long as I know it kills Mrs Cancer and her assistant cells!

Skratthealing***Healing by laughter

Jag hittade prinsessan Lea imorse och min visualisation och förberedelserna för cancerkriget kunde börja. Bättre sent än aldrig. Jag fick nämligen vakna upp till en fantastiskt bra dag. Inga smärtor, bra aptit, sovit gott, ja jag var helt enkelt mitt nygamla själv idag. Väldigt trevligt! Det måste ha varit skratthealingen som pågick på grannträffen igårkväll som gav utslag. Vi skrattade till sent in på natten =) Tack snälla ni för att ni ordnade detta när ni vet att jag behöver det så väl inför morgondagen!
Imorgonbitti kl 08.30 är det dags. Japp, jag är rädd men min fantastiska familj följer med mig, både Per och Max. Max har lovat att hålla mig i handen. Jag är ju mest rädd för vad som kommer efter, inte just själva behandlingen. Jag klarar detta också, det måste jag. Det är ju krig, ett krig jag tänker vinna! Lea samlar sina trupper, proviant och information. Jag tror hon är så redo hon kan bli!
Notering: Jag letade bland gamla foton på mig själv idag. Foton som representerar mig och som jag känner verkligen är jag. De enda två jag kände att jag verkligen kunde relatera till var mina alter egon Trolla och Santa Fairy...De två har funnits med sedan början av förskollärarkarriären. Ytterliggare en sådan där intressant sak att fundera på. Vad kan nu det betyda? Fotot av Santa Fairy togs dagen innan denna resan började. Jag var ovetandes väldigt sjuk då med cancer rasande i kroppen. Jag hade så fantastiskt roligt den dagen dock!***
Princess Lea was found early this morning and the visualisation and the preparation for the war process could finally begin. Better late than never. I woke up to a fantastic day. No pain, good appetite, slept well, I was my old/new self today. Very nice! Healing by laughter must have been the trick. We laguhed all night (very late) at the neighbour ladies night yesterday. =) Thank you so much for thinking of me and arranging this, I guess you knew how much I needed it before tomorrow!
Tomorrow at 8:30am I will begin the treatment. Yes I am scared but my wonderful family will come with me. Both Per and Max. Max has promised to hold my hand. I am not really scared for the actual treatment, it is what is coming afterwards that frightens the hell out of me. I can do this, I must. It is war, a war I am planning to win. Lea is gathering her troups, food, necessary supplies and information. She is as ready as she can be!
Note: I was searching among old photos of myself today with the aim finding a photo that I now after the cancer diagnosis can relate to as truly me. The only two photos giving me that vibe were my alter egos Trolla and Santa Fairy...They have been with me since the beginning of my preschool teacher carreer. This is another interesting view point to add to my meditation and thinking sessions. What does this mean? Besides, the photo of Santa Fairy was taken the day before this journey began. I was (without knowing) actually very sick with cancer rampaging in my body. I had so much fun that day though!!

Söker efter Lea***Searching for Lea

Måste hitta prinsessan Lea! Det är dags igen, på fredag. Imorgon börjar jag pumpa in kortison i kroppen. Denna omgången fick jag 2 ok dagar- bitter? Ja lite. Det blir tuffare och tuffare och slutet av behandlingarna har aldrig varit längre bort. Efter att ha pratat med cancersystrar inser jag att jag hittills haft en enorm tur med bra värden och bra dagar! Var ska det sluta? Förhoppningsvis cancerfritt. Priset för överlevnad är högt inser jag.
Mina två ok dagar bestod av tandläkarbesök på rätt dag och tid =), psykolog möte, möte på Max nya skola och en träff med Max läkare på diabetesmottagningen. När jag drog hela historien sedan januari för psykologen började hon nästan gråta. Jag tänkte: "Varför gråter hon?" Så starkt är min försvarsmur att jag först inte förstod att det var för min skull hon var ledsen. Den muren bryter jag ner i bitar då och då. Nu har jag insett att jag behöver hjälp att riva den och faktiskt få lov att lämna den starka Annika någon annanstans. Den rädda, ledsna och faktiskt arga Annika måste få utrymme ett tag. Läskigt.
Jag ska avsluta dagen med en grekisk sallad och ett glas vin tillsammans med alla damerna på gatan. Fantastiska människor, tack för det!!***
I have to find princess Lea! On Friday it is time again. Tomorrow I have to begin to pump cortison into my system. This round of chemo I got 2 ok days. I think I am a tiny bit bitter. The treatments are getting tougher and tougher and the end of my treatments have never seemed so far away as they do now. I've been extremely lucky though feeling they way I have, I realised after speaking to cancer sisters. Where is it going to end? Hopefully cancer free. The prize for survival is not cheap.
My 2 ok days consisted of a dentist visit on the right time and day =), psychology appointment, a meeting at Max's new school and an appointment with Max's diabetes doctor.
When I told the psychologist my story since January she almost cried. I thought: "Why is she crying?" That is how strong my defense brick wall is- I didn't understand at first that it was because of me she was sad. I am breaking down the wall in small pieces from time to time. I have realised however that I need to brake it down comlpetely and leave the other strong Annika behind. The scared, sad and at times very angry Annika must get a chance for a while. Scary!
I am going to end my day with a greek salad and a glas of wine with all the ladies on our street. Wonderful people, thank you for that!

