Ja, imorse kom den då, frågan från Max som jag fruktat under denna resan. "Mina gosedjur tror att du ska dö mamma?" Snälla, fina lilla barn varför ska du behöva gå igenom så mycket?
Jag begriper inte hur jag kunde vara så lugn och stark i den kommunikationen. Får ge en eloge till min passion för barns utveckling och lärande. Jag svarade bara "Vad tror du, Max?"
Max studsar upp glad som vanligt och säger, "Nä, jag vet ju att medicinen gör dig trött, men frisk!"
Tack gode gud att jag har en tid inbokad till själavård om en stund för jag är så ledsen och rädd. Så här har jag inte känt förut- det liksom griper tag i hjärtat.***
This morning it came, the question from Max I have been dreading during this journey. "My soft animals think you are going to die mum?"
Dear, beuatiful child of mine why do you have to go through so much? I don't understand how I could stay so calm and be strong in that conversation. I have to thank my passion for children's development and learning. I only replied " What do you think, Max?" Max jumped out of bed happy as always and said " No, I know that the medicin makes you tired and will make you better and well again mummy!"
Thank you dear God that I have a "health care for the soul" apointment shortly today. I am so afraid and sad. I haven't felt it like this before- it completely grasps my heart.
4 kommentarer:
Jobbig dag förstår jag! Jag minns de där dagarna som de värsta. Min son frågade rakt ut en dag, om kunde ha dött om jag inte hade tagit bort brösten... Svåra svåra stunder i ens liv! Att hitta styrkan i dessa stunder, det är så svårt! samtidigt som man nog ska vara glad över att de vågar fråga, så de inte bara går och grubblar.
Tänker på dig och hoppas att du känner dig bättre efter " själavården" du hade idag!
Kära Annika!Det här är bland det svåraste i livet som förälder att svara på samtidigt kanske också en väldigt trygg kille som vågar fråga om det och göra det pratbart.Genom åren som förälder (är trots det inte så lastgammal) samt genom mitt yrke har jag lärt mig att det som vågar göras pratbart är ett sätt både att bearbeta och även att inte bli så ensam med de olika spökena som finns i livet.De blir mindre farliga.Ett monsterskydd som ni byggde tillsammans tidigare är ju en så fantastiskt lysande idé.Ni har en väldigt fin liten kille!/kram Marie
stora trygga kloka Max.
Kramar
My dear Annika,
Tough,tough,tough,I know...Breathe deeply, say a prayer and you will get the strength you need for one day more.
Thinking of you, always,
Lots of warm hugs,
Elisa
Skicka en kommentar