Snart över?**'Soon Finished?

Själavård x 2 idag. Först ett fantastiskt långt och härligt telefonsamtal med cancersyster Elisabet. Tack kära du!!! Det värmde gott.
Sedan en avtalad tid för själavård med "min" underbara präst.
Cancerångestmonstret bär man liksom på ryggen konstant, det gäller att såväl bemästra det som att bejaka det. Själavården är oumbärlig för mig.
Visst är mina behandlingar snart avklarade, men vet ni, cancerångestmonstret lär hänga med många år framöver, som en ryggsäck som inte går att ta av! Att som många säger till mig att allt snart är över, det ska väl bli skönt? Eh, över? Sällan! Det har bara börjat, så snälla, säg inte till mig att det är över! Ok?!
Jag är livrädd för de kommande åren. Varenda smärta i kroppen kommer att väcka en undran om det är metastaser, om en liten cancercell lyckats överleva cellgiftet (vilket det tyvärr har visat sig att trippel negativ celler kan).
Det är detta själavården handlar om, att inte blunda för verkligheten och att hitta verktyg för de kommande åren. Operationen och de 6 cellgiftsbehandlingarna var bara början... Betyder det att jag inte tänker positivt? Absolut inte!! Men jag är också realist. Det ena behöver ju inte utesluta det andra om ni förstår vad jag menar?***
Health care for the soul x 2 today. First a lovely, long phone conversation with my cancer sister Elisabet. Thank you, dear! That was a true healing process.
Then an apointment with "my" wonderful priest.
I carry the cancer-anxiety-monster on my back all the time. I have to master it as well as accept it. The health care for the soul is indispensible to me.
Sure, my treatments are almost over- but do you know what? The cancer-anxiety-monster will follow me many years to come,like a back pack I can't put down! Many people tell me that it's soon over and that it will be a great feeling. Eh, great feeling? No way! This is just the beginning, so please don't tell me it is over. Ok?!
I am scared to death when I think of the years ahead. Every time I will exprience an ache somewhere in my body I will think it is the cancer that has returned. That one cell survived the treatment (which sadly is a common case with triple negative cancer).
This is what the health care for the soul is all about- to open your eyes to reality and to find tools for the years ahead. The surgery and the 6 treatments were only the beginning...Does that mean that I am not a positivt thinker? No, not at all!! But I am also realistic. One thing doesn't have to exclude the other if you understand what I mean?