Måste hitta prinsessan Lea! Det är dags igen, på fredag. Imorgon börjar jag pumpa in kortison i kroppen. Denna omgången fick jag 2 ok dagar- bitter? Ja lite. Det blir tuffare och tuffare och slutet av behandlingarna har aldrig varit längre bort. Efter att ha pratat med cancersystrar inser jag att jag hittills haft en enorm tur med bra värden och bra dagar! Var ska det sluta? Förhoppningsvis cancerfritt. Priset för överlevnad är högt inser jag.
Mina två ok dagar bestod av tandläkarbesök på rätt dag och tid =), psykolog möte, möte på Max nya skola och en träff med Max läkare på diabetesmottagningen. När jag drog hela historien sedan januari för psykologen började hon nästan gråta. Jag tänkte: "Varför gråter hon?" Så starkt är min försvarsmur att jag först inte förstod att det var för min skull hon var ledsen. Den muren bryter jag ner i bitar då och då. Nu har jag insett att jag behöver hjälp att riva den och faktiskt få lov att lämna den starka Annika någon annanstans. Den rädda, ledsna och faktiskt arga Annika måste få utrymme ett tag. Läskigt.
Jag ska avsluta dagen med en grekisk sallad och ett glas vin tillsammans med alla damerna på gatan. Fantastiska människor, tack för det!!***
I have to find princess Lea! On Friday it is time again. Tomorrow I have to begin to pump cortison into my system. This round of chemo I got 2 ok days. I think I am a tiny bit bitter. The treatments are getting tougher and tougher and the end of my treatments have never seemed so far away as they do now. I've been extremely lucky though feeling they way I have, I realised after speaking to cancer sisters. Where is it going to end? Hopefully cancer free. The prize for survival is not cheap.
My 2 ok days consisted of a dentist visit on the right time and day =), psychology appointment, a meeting at Max's new school and an appointment with Max's diabetes doctor.
When I told the psychologist my story since January she almost cried. I thought: "Why is she crying?" That is how strong my defense brick wall is- I didn't understand at first that it was because of me she was sad. I am breaking down the wall in small pieces from time to time. I have realised however that I need to brake it down comlpetely and leave the other strong Annika behind. The scared, sad and at times very angry Annika must get a chance for a while. Scary!
I am going to end my day with a greek salad and a glas of wine with all the ladies on our street. Wonderful people, thank you for that!
3 kommentarer:
Grattis Annika för att du har givit dig lov att vara ledsen arg och frustrerad. Det har du all rätt i värden att vara. Men jag hoppas att en del av den gamla Annika kommer tillbaka igen när allt det här är över. Jag hoppas att du hade en fin kväll igår så du fick hjälp att ladda batterierna inför morgon dagen. Tänker på dig
Kram
Kerstin
"Anyone can give up, it's the easiest thing in the world to do. But to hold it together when everyone else would understand if you fell apart, that's true strength.” (Okänd)
Vi tycker alla att din styrka är fantastisk, och den kommer att hjälpa dig fram till de bra dagarna som kommer igen!
Hälsningar från "hemmalaget", för dagen med långväga förstärkning ;-)
Tack mamma! får lägga upp det ordspråket på här på sidan också. sp bra! Och Tack Kerstin för de fina blommorna!
Kram
Annika
Skicka en kommentar