Hjärnfunktion***The Brain's Function

Min hjärna fungerar inte som den ska, eller som den brukade fungera pre cancer. Allt är relativt, det kanske är en positiv sak?! =))
Vaknade till en stressig måndag morgon. Hade glömt bort att jag hade en tidig tandläkartid, 07:50. Stressade iväg till stan (jag tåler ingen stress, positiv eller negativ, alls nuförtiden), parkerade och kom faktiskt i tid till tandläkaren...Bara för att upptäcka att tiden är imorgon, tisdag. Suck, jag som alltid har haft järnkoll på sådant! Och då ska ni veta att jag dubbelkontrollerade almanackan innan jag körde och i den står det tisdag men jag fick det till måndag. Ja,ja. Gillade läget och bestämde mig för att när jag gråtit färdigt (stackars tandläkare!) ta mig en frukost på stan. När jag kom hem och öppnade mailen fick jag veta att jag hade vunnit ett presentkort på Lindex. Det vare en rimslogan jag skrev för några veckor sedan. Så summa sumarium, den kreativa delen av hjärnan verkar fungera bra, eller tom bättre! Är det ett tecken att lyssna till tro? Jag är helt slut, behöver sova en stund.***
My brain doens't function as it is supposed to, or at least as it used to function before the cancer diagnosis. Maybe that is a positive thing?! =))
I woke up to a stressful Monday morning. I had forgotten about my early dentist appointment at 7:50am. Rushed in to the city, (I can't handle any kind of stress, positive or negative, these days), found parking and made it on time...Only to find out that my appointment is tomorrow, Tuesday. Oh no, I have always had an ability to keep these things correct in my head. Always. I even checked the calendar before I left and saw Monday when it really says Tuesday. Well, well.
After I finished crying (poor dentist!)I decided to eat breakfast at a nice place in the city. When I got home and opened my Inbox I had received an email from Lindex, a Swedish clothes store. I had won a contest of theirs and will receive a gift card shortly. It was a rhyming advertising slogan that I wrote a few weeks ago.
So I guess the creative part of my brain works really well or even better! This is a sign to listen to, isn't it?
I am drained, need a nap!

Blåbär***Blueberries

Jag är rädd. Rädd för den aggressiva cancer jag har, trippel negativ. Bestämde mig idag för att ta mig igenom vattenfallet av tårar och försöka hitta en enda positiv infallsvinkel på att förhindra återfall av denna cancer i min kropp. Datorn är min bästa vän i cancer land och se vad jag hittade!!
http://www.oprah.com/health/Fight-Cancer-with-Food
http://www.pasadenastarnews.com/news/ci_14939840
Jag laddar för en total livsstilsförändring. Jag måste känna att jag gör något aktivt för att överleva. Blåbär var det!***
I am afraid. Afraid of this aggressive cancer I have, tripple negative. I decided this morning to swim through the waterfall of tears and try to find one positive view in the fight to prevent a relapse of this cancer in my body. The computer is my best friend in cancer land and have a look at what I found!!
http://www.oprah.com/health/Fight-Cancer-with-Food
http://www.pasadenastarnews.com/news/ci_14939840
I am preparing for a complete lifestyle makeover. I need to know that I am activly taking part in my chances to survival. Blueberries are key!

