Viktig vila***Important downtime

Igår var en så ledsam dag. Solen sken, barnen på gatan var lediga och så glada, gräsklippare hördes högt och lågt och det var riktig sommarvärme. Allt det påminde mig om hur sjuk jag är och att jag faktiskt inte vet om jag någonsin får ta del av detta som frisk igen. Det är inga "tycka synd om" tankar, det är cancervardagstankar. Jag tror att cancersystrar förstår vad jag menar. Att inte orka med det vanliga livet gör mig oerhört ledsen. Men så kom Per hem med ett bokpaket jag beställt "The Cancer Fighting Kitchen" av Rebecca Katz. I den fantastiska kokboken hittade jag följande visdomsord "Be kind to yourself. Remember that you and your body need to heal and recover. The downtime you need is more important than the "up time" you want to get back to." Ty H, cancer survivor
Jag har haft så svårt att acceptera mitt behov av denna vila, som svårt sjuk patient. Jag har varit så arg på mig själv för att jag inte orkat delta i det vardagliga livet och inte alls varit snäll mot mig. Från och med idag ska jag vara snäll mot mig själv, acceptera vilan och se den som ett led i återhämtningen istället för som ett bevis på min sjukdom.***
Yesterday was a sad day. The sun was shining-it was a warm summer day, the children were playing and laughing, gardening took place all over the neighbourhood. All of it reminded me of how sick I am and the fact that I don't know if I ever will be a part of it well and healthy again. That is not a "feel sorry for me thought", that is an ordinary cancerland thought. I think that my cancer sisters know exactly what I am talking about.
To not have the strength to participate in the ordinary life makes me so sad.
But then Per arrived home and he had fetched a book delivery for me. "The Cancer Fighting Kitchen" by Rebecca Katz. In that fantastic book I found this quote:
"Be kind to yourself. Remember that you and your body need to heal and recover. The downtime you need is more important than the "up time" you want to get back to." Ty H, cancer survivor
I have had a difficult time to accept my need for this down time during this journey, as a seriously ill patient. I've punished myself for not being able to participate in the ordinary life and I haven't been kind to myself at all. Starting today I will be kind to myself, accept my need for downtime and view the downtime as a part of recovery instead of as a proof of my illness.