I Nöd och Lust***For Better and For Worse

Äktenskapet. Inte trodde väl Per och jag när vi gifte oss att det där ordet "nöd" skulle komma att spela så stor roll i vårt äktenskap. Nu är vi verkligen i nöd och i nöden prövas ju vännen, äktenskapsvännen.
Jag önskar så att jag kunde avlasta Per mer ibland. Det kan inte vara lätt att vara anhörig till en svårt sjuk person, ja faktiskt två sjuka personer i hans fall. Allt det vardagliga arbetet ligger ju dessutom på honom de dagar jag inte orkar (och de är tyvärr många). Fru Cancer och jag brukar ha våra diskussioner om att livet kan ju inte bara bromsas för att man är sjuk- jag är fortfarande mamma och fru. Lite värdighet vill jag ha kvar till att vara just det, en stötta för min man som försöker med all kraft segla detta skepp i hamn, genom en hyfsat kraftig storm!
Vi hjälps åt, dag för dag, timme för timme. Det finns inget annat än att segla tillsammans annars går vi under. Vår kommunikation är bättre än någonsin =). Det blir nog så när man tvingas diskutera innebörden av "tills döden skiljer oss åt" istället för trivialt vardagsgnabb.
Idag har vi varit på Max allra sista kvartsamtal på förskolan, till hösten börjar han skolan och förskoleklass. Lille Baby Kjeller börjar bli stor! =)***
Marriage. Per and I had no idea when we got married that "for worse" would be such a central part of our marriage a few years down the road. We are kind of in the middle of "for worse" and it is a test of our loyalty and trust for each other.
I wish I could relieve Per more than I am able to. It must be difficult to be the other, healthy person in this marriage. Standing next to not only one, but two seriously ill family members. And besides, all the daily work around the house is on him the days I don't have the strength to help out (and sadly that is often). Mrs Cancer and I have our discussions about this, that I am not ok to put my life on hold just because I am sick. I am still a mother and a wife. I wish to keep a little dignity to be that mother and wife, to support my husband when he tries to sail this ship home through a major storm! We help each other, day by day, hour by hour. There is no other solution for us than to sail the ship together. Our communication is better than ever =). I think that when you have to have "until death do us apart" discussions, well, then all the ordinary nagging discussions become just not important.
Today we have been to Max's last parent-teacher conference at preschool level. In August he will start school. Our Baby Kjeller is growing up fast! =)