Så ledsen***So sad

Är så ledsen. Det känns som om hjärnan hinner ifatt nu, vad sjutton hände i våra liv denna sidan jul? Jag cancer och Max diabetes! Det är nästan för mycket att tänka på. Jag förstår inte hur vi klarat det hittills. När nu kroppen tvingas vara stilla och vila innebär det att den också lyfter på säkerhetslocket som legat över hjärnan. Tårarna går inte att stoppa. Det gör ont i hjärtat och jag mår inte bra. Tur att jag har en själavårdstid idag***
I am so sad. It feels like my brain is finally catching up. What happened in our lives after Christmas? I got cancer and Max diabetes! It is almost too much to think of. I don't understand how we've managed to handle it all during these past months. Now when my body is forced to rest it means that it lifts the safety lid of my brain. I can't stop my tears. My heart aches and I don't feel good. Maybe it is good that I have a "Health care for the soul" appointment today.

Sahlgrenska by night

Är precis hemkommen från sjukhuset. Upptäckte när jag skulle gå och lägga mig att det var blod i piccline slangen. Inte bra. Efter att ha konsulterat stackars Josefina (min snälla sjuksköterskegranne!) mitt i natten ringde jag det "akut" nummer jag fått av onkologen till kvällar/helger. Det var bara att pallra sig in och få slangen spolad. Pyjamasen är nu på för andra gången ikväll och jag säger God Natt!***
I just got back home from Sahlgrenska, the main hospital. When I was about to go to bed this evening I discovered that there was blood in my piccline tube. Not good. I consulted Josefina (my dear "nurse neighbour") and then called the emergency number I received from the oncology department to use during evenings/weekends. I had no choice but to drive in to the hospital and get the tube rinsed. I am now in my PJ:s for the second time this evening. Sleep Tight!

Unge Herr Må Bra*** Young Mr Feel Good

Eh, det är ju nu unge herr Må Bra ska infinna sig. Var är du? Bara en vecka kvar till nästa behandling, det stressar mig lite. Jag ska ju orka leva och må fin-fint den tredje veckan?! Skit medicin! Nu får jag lägga 10 kr i svärburken enligt Max. Man får inte säga skit. =)
Ja, jag är samtidigt väldigt tacksam mot medicinen naturligtvis. Den är bara så tuff mot kroppen och psyket. Piccline omläggning om en stund, infektionen har lagt sig tror jag. Det är bra.
Solen skiner och det är varmt idag. Av åker strumporna och fram kommer mina nya tofflor! =))***
Eh, it is now that young Mr Feel Good is supposed to show up. Where are you? It is only a week until the next treatment and it makes me nervous. I am suposed to live and feel good the third week?! Crap medicin! Now I have to put 10 kronor in our "bad words jar" according to Max. You are not allowed to say crap. =)
Yes, I am of course extremely grateful for the medicine, but does it have to be so tough on my body and mind? Off to get my piccline taken care of in a while. The infection is better I think. That is good.
The sun is shining and the weather is warm today. I will take my socks off and walk out in my new clogs! =))

Rosterapi*** Rose therapy

"We often take for granted the very things that most deserve our gratitude." ~Cynthia Ozick
Varje dag är jag så oerhört tacksam för all fantastiskt stöd och omtanke jag och min familj får från er alla, släkt och vänner. TACK!
Jag är också tacksam för att jag orkade ta mig ut i trädgården en stund idag och beskära mina rosor. Då glömmer jag allt och bara njuter av ögonblicket! =)***
Every day I am so grateful for all the support and love me and my family recieve from you, family and friends. THANK YOU!
I am also grateful for the fact that I had some energy today to go out into my garden and trim the roses. That is an activity that makes me forget everything else and I just enjoy the moment! =)


One of last year's rose bushes

Bakslag***Setback

Är ledsen idag. Just som jag trodde att jag skulle få börja må bättre för varje dag, vaknar jag upp till förkylning, näsblod, utslagen mage, hudutslag i ansiktet och fruktansvärt ont under naglarna på fingrarna. Visste inte att man kunde ha ont under naglarna? En biverkning är att man kan tappa dem. Snälla Gode Gud, jag VILL inte tappa mina naglar!! Hör du mig?!
Jag lovar mig själv att när jag blir fullt frisk ska jag för evigt vara tacksam för min kropp och dess funktioner. Aldrig mer ska jag gnälla över den. Den tar mycket stryk nu kroppen, men som den kämpar! Jag ska vakna upp varje morgon med en tacksamhetstanke till god hälsa och livet, för det är två saker vi absolut inte kan ta för givet.****
I am sad today. I thought that the road to recovery had slowly begun with each new day. Instead I woke up with a cold, nose bleed, very upset stomach, rash in my face and a terrible pain under my fingernails. I didn't even know that nails could hurt like this? One side effect is that you can loose them. Please dear God, I DO NOT want to loose my fingernails!! Do you hear me?!
I promise from the bottom of my heart that when I am fully recovered I will for ever be grateful for my body and it's functions. I will never again complain over it. My body is very beaten up now, but I am impressed by how much it fights back. I will wake up every morning with a gratitude thought towards my health and life in general.
Health and life are two things we definitely can't take for granted.

