Äntligen***Finally

Äntligen fick jag vakna upp och må lite bättre! Jag kunde hoppa ur sängen som en 70-åring idag, inte fy skam att föryngras ca 20 år på några dagar! ;)Torsdagen bjöd på picclineomläggning, begynnande infektion i den pga nada immunförsvar. Fredagen var det definitivt en infektion i picclinens ingång, fick spendera stora delar av dagen på onkologen. Nu äter jag antibiotika+ medicin mot svampinfektion i munnen/ slemhinnorna och på kroppen. Tjoho!! De ska nog sänka dosen cellgift nästa gång eftersom jag i stort sett prickat av de flesta biverkningnarna på listan! MEN, kära vänner, livsglädjen finns fortfarande där- Prinsessan Lea vaknar så sakta ur koman efter ett fruktansvärt slag på fältet. Att cancerceller kan överleva en sådan behandling får mig att inse hur allvarlig sjukdomen är- å andra sidan måste ju en hel del av dem ha förintats denna gången!
Ni hjälpte (hjälper!) mig så fantastiskt mycket dessa dagar med era underbara sms, samtal,mail och kommentarer. Ett stort tack ur djupet av mitt hjärta!
Positivsim: På torsdagen fick vi vårt kök levererat och renoveringen startade på riktigt. Den är Pers och mitt överlevnadsprojekt, vår framtidsplanering. Den var lagd innan Fru Cancer kom på besök och det finns inte i vår värld att hon skulle få förstöra det. Fantastiska människor hjälper oss att genomföra projektet (TACK!). Jag kan inte hjälpa till ett dugg, men att se framstegen från soffan läker en sargad kropp och tungt sinne. Jag är dessutom en förbaskat bra soffarbetsledare... (eller hur, pappa och Per?) =)))****
Finally I woke up and felt a bit better! I could jump out of bed like a 70 year old instead of a 90 year old today- not bad to become 20 years younger in a few days! ;)
Thursday offered me a piccline check at the local doc, a possible infection was spotted due to no immune system. Friday it was definitely an infection in the piccline and I spent most of the day at the oncology department. I am now eating antibiotics as well as medicine to heal my yeast infection in my mouth/ mocuos membranes and skin. Yippey! They will most likely lower my dose of chemo next time due to the fact that I have ticked of most of the side effects from the list! BUT, dear friends, the joy of life is still there- Princess Lea is slowly recovering from her coma after the horrible battle on the field this time! To think that cancer cells can survive such a treatment is horrifying and make me realise the seriousness of the illnes I am fighting. On the other hand a huge bunch of them must have been annhiliated this week!
You all helped (are helping) me through these past days with your wonderful comments, sms, emails or phone conversations. A big thank you from the bottom of my heart!
Today's positive: On Thursday our new kitchen was delivered and the renovation started for real. It is mine and Per's survival/ "believing in the future" project. The renovation was set before Mrs Cancer came to visit and there is no way she will manage to stop those plans! Wonderful people are helping us with this project (THANK YOU!). I am not able to help out at all but to witness the progress from the couch is amazing and it heals my mangled body and my heavy heart and thoughts. And besides, I am a damn good project couch manager... (Dont you think, dad and Per?) =)))))