Grrrrr...

...varför kan man inte få välja vilket hår på kroppen som ska trilla av? Håret på benen sitter kvar minsann men istället åker nu ögonfransar och ögonbryn! Grrrr, Prinsessan Lea är arg.
Dagens positiva tanke: De säger ju att man får håret tillbaka tjockare och med finare kvalité än innan cellgiftsbehandlingen. Betyder det då att jag äntligen kommer att få så långa, fina ögonfransar som mina båda bröder begåvats med? Tjoho isåfall!! =))
Hjälp någon: Kan ni lära mig att använda lösögonfransar?***
...why isn't it possible to choose which hair to loose in this process? The hair on my legs are still there, alive and kicking but my eyelashes and eyebrows are falling off now! Grrrr, Princess Lea is angry.
Today's positive thought: I have heard that the hair is growing back thicker and with better quality after the chemo treatment. Does that then mean that I will be blessed with such long, beautiful eyelashes as my two brothers have? Yiihaa in that case! =)))
Help anyone: Can you please teach me how to use fake eyelashes?

Äntligen***Finally

Äntligen fick jag vakna upp och må lite bättre! Jag kunde hoppa ur sängen som en 70-åring idag, inte fy skam att föryngras ca 20 år på några dagar! ;)Torsdagen bjöd på picclineomläggning, begynnande infektion i den pga nada immunförsvar. Fredagen var det definitivt en infektion i picclinens ingång, fick spendera stora delar av dagen på onkologen. Nu äter jag antibiotika+ medicin mot svampinfektion i munnen/ slemhinnorna och på kroppen. Tjoho!! De ska nog sänka dosen cellgift nästa gång eftersom jag i stort sett prickat av de flesta biverkningnarna på listan! MEN, kära vänner, livsglädjen finns fortfarande där- Prinsessan Lea vaknar så sakta ur koman efter ett fruktansvärt slag på fältet. Att cancerceller kan överleva en sådan behandling får mig att inse hur allvarlig sjukdomen är- å andra sidan måste ju en hel del av dem ha förintats denna gången!
Ni hjälpte (hjälper!) mig så fantastiskt mycket dessa dagar med era underbara sms, samtal,mail och kommentarer. Ett stort tack ur djupet av mitt hjärta!
Positivsim: På torsdagen fick vi vårt kök levererat och renoveringen startade på riktigt. Den är Pers och mitt överlevnadsprojekt, vår framtidsplanering. Den var lagd innan Fru Cancer kom på besök och det finns inte i vår värld att hon skulle få förstöra det. Fantastiska människor hjälper oss att genomföra projektet (TACK!). Jag kan inte hjälpa till ett dugg, men att se framstegen från soffan läker en sargad kropp och tungt sinne. Jag är dessutom en förbaskat bra soffarbetsledare... (eller hur, pappa och Per?) =)))****
Finally I woke up and felt a bit better! I could jump out of bed like a 70 year old instead of a 90 year old today- not bad to become 20 years younger in a few days! ;)
Thursday offered me a piccline check at the local doc, a possible infection was spotted due to no immune system. Friday it was definitely an infection in the piccline and I spent most of the day at the oncology department. I am now eating antibiotics as well as medicine to heal my yeast infection in my mouth/ mocuos membranes and skin. Yippey! They will most likely lower my dose of chemo next time due to the fact that I have ticked of most of the side effects from the list! BUT, dear friends, the joy of life is still there- Princess Lea is slowly recovering from her coma after the horrible battle on the field this time! To think that cancer cells can survive such a treatment is horrifying and make me realise the seriousness of the illnes I am fighting. On the other hand a huge bunch of them must have been annhiliated this week!
You all helped (are helping) me through these past days with your wonderful comments, sms, emails or phone conversations. A big thank you from the bottom of my heart!
Today's positive: On Thursday our new kitchen was delivered and the renovation started for real. It is mine and Per's survival/ "believing in the future" project. The renovation was set before Mrs Cancer came to visit and there is no way she will manage to stop those plans! Wonderful people are helping us with this project (THANK YOU!). I am not able to help out at all but to witness the progress from the couch is amazing and it heals my mangled body and my heavy heart and thoughts. And besides, I am a damn good project couch manager... (Dont you think, dad and Per?) =)))))